Slaget om LAS

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

I december slog bomben ned som splittrade LO-förbunden. LO-toppen hade i hemlighet fört ”samtal” med kapitalisterna i Svenskt Näringsliv, som pekade mot kraftigt försämrad anställningstrygghet när begreppet ”saklig grund” skulle tas bort ur lagen om anställningsskydd (LAS). I den slutgiltiga ”avsiktsförklaring” som till slut presenterades är detta konkreta förslag borta, men hotet har inte minskat för det.

Faktum är att om kravet på ”saklig grund” för uppsägning tas bort ur LAS har fackföreningsrörelsen gått med på större försämringar än vad som beskrivs i januariavtalet mellan regeringen, Centern och Liberalerna. 
Begreppet saklig grund innebär att uppsägning bara får ske om arbetsgivaren kan visa på arbetsbrist (och då måste turordningsreglerna följas) eller av personliga skäl. Januariavtalet krävde ”utökade undantag från turordningsreglerna”, men om istället ”saklig grund” tas bort försvinner poängen med turordningsregler – eftersom arbetsgivaren då kan säga upp utan turordningsreglerna! 

I den första versionen av ”avsiktsförklaringen” som presenterades för LO-styrelsen, som gjorde att fem LO-förbund hoppade av förhandlingarna i protest, står att saklig grund ska ersättas med att en uppsägning är otillåten om den ”strider mot lag eller mot vad som är allmänt godtaget på arbetsmarknaden”. Det skulle vara en återgång till den sorts skrivning som fanns innan 1970-talets fackliga kamp och radikalisering ledde fram till införandet av LAS – med andra ord ett historiskt bakslag för arbetarrörelsen.
Efter det raseri som utbröt när informationen läckte ut finns nu en mer luddig avsiktsförklaring mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Men inriktningen är klar: kraftigt försämrad anställningstrygghet är vad som står på dagordningen. 
LO-ledningen ursäktar sig med att färre visstidsanställningar också ligger i vågskålen. Men vad är poängen med en tillvidareanställningen istället för visstid om tryggheten allt mer liknar en visstidsanställning? Då finns ju ingen, inte ens tillvidareanställda, som vågar stå upp mot missförhållanden på arbetsplatsen.

Nu tar förhandlingarna, som enligt LO inte har varit några förhandlingar, paus under avtalsrörelsen till den 1 augusti. Sedan ska ett nytt avtal förhandlas fram under bara två månader, med kniven mot strupen om ny lagstiftning enligt januariavtalet. 
Det är uppenbart att LO-ledningen och vissa av LO-förbundstopparna är beredda att gå med på nästan vad som helst för att rädda Löfven från att tvingas lagstifta bort LAS och hot om misstroende från Vänsterpartiet. Det vill säga beredda till vad som helst, förutom en rejäl strid mot attackerna från arbetsgivare och regering!
Om LO-toppen får som den vill och detta blir tågordningen är det upplagt för ett katastrofresultat.
Istället måste en facklig mobilisering starta redan nu för att kräva en helt annan, offensiv, strategi och kamp för att försvara och bygga ut anställningstryggheten. 
Ilskan och viljan finns hos medlemmarna, det syns tydligt i olika fackliga Facebookgrupper och i fackliga tidningars kommentarsfält. ”Hur vore det med att fråga gräsrötterna i fackförbunden? Och hur vore det med en politisk strejk? När ska vi säga ifrån? Eller ska vi ge bort allt tidigare generationer tillkämpat sig för ’annars kan det bli ännu värre’?” skriver till exempel en i gruppen ”Support you local skyddsombud”.

I ett föredömligt uttalande skriver Elektrikerna i Västervik:
”Vi har sett många viktiga styrkepositioner för arbetarklassen försämras drastiskt. Vårt pensionssystem, a-kassa och sjukförsäkring är bland de viktigaste. Varför skall vi arbetare vara organiserade om vi inte använder våra organisationer för att försvara oss?
Vi skall inte behöva vara rädda för att förlora jobbet så fort vi öppnar munnen om missförhållanden. Vi menar att det räcker nu. Anställningsskyddet måste försvaras. Hårt måste mötas med hårt! Svenska Elektrikerförbundet borde sträcka ut solidaritetens hand till andra LO-förbund och möta förslagen på försämringarna med politisk strejk.” 

Med en gräsrotsmobilisering underifrån som utmynnade i en endags politisk strejk skulle Svenskt Näringslivs attack kunna slås tillbaka och januariavtalet förpassas till papperskorgen. Redan i april planerar Hyresgästföreningen Väst för protester mot januariavtalets hot om marknadshyra. Det vore ett utmärkt tillfälle för fackföreningsrörelsen att kroka arm och samtidigt sätta hårt mot hårt vad gäller anställningstryggheten.