foto: Arne Johansson
Conny Hillerberg med kollektivavtalet.
Alla sex organiserade målare hos Vega måleri på Orgelpipan 6 mittemot Centralstationen i Stockholm går strejkvakt första strejkdagen (den 8 april). Det är bara en oorganiserad som inte syns till, men inga strejkbrytare så långt ögat når.
– Det handlar om makten över jobben och ackorden, säger en som deltar i strejkvakten.
De är alla överens om att nyckelfrågan handlar om att försvara ackorden. Måleriföretagens krav på att begränsa mätningsavgifterna till facket till ackordsjobben skulle göra dem så dyra att de skulle fasas ut.
Även om lönekravet på 3,2 procent inte har dragits tillbaka tror de att löneökningen sedan 6F-facken böjt sig för LO:s och Svenskt Näringslivs utspel stannar på märkets 2,2 procent.
– I den frågan har luften gått ur lite.
Tycker ni som de att 3,2 procent är oansvarigt högt?
– Absolut inte, måleriföretagen går som tåget och vi vill ha vår del av kakan, säger de strejkande och pekar som exempel på den 400 kvadratmeters lyxvåning längst upp i huset mittemot Centralen som de själva målar och som kommer att säljas för närmare 110 miljoner.
En strejkvakt berättar att han en gång har målat om Anders Walls lyxlägenhet. Wall har utpekats för att ha gömt undan pengar i Panama.
– Jag är inte avundsjuk, men vi får ett alltmer orättvist samhälle och de där pengarna behövs för annat.
Strejkvakter som har jobbat länge i branschen beklagar den utveckling de har sett mot allt fler underentreprenörer som kommer och går och allt sämre planerade och uppstyrda jobb. Förr i tiden kunde alla samlas och hela jobbet beskrivas i förväg. Idag är det inte så.
– Jag har varit med om att vi har fått måla om samma lägenhet tre gånger för att det kommer in olika entreprenörer som ska lägga lite gips emellan. Och var har alla murarna tagit vägen?, frågar sig en av de strejkande och pekar på att målarna idag får rycka in och göra obetalda arbetsuppgifter.
En strejkande målare pekar också på att det fackliga arbetsplatsarbetet har försvårats när det nuförtiden inte ens finns omklädningsrum, där man förr i tiden kunde snacka ihop sig och de äldre informera de nya. Idag kan man tvingas åka kommunalt till och från jobbet i sina arbetskläder.
– Det är skarpt läge nu. Avregleras ännu mer har vi slaveriet tillbaka, säger en av de strejkande, som också varnar för att konflikten kan bli utdragen. ■
