Den massiva markoffensiven som nu har inletts mot Mosul och Islamiska statens (IS) terrorarmé, som inbegriper uppemot 65 000 man (bland annat från irakiska armén, kurdiska Peshmerga och utländska specialförband) understödda av amerikanskt bombflyg, har föregåtts av att IS under året har tvingats ge upp flera städer och stora landområden i Irak.
Även om IS tidigare snabbt har retirerat från de flesta städer när slutstriderna inletts kan slaget om Mosul bli till en ytterst blodig strid med många offer. FN har varnat för att en miljon av stadens 1,2 till 1,5 miljoner kvarvarande invånare riskerar att tvingas fly sina hem.
USA:s krig och ockupation, tillsammans med den irakiska marionettregimens sekteristiska, diskrimerande politik, bär huvudansvaret för att IS, som växte fram ur al-Qaida i Irak, kunde etablera sig i Syrien och Irak.
Med ekonomiskt stöd från exempelvis Saudiarabiens och Qatars reaktionära regimer har IS kunnat bedriva ett terrorkrig som främst har riktats mot fattiga shiamuslimer och som har syftat till att skrämma samt förhindra massornas genuina kamp och organsiering.
IS kunde till en början avancera utan att möta något egentligt motstånd från den irakiska armén, som i antal var tiodubbelt starkare. Så sent som ifjol kontrollerade IS en tredjedel av Iraks landyta.
Det fanns också sunnimuslimer i exempelvis Mosul som inledningsvis välkomnade IS. Men IS hade dock aldrig något större folkligt stöd och snabbt kom de brutala, extremt reaktionära förtryckarregimer man upprättade att bli impopulära och präglas av korruption och gangsterism.
Samtidigt har pendeln svängt politiskt och militärt i Syrien och delvis även i Irak. I Syrien som följd av att västmakterna har känt sig tvingade att bistå de kurdiska styrkornas heroiska kamp, följt av Rysslands ingripande. I Irak har USA med flera bedrivit långvariga bombningar av IS-fästen, varefter USA har ökat sin militära närvaro och stöd till såväl Peshmerga (de kurdiska styrkor i norra Irak som har utvidgat sitt territorium) som den irakiska armén. Till detta ska läggas shiamiliserna med uppemot 100 000 man.
USA har idag minst 5 000 soldater i landet. En rad andra länder, som exempelvis Turkiet, har också passat på att etablera sig militärt i Irak. Erdoğan är nu en av många som högljutt kräver sin del av krigsbytet och Iraks framtid efter att IS har tvingats bort från Mosul.
Det är oerhört splittrade styrkor som påbörjat Mosuloffensiven.
Skälet till att denna sedan länge planerade offensiv har dröjt är att de olika arméerna har skilda politiska dagordningar och försöker vinna framgångar på den andres bekostnad i ett Irak, inkluderat det kurdiska regionala självstyret (KRG), som är i ekonomisk ruin efter oljeprisets fall och som kvävs av korruption och interna maktstrider.
Det betyder att även efter det välkomna i att IS kraftigt har försvagats är risken överhängande för fortsatt blodigt sönderfall i Irak och att nya strider följer om vem som ska kontrollera Mosul och andra tidigare IS-fästen samt att den pågående konflikten om kontrollen över den oljerika Kirkukregionen trappas upp.
Endast om de irakiska massorna åter kan förenas i en kamp mot sekterism och alla former av förtryck kan Irak befrias från terror, våld, kapitalism och imperialism. ■
