Skjutningarna: ”Vi straffar, straffar, men vårdar inte”

Av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

En återigen våldsam sommar som har präglats av de svarta rubrikerna om barn som skjuter andra mycket unga på giguppdrag av kriminella maffialedare visar att Tidöregeringens repressiva agenda inte får bukt med gängkriminaliteten. I flera fall är förövarna unga som har rymt från vanmäktiga LVU- och SiS-hem.

Årets hittills 29 dödade efter 173 skjutningar är visserligen färre än vid motsvarande tid de två senaste åren, samtidigt som skjutningar mot person ligger kvar på samma höga nivå. Men ytterst illavarslande är att 18 skjutningar har skett bara under de första 14 dagarna i augusti.
Än mer fasansfulla är nya siffror från Åklagarmyndigheten som visar att 93 barn under 15 år misstänks för inblandning i mord, medhjälp till mord, eller försök till mord fram till sista juli i år. Motsvarande tidsperiod i fjol var siffran 26.
Efter flera våldsdåd i Södertälje har polisen också rapporterat om förekomsten av dödslistor i chattar och sociala medier med prislistor på tilltänkta offer i Ronna, Saltskog och Västra Blombacka ur två konkurrerande kriminella falanger, vilket är minst sagt skrämmande.

Ökade möjligheter till hemlig avlyssning och att knäcka krypterade chattar anses visserligen ha bidragit till fler fällande domar. Det har också bidragit till att fler planerade skjutningar och sprängningar har kunnat avvärjas, varav hälften enligt den nya rikspolischefen Petra Lundh har handlat om unga som varit placerade på LVU- och SiS-hem.
Men trots 2 500 fler poliser, allt fler väktare på de så kallat utsatta förorternas gator och överfulla fängelser är framgångarna få när det gäller att komma åt vare sig nyrekryteringen och dess sociala orsaker, den lukrativa droghandeln eller den kapitalism och nyliberala politik som gör det så lätt för kriminella att tvätta svarta pengar vita.
Från regeringen strömmar en strid ström av nya repressiva, polariserande och kontraproduktiva metoder: stopp för flyktingar och stigmatisering av invandrartäta förorter, nya skärpta straff och allt längre inlåsning i överfulla fängelser, visitationszoner, vistelseförbud. Härnäst väntar vräkning av kriminellas familjer, angiverilag och ökad klappjakt på papperslösa.

Oppositionen har inte så mycket mer att komma med. Ardalan Shekarabi, Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson, meddelar visserligen att partiet har lagt det senaste året på att undersöka vad även den tidigare regeringen misslyckades med i sitt ensidiga fokus på straffskärpningar och otillräckliga åtgärder mot de kriminella gängens nyrekryteringen av barn och unga. Det låter ju bra, men det som hittills har presenterats är extremt magert.
Mest uppmärksammat är förslag om att bygga bort segregationen i utsatta områden med å ena sidan ”strategiska rivningar” och å andra sidan “förtätningar” med subventionerad inflyttning av välbeställda. Det är förslag som helt bortser från segregationens grund i skenande klassklyftor, social nedrustning och regeringarnas omvända Robin Hood-politik, från fattiga till redan rika, från välfärd till militären..
Häromdagen kom ett nytt S-utspel från en arbetsgrupp med namnet ”De kriminella gängen ska knäckas och nyrekryteringen ska stoppas”. Denna har lagt två konkreta förslag, att polisen ska varna för gängen genom att besöka landets klassrum i samband med skolstarten och att en broschyr med titeln ”Gängsnacket” ska skickas till alla hushåll med barn i skolåldern, i stil med broschyrer som ”När kriget kommer”.

– De kriminella gängen finns där barnen finns; i skolan, centrum eller vid fotbollsplanen. De kan locka med snygga kläder, pengar, mat, gratis skjuts eller uppmärksamhet och gemenskap. Det kan vara svårt att motstå, sa Teresa Carvalho på pressträffen.
Sant, men då borde ju detta leda till åtgärder mot ojämlikheten, utanförskapet och den ökade barnfattigdom som skapas av skyhöga hyror, mat- och biljettpriser tillsammans med sänkta reallöner, inskränkta möjligheter till försörjningsstöd och en underfinansierad socialtjänst. Men icke!
En del poliser har före de flesta politikerna fattat att gängkriminaliteten inte kan bekämpas med bara poliser och längre straff. ”Vi poliser kommer inte att få stopp på det här”, förklarade till exempel Christoffer Bohman, tidigare polischef i Järva, Sollentuna och Eskilstuna, när han förra året hoppade av för att skriva en bok om sina erfarenheter, 100 liv i döden.
– Vi straffar, vi straffar, vi straffar, men vårdar inte och tar inte hand om den som kommer ut igen, sa han i fredagens SVT Morgonstudion, och tillade att det står tio i kö för varje person vi tar bort.

För att i hela samhället bryta den våldsamhet som präglar Sveriges kriminalitet krävs en helt annan, demokratisk och socialistisk politik för upprustning av välfärden, inte av militär och sprängfyllda fängelser.

