Skenande hyrnota sänker vården

av Åsa Karlsson

”Politikerna har abdikerat. De eskalerande kaoset med bemanningsföretag inom vården påverkar kvalitet, ger mindre pengar till bra vård och löner, demoraliserar arbetsplatser och otryggheten ökar när kontinuitet försvinner. Det är bra att landstingen satsar på att bli bättre arbetsgivare, men det räcker inte. De måste också bli bättre upphandlare.” Så sammanfattar Johan Enfeldt själv sin rapport Hyrsjuksköterskor i vården (Arena Idé 2019).

Johan Enfeldt är konsult och har varit kommun- och landstingspolitiker för Liberalerna i sammanlagt 23 år. Han gick ur partiet förra sommaren, uppgiven inför partiets högervridning och Alliansens attacker på främst arbetsrätt, skola, omsorg och egentligen hela den demokratiska idén och kallar sig nu vänsterliberal. 
Det kan inte vara lätt. På många sätt är det här en modig liten rapport; det som fattas är helt enkelt ett socialistiskt perspektiv, en klar och tydlig politik där förtroendevalda inte sitter som ideologiberusade grosshandlare och nickar ja och amen till hårresande dåliga beslut. Johan Enfeldt frågar i rapporten om regionpolitikerna förstår vad de gör. 
Svaret är förstås ja, de vet och nu är det dags att de får stå till svars för att de medvetet förslösat, söndrat och gjort sitt värsta för att vår gemensamma välfärd har sålts ut till privata bolag där aktieägare (kanske några politiker och deras vänner finns med, vem vet?) och borgare är de enda som tjänat på detta.

Rapporten redovisar hur regionernas (före detta landsting) kostnader för inhyrd personal på fem år har fördubblats, från 2,8 miljarder kronor till 5,4 miljarder, och den största ökningen står sjuksköterskor för. Hyrsjuksköterskor har ökat med 20 procent under 2018. Detta trots att SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, haft en plan att bli oberoende av hyrpersonal sedan 2016.  
Johan Enfeldt har detaljgranskat tre regioner: hur upphandlingar går till, vilka ramavtal som skrivits, och så vidare. Han ger råd till politiker och fackligt förtroendevalda om hur beroendet kan brytas och visar vad som krävs för att ta tillbaka kontrollen. 
Ett annat sätt att se på det kriminella slöseriet med våra skattepengar som faktiskt bryter mot Kommunallagen som klart säger att man ska hushålla väl med resurser, är att politiker – i de allra flesta fall enhälligt – beslutat att släppa tyglarna helt. Konsekvensen är beslut om upphandlingar och ram­avtal som gör att det idag är dubbelt så dyrt att ta in en inhyrd sjuksköterska, jämfört med att anställa. 

Bemanningsföretag är inte en ny företeelse – hyrläkare är ju ett otyg som inte minst norra Sverige har  fått vänja sig vid. Inom många andra branscher används inhyrd personal ofta som ett sätt att hålla nere löner och försämra arbetsvillkor för de anställda. Högt betalda konsulter tillhör de som på senare år lyckats gräva guld utan att behöva göra så mycket mer än knyta sig till borgerliga skrytprojekt som Nya Karolinska, för att ta ett exempel. 
Regionerna skiljer sig åt när det gäller hur beroende man är av bemanningsföretag, från 2 procent (”oberoende”) upp till 13 procent; i snitt 3,8 procent. Till skillnad mot annan personal som ofta sätts in vid behov, så kallade precisionsbemanning, går oftast hyrsjuksköterskor på schema och ersätter ordinarie personal.
De sjuksköterskor som valt att jobba via ett bemanningsföretag anger frihet som en huvudorsak – frihet att välja mer hur man vill jobba genom flexibilitet och högre lön. Man vill styra över sin tid och ser inte möjligheten på annat sätt. Här skulle regionerna kunna anställa själva och erbjuda det personalen vill ha. 

I rapporten föreslås att politiker och fack ska kräva kollektivavtal, stopp för underleverantörer och F-skattande personal, kompensation när ordinarie får lära upp tillfällig personal, anställning ska alltid vara det första alternativet, med mera. 
Men, eftersom man också uppgivet konstaterar att det nu är svårt att ”stoppa anden tillbaka i flaskan” och nöjer sig med att luta sig på en mer demokratisk kontroll av upphandlingar inom vården, fattas ju det som behövs, nämligen ett stopp för privata vinster inom välfärden och stopp för bemanningsföretag som tjänar guld på vår gemensamma välfärd.