Socialistisk feminism behövs mer än någonsin

Av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

När metoo svepte över världen blottades den enorma omfattningen våld, sexism och övergrepp som kvinnor och flickor världen över dagligen behöver förhålla sig till. I mängden berättelser blev tydligt att mäns våld mot kvinnor är en strukturerad del av samhället. I Sverige samlades många av de berättelserna i många olika upprop som skådespelare #tystnadtagning, teknikbranschen #teknisktfel, socialarbetare #orosanmälan, byggbranchen #sistaspikenikistan, lärare #tystiklassen, vårdpersonal #nustickerdettill; prostitution och kriminalitet #utanskyddsnät med flera.

Enligt beräkningar från FN upplever globalt cirka 30 procent av kvinnor som är 15 år och äldre sexuellt eller fysiskt våld, sexuella trakasserier inte inräknade. 

Med avslöjanden om producenten Harvey Weinsteins omfattande övergrepp (i oktober 2017) som han senare också dömdes för skapades känslan att nu äntligen ska förövarna ställas till svars och offren får upprättelse.

Skuld, skam och rädslan att inte bli trodd är en del av utsattheten och innebär ett stort mörkertal där övergrepp inte anmäls. Tidigare uppskattningar från Brottsförebyggande rådet Brå visade att endast 10 till 20 procent av sexuella övergrepp anmäls. Internationellt visar studier från FN att mindre än 40 procent av kvinnor som utsätts för våld söker hjälp, och då oftast hos familj eller vänner.

Färre än 10 procent av dem som sökte hjälp rapporterade till polisen. Känslan att äntligen få tala om det, att inte vara ensam med sin erfarenhet var därför ett mycket viktigt inslag i metoo och innebar att kvinnor vågade anmäla händelser längre bak i tiden. Enligt BRÅ ökade under sista kvartalet år 2017 anmälningar för sexuella övergrepp med 20 procent.

Styrkan som hittades i metoo besvarades dock med en enorm backlash från etablissemanget, i Sverige likaväl som globalt. Att tala ut blir farligt för kvinnorna. Som Irena Požar förklarar i boken Backlashen spelar det inte någon roll om berättelsen är sann eller inte, det som avgör är om det kan skada männen om den blir offentlig. 

Samtliga kvinnor som åtalades för förtal i samband med metoo fälldes. I stället är det männen som tar plats. Mest ökänd bland dessa är Göran Lambertz som efter att ärendet mot honom för våldtäkt lades ner använde offentligheten för att smutskastas den anmälande kvinnan i direktsändning.

I ROKS omfångsundersökning från 2022 uppger mer än varannan kvinna att hon har utsatts för fysiskt våld, sexuellt våld och/eller hot från någon man efter sin 15-årsdag. Våld mot kvinnor är ett uttryck för det strukturella kvinnoförtrycket inom kapitalismen. 

Metoo visade hur stark objektifieringen av kvinnor med sexuellt förtryck och kontroll av kvinnors kroppar hör ihop med könsmaktsordningen i övrigt, det vill säga kvinnors ställning som underordnad ständigt på nytt befästs. Under covidpandemin har våldet mot kvinnor och flickor förvärrats på många håll och strukturella ojämlikheter har fördjupats. Internationellt har pandemin försämrat kvinnors andel av lönearbete, ökat antalet kvinnor som lever i extrem fattigdom och ökat bördan av obetalt omsorgs- och hushållsarbete, vilket sammantaget ökar riskerna för våld mot kvinnor i hemmet.

Högerpopulismens uppgång med rasistisk hets innebär också ökad sexism och antifeminism. I backlashen mot metoo ses en uppgång för kvinnofientlig propaganda där ”metoo har gått för långt”. I en rapport från Jämställdhetsmyndigheten 2021 visade det sig att yngre män i åldrarna 16 till 24 år präglas av en konservativ kvinnosyn jämfört med kvinnor, men också jämfört med äldre män. Det är en relativt stor grupp av yngre män som tycker att samhället är jämställt, att kvinnor överdriver jämställdhetsproblemen och att män är bättre politiska ledare och chefer. En studie Från Göteborgs universitet 2022 visar på liknande tendenser för flera europeiska länder.

Ökade löneskillnader visar på att utvecklingen mot jämlikhet snarare har gått tillbaka. 

De systematiska löneskillnaderna med en könsuppdelad arbetsmarknad är en del av kvinnoförtrycket, där typiska ”kvinnoyrken” i genomsnitt ger sämre lön. År 2022 ökade för första gången löneskillnaderna i Sverige mellan män och kvinnor efter att tidigare ha minskat årligen. Kvinnor har i genomsnitt mindre pengar att förfoga över, har oftare osäkrare jobb och jobbar oftare ofrivilligt deltid. I metoorörelsen gjorde de många arbetsplats- och branschvisa uppropen det tydligt att sexism är del av kvinnors arbetsvardag. 

