Skolan och covid: ”Många har redan smittats”

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Smittspridningen av covid-19 har den senaste tiden åter tagit fart och nått rekordnivåer. ”Alla som kan ska jobba hemifrån” är ett av regeringens senaste restriktioners budskap. Men bland alla de arbetare, främst i välfärden, som inte kan jobba hemifrån används ofta få och otillräckliga åtgärder för att begränsa smittspridningen – särskilt inom skolan.

Folkhälsomyndigheten och staten har under hela pandemin varit måna om att skolor ska hållas öppna. Från början användes antaganden om att smittan ”nog inte drabbar barn i samma utsträckning”, samt att öppna skolor på längre sikt har en positiv folkhälsoeffekt för eleverna jäm­fört med stängda skolor och distansundervisning.
Det stämmer nog att det i längden är positivt att så mycket som möjligt hålla skolorna öppna. Men om skolor ska hållas öppna måste åtgärder för att begränsa smittan vara ännu skarpare än de för närvarande är.
Distansundervisning och att halva elevkullen är i skolan och andra halvan på distans med byte varje vecka har varit sätt innan att för­söka begränsa smittspridningen. Nu är det dock inte mycket tal om att införa det. Skolstarten har dragit igång och det är sannolikt att smittspridningen kommer att vara snabb när hundratals och på vissa ställen tusentals elever, pedagoger och övrig skolpersonal samlas i skolor landet runt.
Och bristen på hörsamhet, dialog och råd om vad man ska göra skapar en väldigt stor oro bland landets skolpersonal.

Inför skolstarten i Norge testades alla elever och skolpersonal veckan innan för att dämpa smittsprid­ningen. Men Folkhälsomyndigheten hade inga sådana planer i Sverige. ”Det viktigaste man kan göra är att stanna hemma när man är sjuk”, menade Folkhälsomyndighetens avdelningschef Britta Björkholm till Skolvärlden den 5 januari.
Det är ju självklart, kan tyckas. Men att man inte genomförde tes­ter, trots vetskapen om att många inte utvecklar symptom när de har covid-19 (att de är asymtomatiska), är ansvarslöst. Inte heller har man begärt, uppmanat eller ens rekommenderat munskydd för de som vis­tas i skolor.

Åtas det några åtgärder på skolorna, kan man fråga sig? Svaret på det blir nog: nja. Egentligen inte. Uppmaningen att ”hålla avstånd” går helt enkelt inte. Ventilationen är på många skolor bristande, och lokalerna inte rymliga nog.
Facken och skolpersonal måste dessutom få ett mycket större inflytande i vilka slags smittskyddsåt­gärder som är lämpliga att införa på de olika skolorna.

En gymnasielärare i Stockholm, som vill vara anonym, berättar för Offensiv att:
– Restriktionerna baseras på principen att hålla avstånd, stanna hemma om du är sjuk – åtgärder som inte går eller är verkningslösa för att minska smittspridningen på skolan; många har ju inte symptom. Istället borde man införa åtgärder som att ge och uppmuntra elever och personal till munskydd som vetenskapligt har bevisat sig vara verksamma när man inte kan hålla avstånd, eller andra tillfälliga åtgärder som att elever slipper byta klassrum över hela skolan efter varje lektion. Det vore positiva åtgärder för att minska risken lite. Många elever har redan nu smittats.
– Att lägga ansvaret på skolan att besluta om distansundervisning gör att skolan skjuter upp de åtgärd­erna tills Folkhälsomyndigheten bestämmer att skolan måste stängas, vilket innebär att 1) flera redan har blivit smittade vilket kunde ha undvikits, för även om omikron inte är lika farligt kan det ändå bli allvarliga fall för såväl personal och elever, och 2) att det inte finns någon tid att ställa om då restriktionerna ändras från en dag till en annan.

Vad som behövs är krav på munskydd i kollektivtrafik och offentliga miljöer samt att dessa till­handahålls gratis, en kraftig ökning av tester och inrättande av statliga labb, att de som inte kan jobba hemi­från borde få ersättning för att stanna hemma, att de samhällsbärande yrkena borde få säkra resor till och från jobb för att dämpa smittan, med mera.
För en massiv upprustning av välfärden, uppvärdering av välfärds­yrkena, låt storföre­tag och banker betala för krisen – de som badar i pengar medan miljardtals globalt lider under kapitalismens häl.