”SOCIALISMEN ÄR INTERNATIONELL ELLER INGENTING”

Fördjupning: Varför behövs en international?

Sju artiklar på temat i Offensiv #1626:

1. ”SOCIALISMEN ÄR INTERNATIONELL ELLER INGENTING” av Robert Bielecki
2. KAMPEN FÖR EN ARBETARINTERNATIONAL av Elin Gauffin
3. KAPITALISMEN MÅSTE BORT MEN HUR? av Jonas Brännberg
4. “ARBETARKLASSEN ÄR PÅ VÄG TILLBAKA” av Louise Strömbäck
5. ENAD KAMP MOT RASISMEN av Nicole Johansson
6. SOCIALISTERS DUBBLA UPPGIFT av Jonas Brännberg
7. SOCIALISTISK FEMINISM av Ann-Christin Holmström

DEL 1: ”SOCIALISMEN ÄR INTERNATIONELL ELLER INGENTING”

Av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

”Socialismen är internationell eller ingenting”, lyder Rosa Luxemburgs bevingade ord. Denna grundläggande marxistiska princip har det dock blivit allt svårare för allt fler att följa och förstå, med tanke på omfattningen av multikriser, krig, nationalism och protektionism som genomsyrar det kapitalistiska samhället. Kapitalismen är global och alla dess kriser och eländen kräver en gemensam organisering och kamp

I en allt mer komplicerad, polariserande och svårförståelig värld, fylld av motsättningar, konflikter och hårdnande retorik, är det inte underligt att allt fler arbetare och unga känner en maktlöshet och frustration över sakernas tillstånd.

För socialister är det en uppgift att inte bara ingjuta hopp om en framtid värd att kämpa för, utan också erbjuda korrekta perspektiv och ett program som faktiskt kan förändra världen till det bättre.

Karl Marx och Friedrich Engels hade internationalismen i varje andetag, i varje handling och i varje skriven rad. Kommunistiska manifestet slår fast att proletärer i ALLA länder ska förena sig, och för att så ska kunna ske krävs organisationer och partier som är kopplade till en international, ett världsparti, som kan stå för arbetarklassens intressen och föra en gemensam kamp, med gemensamma perspektiv och en enhetlig politik.

Kapitalismen är global och alla dess kriser och eländen kräver en gemensam organisering och kamp, men även korrekta perspektiv, analyser och utvecklande av program. Det är viktigt att inse och förstå .Men under det tidiga 1900-talet kom det flera svek från ledningarna i arbetarklassens partier. Först med att de socialdemokratiska partierna (som på den tiden var socialistiska partier), organiserade i Andra internationalen, röstade för att stödja sina egna respektive stater i första världskriget – ett brott mot marxismens princip att arbetare inte ska vända vapen mot varandra i krig som förs i den härskande klassens intressen.

Det var enbart de ryska och serbiska socialdemokraterna som stod pall för den tidens enorma nationalistiska tryck. Tydliga paralleller finns till idag, med Vänsterpartiers stöd till Nato och dess proxykrig mot den ryska imperialismen i form av Ukrainakriget, liksom dess stöd till ökade försvarsanslag och militär upprustning samt dess tama eller obefintliga agerande gentemot den israeliska statens folkmordsliknande krig mot palestinierna.

Det andra sveket var den stalinistiska byråkratin som med parollen ”socialism i ett land” ledde urartningen av de landvinningar och framsteg som den ryska revolutionen fört med sig. De upprättade en grotesk diktatur med utrensningar och avrättningar av oppositionella, däribland de som stod upp för internationalismen – trotskister.

I förordet till Den permanenta revolutionen skrev Trotskij att: ”Marxismen följer av världsekonomin, inte som en summa av nationella delar, utan som en mäktig oberoende verklighet, som skapas av den internationella arbetsdelningen och av världsmarknaden, som i den nuvarande epoken dominerar kraftigt över nationella marknader. Det kapitalistiska samhällets produktivkrafter har för länge sedan vuxit ur de nationella gränserna”. Inget land någonstans kan undkomma de lagar som den internationella kapitalismens utveckling innebär.

Om man inte har en korrekt analys och förståelse för imperialismen, som kortfattat kan betecknas som den internationella kapitalismen, är det lätt att hamna helt snett. Exempelvis i att ge sitt stöd till reaktionära krafter (Hamas) eller till de imperialistiska makter, som Kina och Ryssland, som strider med Västimperialismen om världsherravälde. Detta kan särskilt bli fallet när nivån av klasskamp är låg och arbetarklassens organisering är försvagad.

Grunden för en socialistisk international är kortfattat ett gemensamt socialistiskt program, som utgår från vad som kan stärka den internationella arbetarklassens ställning och kampen för socialism. Våra allierade som internationella socialister är den internationella arbetarklassen. Det är den kraft som har den potentiella makten att bli kvitt alla de ekologiska, sociala och ekonomiska kriser som kapitalismen står bakom och fördjupar, men även alla de splittrande förtryck och orättvisor som det kapitalistiska systemet behöver för att så split och disharmoni mellan olika grupper av arbetare: sexism, rasism, hbtq+-förtryck, funkofobi, med mera.

Den växande och allt mer skenande klimatkatastrofen är kanske det tydligaste exemplet på hur världens makthavare och etablissemang har helt andra intressen än de som världens alla arbetare, unga och fattiga har. Det är också det tydligaste exemplet på hur bråttom det är med att omkullkasta kapitalismen till förmån till socialismen – och i en global omfattning.

Det var revolutioner och arbetarklassens gemensamma kamp i land efter land som fick ett slut på första världskriget. Det var genom revolutionär kamp i land efter land som alla de rättigheter som fram tills idag har tagits för givna vanns. Inget har kommit gratis från makthavarna och inget är garanterat eller skyddat så länge systemet består.

Men självklart tar vi kamp och organiserar motstånd på lokal, regional och nationell nivå också. Vi kämpar för varje förbättring för arbetarklassen, oavsett hur ”liten” eller stor den är. Det är genom kamp som vi kan utveckla medvetenheten och förståelsen för hur allt hänger ihop: hur exempelvis en nedskärning på en skola inte är en isolerad händelse, utan ytterst ett resultat av systemets kris,

För att kunna förändra den galna färdriktningen som kapitalismen innebär behövs en massrörelse av rörelser bestående av gräsrötter, klimataktivister, fack, arbetarrörelsen, ungdomar och många fler. Det behövs ett socialistiskt program för ägande och styrande av storbolag, energibolag, banker med mera under arbetarklassens kontroll.

Det finns ingen annan väg för att lösa den hop av polykriser som världen lider under. Men för detta krävs organisering i och bygget av nya socialistiska arbetarpartier som en del av ett världsparti – en socialistisk international.