Socialistiskt Alternativ i kommunfullmäktige: Den ”gröna” omställningens enda väg går till kapitalets fickor

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Luleå kommuns oktoberfullmäktige var en kort och ganska sömnig historia. Den största debatten kretsade, återigen, kring den provocerande frågan om parkeringsplatser och biltrafik – tydligen en outsinlig källa till borgerlig indignation.
Att antalet parkeringsplatser i centrala Luleå har minskat marginellt de senaste åren ger upphov till en oro som är allt annat än på marginalen – fakta visar dock att allt fler lulebor undviker att köra och parkera i centrum, och majoriteten av stadens parkeringsplatser står oanvända även under veckans mest intensiva dagar och tider.

En stor fråga som hade klubbats igenom i tystnad om det inte vore för Socialistiskt Alternativs två fullmäktigeplatser var den om ”bildande av bolag för utveckling av framtidens hamn”. Den kommunägda Luleå Hamn behöver expandera stort för att möta behoven hos den storskaliga ”gröna” industrialisering som pågår i Norrbotten, och måndagens beslut är en station på vägen till att lägga den expansionen i händerna på kapitalet.
Kärnan i beslutet är att det nu bildas ett nytt bolag som endast till ”0-15 procent” ska ägas av Luleå Hamn – resterande 85-100 procent ska ägas av det privata företag eller konsortium som tilldelas koncessionen för att utveckla hamnen (något som först missvisande beskrevs som ”minoritetsägande” vilket ströks ur den slutliga beslutstexten).
Att utveckla hamnen i Luleå för en annan sorts hållbar industri skulle vara en viktig del av en socialistisk klimatomställning, men för oss i Socialistiskt Alternativ skulle omfattningen och prioriteringarna se annorlunda ut.
Fokus borde vara både på att reducera världens stålanvändning och att dra ned produktionens fossila utsläpp till noll. Med de utgångspunkterna skulle hamnen förmodligen inte behöva anpassas för att två olika stålföretag ska utöka (SSAB) respektive anlägga ny produktion (H2GS), eller för att skeppa ut greenwashad så kallad ”grönt gödsel” (det ”gröna” korrekta nyspråket för konstgödsel, en av de enskilt största bidragarna till förstörda ekosystem) från multinationella Fertiberia.

Investeringarna i det som kallas Framtidens Hamn, plus det nya stora industriområdet Luleå Industripark, nya bostadsområden, utbyggd grundläggande infrastruktur och samhällsservice, är enorma. Förutom Luleås 30 miljarder kronor i omställningsrelaterade investeringar (utöver det man vill överlåta på privata!) står andra kommuner inför ytterligare sammanlagt 40 miljarder kronor i liknande investeringar enligt SKR, samtidigt som kommunernas ekonomi är allt mer ansträngd.
Det vore ohållbart att finansiera dessa investeringar via kommunalskatten, men att, som de övriga partierna i fullmäktige, betrakta marknadslösningar för omställningen som den enda vägens politik är minst lika ohållbart.
En verkligt hållbar, och rättvis, grön omställning förutsätter gemensamt ägda resurser, som kan samordnas och planeras utifrån människors behov i samklang med naturen. Ju mer privata vinstintressen får ta plats, desto mer rinner de gröna ambitionerna ut i ett gröntvättat exploateringsrace som hotar att stjälpa världen över de återstående tippunkterna mot klimatkatastrof istället för att hjälpa.

Alternativet ryms inte inom någon kommuns befattningsområde, men en kommun som ställs inför de uppenbara motsättningarna (som Luleå nu) borde göra allt i sin makt för att kräva statliga resurser enligt behoven, inklusive att upplysa och mobilisera invånarna till protester för förändring, istället för att bara springa med i racet.
Verkligheten är att det krävs en socialistisk omställning, att helt göra slut på vinst- och tillväxtjaktens grepp över samhället, för att ha en chans att vika av från vad FN kallat ”motorvägen till helvetet”. Socialistiskt Alternativ reserverade sig mot beslutet.