Skogsstyrelsen & regeringen i knät på industrin

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Skogsstyrelsen generaldirektör är åter i blåsväder efter att ha gråtit ut om artskyddet å skogsbolagens vägnar. Efter att regeringen har kringgått lagen för att rädda Cementa, och sedan har uttalat sig älska alla gruvor, fortsätter klimat- och miljöskandalerna. Hur hänger den politiska makten ihop med kapitalets rovdrift på naturresurser?

Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, menar i en debattartikel i SvD den 17 februari att artskyddet (skydd av fåglar, djur och växter) är för snävt. Det vill säga för snävt för skogsbolagens vinster.
Herman Sundqvist själv listar hur den svenska skogsindustrin årligen avverkar skog för 30 miljarder kronor, att skogsbruket och -industrin sysselsätter över 100,000 personer, samt att den svenska exporten av skogsprodukter uppgår till 145 miljarder kronor per år, vilket är 10 procent av Sveriges varuexport.
Att enbart exporten hade kunnat sysselsätta nästan fem gånger så många som idag sägs det inget om. Eller att dagens 100,000 sysselsatta skulle ha en årslön på nästan 1,5 miljoner kronor vardera om de delade på kakan. Det är klart att om artskyddet ska värderas mot dessa mäktiga vinster är det mer värt med en fågel i handen än tio i skogen.

Men Sundqvist får mothugg – inte bara i sakfrågan, utan även på grund av sin politiska agenda. En debattartikel i Altinget som undertecknas 57 företrädare för miljöorganisationer, föreningar och samebyar krävde att Sundqvist inte skulle få ett förlängt förordnande som generaldirektör för skogsstyrelsen.
I sin debattartikel skriver Sund­qvist att institutioner såklart måste följa lagstiftning och ska stå för rättssäkerheten, samtidigt som hans agenda som generaldirektör har visat sig göra tvärt emot.
Efter DN:s stora granskande serie om den svenska skogsindustrin uppdagades att Sundqvist hade mörkat en mejlkonversation med åtminstone en skogslobbyist. Dessutom lyfter de 57 undertecknarna av motdebatten hur Sundqvist har nedmonterat naturvårdsarbetet och gått emot beslutade mål:
”Han har fattat ett flertal beslut i strid mot både myndighetens uppdrag, miljölagstiftning och demokratiskt beslutade miljömål med pausade nyckelbiotopsinventeringar, upphörd rådgivning om miljöhänsyn vid avverkningsanmälningar och hemlighållande av information om hantering av avverkningsanmälda värdekärnor.”

Att Sundqvist själv har köpt upp skog för 27 miljoner kronor för att avverka under tiden han var verksam som generaldirektör visar på en tydlig linje för skogsägarna, inte för skyddet av skogen.
I sin artikel skriver Sundqvist om att skyddsvärda arter såklart ska ha ett bra skydd, med vilket han visar på en oförståelse för den biologiska mångfalden. Idag har vi 2,000 rödlistade arter, men vi har sett hur exempelvis pollinerare samt småfåglar har påverkats av att den ekologiska balansen rubbats. De 57 undertecknarna mot Sundqvist skriver:
”Vi befinner oss i ett nationellt nödläge för skogens biologiska mångfald. Hela 14 av 15 skogliga naturtyper i EU:s habitatdirektiv har ogynnsam bevarandestatus i Sverige. (…) Ett hållbart skogsbruk innebär metoder och användning av skogsmark som bidrar till att öka den biologiska mångfalden eller att stoppa avskogning. Ett hållbart skogsbruk förstör inte ekosystem och orsakar inte förlust av livsmiljöer.”

Därtill nämns även skogens roll i klimatkrisen. Sundqvist skriver om material från skogen som kan spela en viktig roll i klimatomställningen, vilket är åtminstone delvis sant. Däremot är det sant som den andra sidan redovisar att skog, det vill säga inte bara träden, behövs som exempelvis kolsänkor, men även för att upprätthålla den biologiska mångfalden.
Skogsstyrelsens generaldirektör sitter på ett förordnande som löpte ut den 24 februari. Regeringen valde i veckan att förlänga uppdraget för Herman Sundqvist i tre år till. De 57 undertecknarna som kritiserade honom skrev:
”Det är direkt olämpligt att utse Herman Sundqvist som generaldirektör för en statlig myndighet som ska agera opartiskt.”

Till frågan hör även regeringens agerande i närliggande frågor den senaste tiden. I fråga om gruvor förlorade nyligen ett länsråd i Norrbotten sitt förordnande, något som av kritiker har påpekats varit på grund av att gruvbolag (ofta prospekteringsbolag) inte har fått sina tillstånd eller miljöprövningen godkända nog snabbt och enkelt.
Precis som Sundqvist skriver om skogsbolagens har gruvlobbyn uttryckt sig på samma sätt; att det är för svårt för företagen så vi måste kringgå lagar för att bolagens vinster inte ska bli lidande. Kaunis Iron tyckte att miljöprövningarna går för långt, Skogsstyrelsen tycker att artskyddet går för långt.
Att regeringen har handen i båda syltburkarna är inte förvånande – samma tillmötesgående för rovgiriga företag syntes i frågan om Cementa. Denna regering är beredd att offra såväl demokrati som natur och miljö, allt för att serva kapitalisterna.