Skrota HELA angiverilagen

Av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

Nyheten att arbetare inom skolan, vården och socialtjänsten tillsammans med andra kommunanställda såsom bibliotekarier nu föreslås vara undantagna från angiverilagen bör ses som en viktig, om än begränsad, seger för facklig kamp och ett slag mot den blåbruna regeringen. Men det vore helt fel att släppa trycket – lagen och utredningens förslag måste helt skrotas tillsammans med de blåbrunas och utredningens övriga rasistiska attacker.

Enligt utredarens förslag ska ”informationsplikten” bara gälla för sex statliga myndigheter – Arbetsförmedlingen, Kronofogden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Kriminalvården samt Skatteverket. Plikten innebär att om en person som kan antas vara papperslös kommer i kontakt med någon av de myndigheterna har anställda där en skyldighet att ta kontakt med polisen för att ange personen. Några andra myndigheter föreslås ha en svagare skyldighet, där de inte behöver aktivt ta kontakt med polisen men måste lämna ut uppgifter vid begäran.

ST, facket för statsanställda, kallar förslaget för symbolpolitik, då det är ytterst sällan som papperslösa kommer i kontakt med dessa myndigheter. Lagen kommer bara att skapa oro och stress bland dess medlemmar utan att uppnå någonting, menar facket. 

Men det vore farligt att helt avfärda förslaget som symbolpolitik. Även om angiverilagen nu troligtvis kommer att aktualiseras bara i undantagsfall är det uppenbart att den ändå utgör en inkörsport som kan utökas till att omfatta fler myndigheter med tiden. Och som ST rätteligen påpekar är det en del av en bredare antiflykting-/antimigrationspolitik som denna regering står för. 

Utredningen innehåller dessutom flera andra reaktionära förslag utöver informationsplikten som en del av regeringens jakt på papperslösa. Det föreslås i praktiken en allmän upptrappning av statens repressiva åtgärder, med bland annat flera inre gränskontroller, tvångsvisiteringar och husrannsakningar för att omhänderta telefoner och datorer och både en utökad lagring och användning av biometriska uppgifter och fingeravtryck. Det gäller inte bara de som är papperslösa, utan även andra som ansöker om uppehållstillstånd eller medborgarskap. 

Det är ingen slump att det är just kommunerna och regionerna som har undantagits, där konsekvenserna skulle vara mest förödande för många av samhällets mest utsatta människor. Bland anställda har oppositionen till en angiverilag varit utbredd. Enligt en undersökning från Civil Rights Defenders skulle två av tre offentliganställda vägra att följa lagen. Enligt facket DIK, har nio av tio bibliotekarier uppgett att de är emot lagen, medan åtta av tio lärare menar att de skulle vara beredda på att trotsa lagen oavsett de rättsliga konsekvenserna. Bland socialsekreterare har sex av tio socialsekreterare sagt samma sak och nästan varannan skulle överväga att byta tjänst om lagen skulle införas för dem. 

Risken av att mötas av civil olydnad i denna omfattning har utan tvekan varit en faktor i att tvinga fram ett försiktigare förslag från utredaren, särskilt när det finns ett redan växande missnöje mot högerpolitiken rent allmänt bland kommun- och regionanställda. Under de senaste åren har det till exempel skett viktiga uppror mot nedskärningar i skolan och vården och de värdelösa avtal som facken har gått med på. Vårdstrejken i våras var också ett tecken på en ökad villighet att kämpa.

Men trots att det har funnits en så stor opposition var välfärdsfacken ändå tröga med att börja kämpa i frågan. Det var först efter ett upprop från några individuella aktivister hösten 2023 som fackledningarna kände sig tvungna att kalla till protester. Men just det faktum att facken tog en tydlig ställning emot lagen och mobiliserade sina medlemmar, om än i begränsad utsträckning, har visat att kamp faktiskt lönar sig. 

Nu gäller det att inte släppa taget – regeringen må ha tvingats till att delvis backa, men attackerna på flyktingar kommer att fortsätta. Facken måste nu bygga vidare på denna delseger – tänk vad som skulle vara möjligt om fackledningarna skulle kalla till en aktiv, gemensam kamp mot rasismen och högerns attacker!

Demonstrationer landet runt

Fredagen den 29 november genomförde Socialistiskt  Alternativ i Stockholm och Luleå torgmöten mot regeringens rasism och angiverilagen (bilden ovan från Luleå, övriga från Stockholm). Vid torgmötet i Stockholm deltog även Iranska flyktingars riksförbund (IFRS).

Dagarna innan, den 23 november, hade flera fackförbund tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet demonstrerat i Växjö mot angiveriet. I Göteborg samlades fackliga organisationer den 30 november för att protestera mot angiverilagen.