Socialistisk feminism mot högervindar och nationalism

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

Med bara några dagar kvar till internationella kvinnodagen 8 mars får vi åter en smärtsam påminnelse om att kampen mot kvinnoförtryck och i synnerhet mot mäns våld mot kvinnor behöver ha en central plats varje socialists aktivitet. Att hovrättens dom om våldtäkt mot en tioårig flicka revs upp med anledningen att ordet snippa skulle vara för otydligt är ett nytt skandalöst exempel av det som ofta beskrivs som den andra våldtäkten, där domstolen ifrågasätter offret.

Socialistiska feminister förstår mäns våld mot kvinnor (där sexuella övergrepp ingår) som en del av ett strukturellt kvinnoförtryck som genomsyrar hela samhället och tjänar till att upprätthålla maktobalansen mellan män och kvinnor.
Det ses inte minst i de systematiska löneskillnaderna med en tydligt könsuppdelad arbetsmarknad, där typiska ”kvinnoyrken” i genomsnitt ger sämre lön. År 2022 var också det år då löneskillnaderna för första gången i modern tid ökade mellan män och kvinnor igen. Kvinnor har i genomsnitt mindre pengar att förfoga över, har osäkrare jobb, sämre arbetsmiljö och jobbar oftare ofrivilligt deltid.
När hashtaggen metoo svepte genom Sverige gjorde de många arbetsplats- och branschvisa uppropen tydligt att sexism är del i kvinnors arbetsdag. Den visade också hur stark objektifieringen av kvinnor med sexuellt förtryck och kontroll över kvinnors kroppar hör ihop med könsmaktsordningen i övrigt, det vill säga kvinnors ställning som underordnad ständigt befästs.

Kvinnor tar i större utsträckning hand om barn och hushåll som ett obetalt arbete. Detta i sin tur leder till ett ekonomiskt beroende av en partner, och också att äldre kvinnor i större utsträckning riskerar att hamna i fattigdom, någonting som de sedan får ”skylla sig själva för”, enligt cyniska liberala kommentatorer.
Det systematiska förtrycket av kvinnor är oupplösligt förbundet med klassamhället. Klassamhällen har funnits längre än bara under kapitalismen. Uppkomsten skedde när mänskligheten utvecklades från de tidiga samlar- och jägarsamhällena till jordbruk- och boskapsskötsel.
Med jordbrukets framväxt, tämjandet och uppfödandet av djur och utvecklingen av bättre redskap skapades förutsättningarna för produktion av ett överskott av det som behövdes för gruppens direkta förbrukning.
Utvecklingen från det tidiga klasslösa samhället till ett klassamhälle med privat egendom var en utdragen process över tusentals år. De som ägde verktygen som plogen, men även boskapen, blev i huvudsak män som kunde tillskansa sig överskottet och utvecklades så småningom till den härskande klassen
I denna process blev det viktig att kunna överföra sin egendom i arv till barnen. Parfamiljen uppstod till skillnad från de tidiga gruppsamhällen. Den manliga arvsrätten infördes och kontroll över kvinnors sexualitet blev central. Sammanfattningsvis kan man säga att kvinnoförtryckets uppkomst var ett direkt resultat av privategendomens utveckling, samhällets uppdelning i olika klasser och upprättande av familjen.

Familjen har än idag både en ekonomisk och social funktion – det oavlönade arbetet inom familjen med ansvar för hushåll och uppfostran är en förutsättning för att kapitalismen ska fungera. Det är också till stor del inom familjen som kvinnoförtrycket reproduceras och upprätthålls. Forskningen visar till exempel att mannens behov av kontroll ofta ligger bakom mord på kvinnor.
Det finns en samband med kvinnans svaga ställning på arbetsmarknaden och hennes ställning i familjen där hon är beroende av mannen. Undersökningar visar att gifta kvinnor får lägre lön av att skaffa barn, medan gifta män i genomsnitt får högre lön – kvinnans roll i familjen påverkar ställningen på arbetsmarknaden.
Dagens samhälle – kapitalism – präglas av groteska klyftor, där allt färre rika personer och familjer delar på en enorm rikedom, medan fattigdomen växer på andra sidan. Friedrich Engels skrev inför 1 maj 1891:
”Å ena sidan omätliga rikedomar och ett överflöd av produkter, som långt överstiger köparnas efterfrågan. Å andra sidan samhällets stora massa proletariserad, förvandlad till lönearbetare och just därigenom satt ur stånd att tillägna sig detta överflöd av produkter. Samhällets splittring i en liten, övermåttan rik klass och en stor, egendomslös lönarbetarklass resulterar i att detta samhälle kväves av sitt eget överflöd, medan det stora flertalet av dess medlemmar knappast eller inte alls är skyddat mot den yttersta nöd.”

