Vänstern i USA (Förlag Lind & Co) av Karin Henriksson är en högaktuell bok om ett USA i förändring. Det är en reportageresa fylld med intressanta samtal och historiska tillbakablickar, som tyvärr slutar i att det trots allt inte finns något alternativ till Demokraterna. Det inte bara finns en vänster i USA, den är också på frammarsch och framför allt finns det ett ökat intresse för socialistiska idéer.
Att unga människor i USA föredrar socialism framför kapitalism är en ständig källa till oro för den amerikanska härskande klassen. Den 23 oktober i år publicerade Vita husets ekonomiska råd (White House: The Council of Economic Advisers) en rapport som inleddes med orden: ”Samtidigt som det är 200 år sedan Karl Marx föddes har socialismen återkommit till USA. Personer som deklarerar sig som socialister får ökat stöd bland väljarna”. Därför menade rapportens författare var det hög tid att redogöra för ”socialismens historia och kostnader”.
I en opinionsundersökning som Gallup nyligen gjorde sa över hälften (51 procent) av de tillfrågade mellan 18-29 år att de har en positiv uppfattning om socialismen, medan 45 procent säger sig föredra kapitalismen. I en opinionsundersökning beställd av Fox News sa hela 36 procent av samtliga tillfrågade att ”det skulle vara bra om USA gick från kapitalism till socialism”. När samma fråga ställdes 2010 var det 23 procent som gav det svaret.
Vad socialism är finns det självfallet många uppfattningar om. För Bernie Sanders och för många med honom är demokratisk socialism detsamma som välfärd – allmän sjukförsäkring, gratis utbildning, beskattning av de rika och 15 dollar i timmen i minimilön, men utan att kapitalismen ska avskaffas – vilket genomförandet av Sanders hela program och ”revolution” kräver.
Men de nya vänstervindarna rymmer också revolutionära socialistiska idéer.
Den stämningsförändring som ägt rum betecknar brittiska Economist, som är en av den globala kapitalismens främsta språkrör, som ”ett momentum för socialismen i USA” och menar att man får gå tillbaka till 1912 då den socialistiska presidentkandidaten Eugene V. Debs fick 6 procent av rösterna i presidentvalet och Socialist Party hade 100 000 medlemmar för att finna en motsvarighet.
Det enda som Economist anser vara trösterikt är att den socialistiska renässansen ännu inte har uttrycks i ett bredare stöd till ”revolutionär kommunism”. De vänstervindar som blåser i ett polariserat och delat USA styrt av Trump sätter avtryck i både ökad kamp och att organisationer/partier som kallar sig socialistiska växer. Bernie Sanders, som länge har benämnt sig som demokratisk socialist, är USA:s populäraste politiker.
Democratic Socialist of America (DSA), som fortfarande hoppas kunna vrida Demokraterna till vänster, har sedan Trump kom till makten i november 2016 ökat sitt medlemstal från 5 000 till över 50 000. DSA-medlemmar och sympatisörer har vunnit spektakulära framgångar i några av Demokraternas primärval, där det största genombrottet var när Alexandria Ocasio-Cortez slog ut en av Demokraternas främsta företrädare i ett av New Yorks primärval.
RS systerorganisation Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer i USA) kan också se tillbaka på en mycket snabb medlemstillväxt under de senaste 12 månaderna. Sanders, DSA-medlemmar och Socialist Alternatives Kshama Sawant, socialistisk fullmäktigeledamot i Seattle, är några av de som medverkar i boken som speglar alla de många kampavsnitt som finns.
Bokens största styrka är att texterna om dagens USA kompletteras med historiska tillbakablickar på arbetarkampen i början av 1990-talet, strejkrörelsen under 1930-talet, kvinnokampen, Black Panther-rörelsen, medborgarrättskampen, miljö- och klimatkampen samt kampen för hbtq+-rättigheter.
Kampen har haft en uppåtgående trend under året. Lärarnas framgångsrika strejker i år har vitaliserat den fackliga rörelsen och gett konkreta exempel på att kampen går att vinna. De antirasistiska mobiliseringarna i Charlottesville och Boston var nya milstolpar, de ungas kampanj mot våldet och vapenlobbyn efter skolmassakern i Florida i början av året och nu senast i form av mobiliseringar mot Trumps nominering av den reaktionära och sexistiska Brett Kavanaugh till ny domare i högsta domstolen.
”I Seattle har klasskampen ett ansikte. Det tillhör Kshama Sawant”. Så inleds kapitlet om Kshama Sawant och Seattle; ”där tecknen på en livaktig yttersta vänster är påtagligare än på de flesta håll”.
I positiva ordalag skildras Sawant och det stöd som kampen har fått genom att ”det arbetande folket fått en plats stadsfullmäktige”. Men i hastigheten smyger sig också en felaktig uppfattning in om Kshama Sawants och Socialist Alternatives hållning i presidentvalet 2016.
Tillsammans med andra kampanjade Socialist Alternativ för att Bernie Sanders skulle ställa upp som oberoende socialistisk kandidat för att fortsätta sin kampanj ”för en demokratisk revolution” efter att Demokraterna hade utsett Hillary Clinton till partiets kandidat i presidentvalet. I Vänstern i USA framställs det som om Socialist Alternative manade Sanders att inte kampanja som ”demokratisk socialist”, utan som oberoende demokrat.
Att Sanders försökte bli Demokraternas presidentkandidat gav publicitet och uppmärksamhet, men partiets topp och etablissemang skulle aldrig acceptera en seger för honom. Det demokratiska etablissemanget låter sig villigt stödjas av de miljardärer som Sanders skäller på. Demokraterna är ett rakt igenom kapitalistiskt parti, finansierat av storföretagen. Att det finns enskilda i och runt partiet som är till vänster förändrar inte partiets karaktär, utan skisserar snarare eventuella splittringar.
Trots att Karin Henriksson verkar hålla med om att Hillary Clinton var så mycket etablissemang man kunde vara menar hon att Sanders inte kunde ha besegrat Trump, vilket mätningar visat, eftersom hans kandidatur skulle ha mötts av hets- och hatkampanj likt antikommunismen under McCarthyism mörka tid (slutet av 1940-talet och 1950-talet).
Men Sanders egen historia och exempelvis Kshama Sawant visar att vänstern, även med en tydlig socialistisk valplattform som i den sistnämndas fall, kan vinna val och bli återvalda.
”Vänstern bubblar av energi och har lite av medvind”, skriver Henriksson och det finns anledning att känna optimism. Men den optimismen kan snabbt förbytas i pessimism om vänstern på nytt gör misstaget och erkänner vad boken beskriver som det ”enda vägvalet” – antingen Trump eller en demokratisk president, eftersom det är vad två-partisystemet erbjuder och ”någon revolution blir det aldrig”.
Istället måste vänstern bli en självständig politisk kraft och bilda ett eget parti som samlar socialister och aktivister från olika rörelser för att fullt ut utmana tvåpartisystemet och dess kapitalistiska dagordning.
Författare: Karin Henriksson
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 255