Det är framför allt kvinnor med osäkra anställningar som är mest utsatta när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen. 

Anställningstryggheten i Sverige har successivt försämrats. Uppgörelsen om Lagen om anställningsskydd (LAS), som av bland annat fackförbundet Kommunal såldes som en seger för lågbetalda kvinnor i offentliga sektorn, gör fler undantag möjliga från turordningsregeln. Det som gavs i utbyte, omställningsstödet för att fler ska kunna byta jobb, visade sig vara ett totalt fiasko.

Undersökningar visar att många kvinnor i Sverige inte har råd att separera, exempelvis enligt Kantar Public att sex av tio kvinnor inte skulle ha råd att bo kvar i sin bostad vid en skilsmässa eller separation. I synnerhet gäller det pensionärer, ensamstående mammor och utlandsfödda kvinnor. Beräkningar som Dagens Nyheter har tagit fram visar att det för en trea som bostadsrätt i Göteborg krävs en månadslön på cirka 57 000 kronor och i Malmö 47 000 kronor per månad. Kampen för tillgängliga och prisvärda hyresrätter är en grundläggande del av den feministiska kampen

Ett annat exempel på hur högerpolitiken och antifeminismen hänger ihop är hotet mot rätten till abort. Rätten till den egna kroppen och den egna sexualiteten har alltid varit en central del av kvinnokampen. Det är inte en slump att Trumpstyret i USA såg inskränkningen av aborträtten som ett viktigt steg. Majoriteten av befolkningen i USA är emot dessa attacker, men trots detta har högerstyrda delstater genomfört stora begränsningar. Desto viktigare är de segrar som motståndet kunde uppnå, till exempel att Seattle blev till en fristad för kvinnor som söker för abort, vilket beslutades på initiativ av Kshama Sawant, fullmäktigeledamot i Seattle och medlem i Socialist Alternative (SAV:s sympatisörer USA).

Högerpopulismen visar sig också i det upptrappade kulturkriget, där hbtq+-personer och framför allt transpersoners rättigheter attackeras. I Sveriges ses detta i attacker mot lässtunder för barn organiserade av dragshowartister, men har nu också utvidgats till att gälla fler kulturformer, i synnerhet kultur som är icke vinstdrivande och utvecklande. 

Att antifeminister ser hbtq+-personer som ett hot är inte någon tillfällighet. Hbtq+-kampen har under 2000-talet tagit plats och vunnit viktiga segrar i flera länder, till exempel att kunna gifta sig eller genom erkännandet av ett tredje kön. Samtidigt är dessa framsteg indirekt ett ifrågasättande av den patriarkala familjen.

Familjen har både en ekonomisk och en social funktion – det oavlönade arbetet inom familjen med ansvar för hushåll och uppfostran är en förutsättning för klassamhällets fortbestånd. Internationellt gör kvinnor mer än tre fjärdedelar av allt obetalt omsorgsarbete. Organisationen Oxfam uppskattar att kvinnors obetalda arbete motsvarar ungefär 100 biljoner (100 000 miljarder) kronor per år globalt. Kapitalismen har därmed ett direkt materiellt intresse av att upprätthålla dessa strukturer. Det är också inom familjen som kvinnoförtrycket reproduceras och upprätthålls. Det finns ett samband mellan kvinnans svaga ställning på arbetsmarknaden och hennes ställning i familjen, där hon är beroende av mannen. Kvinnans roll i familjen påverkar ställningen på arbetsmarknaden.

Trots backlashen finns det samtidigt tecken på fortsatt kvinnokamp. Förutom abortsrättskampen i USA står kvinnor i främsta ledet i många strider. ”Kvinna-Liv-Frihet” – slagorden från den feministiska kampen i Iran har blivit en inspiration världen över, även om de pågående krigen för tillfället överröstar ropen.

Kvinnostrejkdagen på Island den 23 oktober i år där, över 100 000 kvinnor och ickebinära strejkade mot både våld mot kvinnor, orättvisa löner och det obetalda hushållsarbetet ger en fläkt av kommande kamp.

Socialistiska feminister ser att det systematiska förtrycket av kvinnorna oupplösligen hänger ihop med klassamhällets existens. Motståndet och kampen behöver byggas mot den blåbruna högerpolitiken och antifeminismen, mot detta samhällssystem som har utsugning och våld som grund.