Ljuspunkter i mörkret

I mörkret finns ändå här och där ljuspunkter, som visar på att läget ändå kan påverkas till det bättre genom lokal mobilisering av det lokala civilsamhället.
”Sluta skjut” är en metod för att konfrontera de kriminella med ett grupptryck från lokalsamhällets aktiva i föreningslivet, idrotten och religiösa församlingar, som anses ha bidragit till det minskade gängvåldet i Malmö. Polismästare Carin Götblads idéer om socialt stöd till de pojkar som inte klarar skolan, utsätts för våld och konflikter i hemmet och umgås med kriminella kamrater är också konstruktiva.
Än viktigare är fungerande skolor och förskolor, en levande fritidssektor och civilsamhällets mobilisering.
Medan det under 2024 har skjutits som aldrig förr i Stockholms söderförorter och andra delar av huvudstadsregionen har faktiskt, ta i trä, både skjutningarna och den synliga droghandeln minskat kraftigt på Järva, även på södra Järva där lokala gängkrig inleddes 2015.

I Husby på norra sidan av Järvafältet har också lugnet lägrat sig. Att det för två veckor sedan avbröts av skott mot en dörr till en lägenhet där ingen var hemma hoppas de flesta är en isolerad händelse, då det avviker från det generella intrycket.
Om att gängkriminaliteten i Husby har minskat vittnade häromkvällen ett tjugotal av de mammor som tillsammans med några pappor nattvandrar i Husby fyra sena kvällar i veckan, och som Offensiv träffade innan kvällens nattvandringar, där besök på tre ungdomsgårdar i Husby och Akalla ingår i den stående rutinen.
De flesta tycker att polisen gör ett bättre jobb än tidigare och att särskilt de äldre och erfarna poliserna har lärt sig att visa bättre respekt.
– Nej, svarar de ändå på frågan om det förbättrade läget är de allt fler polisernas och väktarnas förtjänst.

Det har länge funnits en utbredd kritik mot polisens attityd i samband med de förödmjukande visiteringar som barn och unga vuxna utsätts för och som regeringen nu vill trappa upp med så kallade säkerhetszoner.

Det har länge funnits en utbredd kritik mot polisens attityd i samband med de förödmjukande visiteringar som barn och unga vuxna utsätts för och som regeringen nu vill trappa upp med så kallade säkerhetszoner. Exempel nämns på hur icke kriminella ungdomar flera gånger har utsatts för detta, inklusive att bli skjutsad och dumpad flera kilometer bort.
Att till och med journalisten och författaren Duraid Al-Khamisi på första dagen av årets semester utan anledning blev handgripligen stoppad av polis och muddrad mot väggen vid ICA i Husby tyder på att detta inte är en isolerad företeelse. Han har också vältaligt skrivit i DN om hur djupt kränkande och kontraproduktiva sådana upplevelser är.

De nattvandrande mammorna berättar också om en rädsla från unga att gå ut på kvällarna, på grund av risken att bli illa behandlade av poliser.
Amina Hussein, som har nattvandrat i flera år, berättar om hur hon själv nyligen förmått poliser att avstå från att visitera en grupp unga genom att förklara att hon känner dem och att det är skötsamma ungdomar som just har kommit ut från ungdomsgården Framtiden. När hon en annan gång frågat en grupp unga varför de hänger utanför ICA blev svaret att ”här är det fler som kan se om vi blir illa behandlade av polisen”.
Det är tydligt att nattvandrarna, som de unga ofta vet att känner deras föräldrar, kan ha en lugnande inverkan både på de unga och polisen.

En enkät som har samlats in av sommarjobbare under ledning av kriminologen Leandro Schclarek Mulinari och publicerats av Folkets Husbys trygghetsundersökning 2022 och som besvarades av cirka 500 ungdomar och unga vuxna vittnar om en misstro mot polis och väktare. På en fråga om vilka aktörer som de tycker bidrar till trygghet i området, svarar 67 procent nattvandrare, 59 procent fältassistenter och medborgarvärdar, 35 procent polisen och 31 procent ordningsvakter/väktare.
Så vilka faktorer finns det till det som kan vara början på en positiv vändning?
En viktig faktor är att skolresultaten faktiskt har förbättrats kraftigt i Järvas skolor och att alla skolungdomar som sökt sommarjobb i de sammanslagna stadsdelarna Rinkeby/Kista och Spånga/ Tensta har fått det.
Inte minst i Husby är också civilsamhället mera mobiliserat än på många andra ställen, samtidigt som Folkets Husby, Husby gård och även lokala hyresgästföreningar efter lokal kamp för detta i samarbete med Norra Järva stadsdelsråd erbjuder fler mötesplatser än tidigare. Allt fler föreningar organiserar också läxhjälp, utflykter, sport och sociala aktiviteter.
Ett särskilt omnämnande förtjänar ungdomsföreningen Upprustningen, som engagerar unga muslimer. Även de nattvandrar och anses ha förmått flera tidigare kriminella att helt ändra livsstil.

Jonis Awad, ordförande i den lokala hyresgästföreningen på Oslogatan och även aktiv i Norra Järva stadsdelsråd, berättar också om den positiva effekten av att den unga husbybon Dree Lows, artistnamnet på en av Sveriges mest kända rappare, har lagt gangsterrappen på hyllan och offrat miljontals kronor genom att ta bort sin musik från Spotify och Youtube (det handlade om en musik som 2020 gav honom pris som ”Årets hiphop & r’n’b” på P3 Guld och ”Årets hiphop” på Grammisgalan).
– Vi ser nu en dominoeffekt av avhopp från den kriminella miljön till den grad att de som fortsätter får känna sig utstötta.
I flera fall har de fått hjälp på traven av både Upprustningen och den lokala moskén. Att många kriminella har hoppat av tolkar Fardosa Ismail och de andra nattvandrande mammorna som att de mognat och vuxit upp, vill ha familj och ett värdigt liv.
Men för att sådana lokala ljuspunkter ska hålla i längden krävs en massiv mobilisering för en helt annan politik.