Manifestation mot våldet mot kvinnor den 25 november.
Den 25 november är det den internationella dagen för att avskaffa mäns våld mot kvinnor. Runt om i Sverige – liksom över hela världen – uppmärksammas det med manifestationer, ljusceremonier där varje ljus representerar en kvinna som har dödats under det senaste året. Dessutom blir det debatter, föreläsningar, utbildning i självförsvar och många olika lokala aktiviteter.
Efter valet ökar oron ute i landet hos alla de som dagligen arbetar med skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn samt andra sårbara och utsatta människor. På Södertörn ska Nacka, Värmdö, Tyresö, Botkyrka, Huddinge, Haninge och Nynäshamn kommuner i januari gemensamt gå ut med en upphandling av skyddade boenden, till ett värde av 100 miljoner kronor. Det gäller boenden för vuxna med eller utan barn, vuxna med hedersproblematik och särskilt sårbara målgrupper.
Det här riskerar att helt slå sönder de idag mycket engagerade och erfarna kvinnojourerna som samlat på sig kompetens och kunskap genom åren. Kunskap riskerar att försvinna. Nu delas verksamheten upp, i en boendedel och i övrigt. Attendo driver redan idag KrisTina, som ett exempel på privata bolag som får storvinster. 93 procent av de privata aktörerna finansieras av dygnsavgifter från kommunen.
Det är 40 år sedan de första kvinnojourerna bildades, på grund av det stora behovet av skyddade boenden. Idag finns både kvinnojourer och tjejjourer i alla kommuner i Sverige, ett hundratal är samlade i riksorganisationen ROKS, något fler i Unizon.
När Socialtjänstlagen skärptes 2007 om rätten till hjälp och skydd för kvinnor och barn som utsatts för våld inom en relation infördes ett system där kvinnojourerna och kommunerna ingick i ett ”Idéburet offentligt partnerskap”. Det innebar att kvinnojourerna kunde få bidrag till sin verksamhet utan att behöva ge upp rätten till anonymitet, något en del kvinnor känner behov av, bland annat på grund av tidigare erfarenheter av socialtjänst och vård.
Ideella organisationer kan också undantas från EU:s krav på upphandling, något många kommuner använt sig av.
Tyvärr finns också exempel när ideologi gått före förnuft. I Nyköpings kommun lade man ut de skyddade boendena på anbud 2010.
Den lokala kvinnojouren som hade 18 års erfarenhet lade inget eget anbud. Istället vann Stiftelsen Ola med sitt bud om 3 miljoner kronor per år för att driva verksamhet. Kvinnojouren hade fått ett verksamhetsbidrag på 500 000 per år. Kommunen kunde helt enkelt ha valt att höja bidraget till kvinnojouren – ingen upphandling var nödvändig.
Hur gick det då? Ett år senare kollapsade Stiftelsen Ola och avtalet sades upp. Under tiden hade kvinnojouren fortsatt sin verksamhet, utan kommunens pengar och kunde sedan utöka, fortfarande med inte särskilt mycket pengar. 2013 drevs 8 procent av skyddade boenden av 16 olika privata bolag, 21 procent av kommunerna och 71 procent av ideella föreningar (kvinnojourer).
Före valet lade ROKS fram en lista med 10 krav och frågade alla kvinnliga riksdagsledamöter (utom SD) vad de tyckte. Alla gav stöd till ROKS krav på att göra finansieringen flerårig till kvinnojourerna, för att verksamheten ska säkras och kunna planeras bättre. 81,1 procent ansåg att skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor och barn inte ska vara vinstdrivande. Eventuell vinst ska tillbaka i verksamheten.
Nu är det stor risk att privata aktörer, helt utan kunskap om mäns våld mot kvinnor, tar över.
