Den 5 augusti samlades över 50 000 deltagare för att gå i den årliga Prideparaden i Stockholm. En halv miljon människor uppskattas ha hejat på längs marschvägen. Stockholm Pride firar 25 år och temat för årets festival var ”Fira mångfalden”. Socialistiskt Alternativ (SAV) och Unga Socialister deltog i ett socialistiskt block i paraden organiserat av Ung Vänster och Vänsterpartiet. Detta block av i synnerhet unga socialister, aktivister och hbtq+-kämpar var på många sätt en oas för alla som vill att Pride ska vara en protest, och inte bara en fest. Bland talkörerna som oavbrutet ekade genom gatorna hela vägen från Stadshuset till slutdestinationen vid Östermalms IP hördes bland annat ”vi är arga, vi är trans, vi försvinner ingenstans”, ”svenska staten värsta homofoben – tvingar flyktingar in i garderoben” och en modern klassiker: ”en sista deportation, Åkesson över bron”.
Att Pride behöver vara en rörelse i gemensam kamp mot förtryck var något som SAV och Unga Socialister tog upp inte bara i paraden utan även under kampanjandet utanför Pride Park under veckan. De två mest akuta kraven vi tog upp, att stoppa utvisningar av hbtq+-flyktingar och att ta kamp för transpersoners rätt till könsbekräftande vård, hör samman med det gemensamma motståndet mot högern i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet.
Samtidigt var den politiska dissonansen starkare än någonsin i en parad fylld med ekipage betalda av storföretag, myndigheter och riksdagspartier. Högtalarbestyckade lastbilar täckta med loggor från Nordea, Kicks, Scania och Strawberry växlades med reklam för statens våldsmonopol: polis och militär. Försvarsmakten stoltserade med en Prideflagga av pansar samtidigt som de förbereder sig för att Sverige ska gå med i Nato och kriga tillsammans med hbtq+-förtryckande länder som USA, Polen och Turkiet. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna gick i tåget utan att låtsas om att de bildat regering i maskopi med Sverigedemokraterna, Sveriges största homofoba parti som de facto dominerar över de övriga tre i regeringssamarbetet.
Hbtq+-flyktingars situation uppmärksammades av bland annat RFSL med banderollen ”we march for those who can’t” (vi marscherar för de som inte kan). Rojavakommittéerna och Queers Against Fascism deltog med den världskända dockan av president Erdoğan och poängterade att Prideparader är förbjudna i Turkiet. I ett fegt uttalande tog Pride-arrangörerna avstånd från användandet av PKK-flaggor då ”budskapet från dessa deltagare inte följde våra riktlinjer för medverkan i paraden”. Att Björn Söder några dagar tidigare anklagat arrangörerna och de politiker som deltar för att ”legitimera pedofili” kan ha motiverat fler att vilja delta i paraden i direkt protest mot den eskalerande hbtq+-fobin. ■
Röster från Prideparaden:
Jonatan Hellstrand: Jag tyckte att det var väldigt bra. Energin var hög hela dagen och det var kul att vara där.
Vidar von Rosen: Det var min första Prideparad. Det var kul att så många deltog och ropade talkörer mot SD.
Boel Bernmark: Det var kul och stärkande att vara med och ropa slagord! Samtidigt är jag väldigt besviken över hur många som tog emot Moderaternas flaggor utan att ens ifrågasätta varför de var där.
Lucas Gador: Jag tycker att Pride i år var väldigt lyckat! Vi gick i vänsterblocket och det var tydligt att alla som stod vid oss såg Pride som den protest det ska vara. Dock ser jag det som mycket sorgligt att Pride har blivit så kommersialiserat. Inträde till Pride Park för en dag kostar 450 kronor, när det borde vara en gratis, säker plats för oss queerpersoner. Och stora företag tar mest plats i hela paraden. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.