Socialistisk kamp för hbtq+-frigörelse

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Denna vecka äger West Pride rum i Göteborg i Pridemånaden juni. Globalt växer såväl protesterna för att försvara hbtq+-rättigheter som attackerna mot dem. Vad innebär ett socialistiskt hbtq+-program?

För att förstå vad Pride borde – måste – handla om behöver man se till historien och dess ursprung. Pride var en revolt, som startade med Stonewallupproret 1969 mot polisens brutala förtryck av gaycommunityt i New York (det var olagligt att vara öppet homosexuell på den tiden) och sen växte till en massrörelse i USA och globalt som pushade tillbaka homofobin.
År 1970 ägde den första Pridemarschen rum i New York; dessa spreds internationellt och var en kamp mot hela det förtryckande systemet – ett system som behöver splittringar för att kunna överleva. För den härskande klassen är sexism, rasism, homofobi med mera verktyg för att slå kilar i klassen och förhindra gemensam kamp mot den struktur som håller alla fastkedjade i olika grad.

Sen 1970 har mycket hänt, men det är fortfarande långt till verklig hbtq+-frigörelse och lika rättigheter. Just nu pågår en enorm backlash och frenetiska attacker mot särskilt transpersoner.
I USA med en rad hemska och diskriminerande lagar med sportförbud, förbud mot dragartister, attacker mot könsbekräftande behandling, ”Don’t say gay”-lagar och en ny farlig lag i Florida som tillåter läkare att vägra behandling för vilken orsak de än vill; i Sverige med SD-rasisternas skammande av dragartister i syfte att skapa misstro och misstänkliggöra alla som inte är en del av heteronormen, med mera.
I flera länder har hårdare lagar införts. Uganda har skärpt sin redan fasansfulla lagstiftning gällande hbtq+-personer: man kan få 20 års fängelse för att öppet ”främja homosexualitet” eller dödsstraff vid ”upprepat brott”, heter det i lagtexten.
Uganda är ett av de länder som den svenska staten har utvisat hbtq+-flyktingar till. Och med en blåbrun regering styrd på SD:s diktat lär det knappast bli bättre. Därför måste årets Pridedemonstrationer och kampanjer inför, under och efter dem lyfta behovet av en enad rörelse mot förtrycken och attackerna.

Och Pride som helhet måste tillbaka till de radikala rötterna. Idag är den i de flesta fall totalt ”pinkwashad”, helt kommersialiserad och där polis och militär deltar i paraderna. Etablissemangets partier, som står bakom utvisningar och attacker mot hbtq+-personer, och storföretag som bara är där för att tjäna pengar, dominerar. Det är milsvida från den kamptradition som Pride uppstod från.
Det måste vara i solidaritet med och tillsammans alla de som kämpar mot brutalt förtryck och dödligt homofobt/transfobt våld och förtryck, samtidigt som man reser krav på stopp på utvisningar av hbtq+-flyktingar, ökade rättigheter och nolltolerans mot diskriminering på arbetsplatser och skola, upprustning av vård, skola och övrig välfärd, med mera.

Organisering och mobilisering till detta måste sättas högt upp på agendan. I slutändan krävs det en grundläggande förändring av samhället, där ekonomin sätts under demokratisk kontroll och styre underifrån.
När den materiella nöden raderas ut, när alla har mat, bostad, välfärd, trygghet med mera, skapas de bästa förutsättningarna för att också radera ut förtryck – ett förtryck som bara gynnar den nuvarande härskande klassen. Men för att nå dit krävs kamp, organisering och en socialistisk demokratisk planering av ekonomi och alla viktiga beslut.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv står för ett socialistiskt program mot hbtq+-förtryck och för verklig frigörelse, vilket bland annat innebär:
• Låt hbtq+-flyktingar stanna. Hbtq+-boende i väntan på permanenta uppehållstillstånd.
• Inga köer till könsbekräftande vård, psykiatri eller elevhälsa – massiv upprustning av vården och skolan. Nej till privata, vinstjagande bolag.
• Massiv satsning på utbildning av all skol- och vårdpersonal i genusfrågor, inklusive om hbtq+ och förtryck i hederns namn.
• Kamp mot transfobin i hela samhället. Förbjud omvändelseterapi.
• Inför ett tredje juridiskt kön, könsneutrala personnummer och en könsneutral föräldralag.
• Nej till surrogatmödraskap. Lägg ner adoptionsindustrinstoppa handeln av barn. Frivillig adoption till par oavsett sexuell orientering, utan vinstintressen och diskriminering.
• Möjlighet till fler juridiska föräldrar än två. Utökad föräldraförsäkring.
• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. Bort med sexistiska domare.
• Protestera mot homo- och transfobi var än det dyker upp. Massprotester mot nazismen. För en kämpande hbtq+-rörelse.
• Nej till splittring. Sexism och transfobi har samma rötter – i den patriarkala familjestrukturen. Rätt till könsbekräftande behandling.
• Nolltolerans mot sexuella trakasserier. Trygga jobb, bra arbetsmiljö och demokratiska arbetsplatser. För kämpande fackföreningar.
• Stora satsningar på kvinno-, trans- och mansjourer samt annan vård för utsatta.
• Välfärd, bostad och arbete åt alla. Låt banker och storföretag betala. Socialistisk kamp för att avskaffa kapitalismen och de förtryck den upprätthåller.