Högerpolitik och antifeminism går hand i hand och behöver därför bekämpas samtidigt.

Källan för de enorma vinsterna ligger i det mervärde som skapas av arbetarna utan att få lön för det. För alla lönearbetande (oavsett om de betecknas som arbetare eller tjänstemän) gäller att de inte får fullständigt betalt för de värden som skapas. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor visar emellertid att utsugningen av arbetarkvinnor, och då i synnerhet de med kortare utbildning och utomeuropeisk bakgrund, är allra högst.
För att bekämpa förtrycket behövs aktiv, kollektiv kamp, i synnerhet i en tid där nationalistisk hets och förakt mot fattiga förorter med rasism och batongpolitik avleder från de verkliga orsakerna till krisen.
Att kampen i Sverige har lyst med sin frånvaro, i synnerhet bland yngre, har också följder när det gäller feminism. I fjolårets val syntes en högersväng i samhället, i synnerhet bland yngre män. Jämställdhetsmyndigheten konstaterade redan 2021 i en rapport att yngre män 16-24 år präglas av en konservativ kvinnosyn jämfört med kvinnor, men också jämfört med äldre män. Enligt undersökningen är det en relativt stor grupp yngre män som tycker att samhället är jämställt, att kvinnor överdriver jämställdhetsproblemen och att män är bättre politiska ledare och chefer.

Högerpolitik och antifeminism går hand i hand och behöver därför bekämpas samtidigt. Socialistiska feminister ser att det är arbetarklassen som har den potentiella kraften att förändra samhället, vilket Marx och Engels förklarade i Kommunistiska manifestet.
Ett historiskt exempel på hur arbetarrörelsen bidrog till avskaffande av kvinnoförtryck är den ryska revolutionen. Efter segern i oktober 1917 gjordes stora framsteg med till exempel rätten till abort, avkriminalisering av homosexualitet, införandet av offentliga kök och tvätterier, barnomsorg med mera.
Sovjetunionens internationella isolering i och med revolutionens nederlag i andra och mer utvecklade kapitalistiska länder ledde i slutändan till att en stalinistisk byråkrati kunde ta makten efter att ha krossat den socialistiska demokrati som började formas efter revolutionen 1917. Stalinismens framväxt i Sovjet, liksom varje form av högerreaktion, kantades av attacker på kvinnors rättigheter; rätten till abort avskaffades efter att Sovjetunionen som första land i världen år 1920 lagfäst rätten till abort, en tillbakagång till en konservativ familjesyn följde samtidigt som homosexualitet återkriminaliserades.
Arbetarrörelsen behöver alltid också vara del av kvinnorörelsen, inte minst eftersom hälften av arbetarna är kvinnor. Samtidigt finns det inom arbetarrörelsen djupa splittringar som förhindrar gemensam kamp. Könsmaktsordningen är en av dem. Andra är rasism, homofobi och transfobi, men även de sociala hierarkier mellan fattiga, lågavlönade och de med bättre inkomster som också har gynnats till viss del av till exempel jobbskattavdraget, rut- och rot-avdraget och så vidare. Socialistiska feminister menar att enda sättet att ena arbetare i gemensam kamp är att inom arbetarrörelsen aktivt bekämpa alla former av förtryck och splittring.

För socialistiska feminister är det viktigt att förstå de olika sorternas förtryck och diskriminering människor kan vara utsatta för och se hur de samverkar.
I slutändan är det kampen och de beslutsamma metoder den kräver som kan övervinna splittringen inom arbetarklassen och bekämpa alla former av förtryck och diskriminering. I strejker, massdemonstrationer och ockupationer kan sexism, rasism, transfobi och nationalism bekämpas, inte som bihang utan som en central del av arbetarrörelsen.
Genom att bekämpa den materiella ekonomiska basen för den kapitalistiska utsugningen – klassamhället och kapitalisternas privata ägande av företag, banker och så vidare – visar socialistisk feminism en väg och en vision till ett liv utan förtryck, utan fattigdom, med bra bostäder, bra hälso- och sjukvård, kulturskapande och så vidare för hela mänskligheten.