Socialtjänsten redan pressad – men värsta inte här än

av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

Medan de enorma konsekvenserna för människors hälsa och för hälso- och sjukvården syns tydligt redan idag kan det dröja innan de sociala konsekvenserna som har utlösts av coronakrisen verkligen känns. Men ändå förväntar sig landets socialtjänster en stor ökning i antal hjälpsökande i ett redan pressat läge.

Socialtjänsten har under många år haft en ohållbar arbetsbelastning och det kan bli ännu värre då även socialsekreterare är tvungna att hålla sig hemma under dessa tider.
Enligt en ny undersökning från Akademikerförbundet SSR, en av de fackföreningarna som organiserar socialsekreterare, anser de flesta socialsekreterare (87 procent) att sociala problem i form av psykisk ohälsa, relationsvåld och beroendeproblem kommer att öka på grund av krisen. När det gäller våld i hemmet är det hela 95 procent.

Offensiv har tidigare skrivit om att det trots hotet från coronaviruset kan vara farligare att stanna hemma för många. I flera länder som har satts i karantän har det rapporterats om en stor ökning gällande anmälningar om mäns våld mot kvinnor. 
Den franska polisen har uppgett att utryckningar har ökat med hela 36 procent, medan det i Kina har kommit in tre gånger fler anmälningar under februari månad jämfört med samma månad ifjol.
Även i Sverige, där ingen karantän har införts, finns det tecken på en ökning – under mars månad hade antal anmälningar ökat med nästan 24 procent enligt Polisregion Syd. 

Men dessa siffror är troligtvis bara toppen av ett isberg då det redan idag finns ett stort mörkertal som aldrig anmäls. Situationen förvärras av att antalet hem- och fysiska besök begränsas – där våld ofta upptäcks – av smittskydds- och resursskäl.
Samtidigt verkar orosanmälningar avseende barn ha minskat under samma period. Det borde dock inte tolkas som att barn far bättre, utan troligtvis beror det på att många har hållit sina barn hemma de senaste månaderna; det är skolorna som gör de flesta orosanmälningarna. Det finns därför en stor risk att det, när barnen senare återgår till skolan, kommer en översvämning av nyanmälningar.
För såväl barn som kvinnor som utsätts för våld kan skolan alternativt arbetsplatsen vara en trygghetszon som nu har försvunnit för många, för att inte tala om den stora ekonomiska pressen som många familjer nu utsätts för. Enligt Arbetsförmedlingen ligger arbetslösheten på drygt åtta procent idag, medan många andra som har behållit jobbet ändå har sett sina löner rasa på grund av färre arbetstimmar.

Än så länge har antalet personer som söker försörjningsstöd inte ökat avsevärt. Att det är lättare att få a-kassa och att ersättningsnivåer har höjts är troligtvis en bidragande faktor till detta. Även besparingar eller eftersläpande löneutbetalningar (som inte är ovanliga i de branscher som drabbats hårdast som hotell och restaurang) gör att många kan hålla sig över ytan ett tag till. 
Samtidigt är försörjningsstödnivån så låg att flera som i dagsläget inte klarar sig på a-kassa eller andra ersättningar inte heller kvalificerar sig för försörjningsstöd. Det är bara en tidsfråga innan fler ”coronaklienter” inte har något annat val än att söka bistånd.
Försörjningsstödet är tänkt att vara ett tillfälligt stöd i väntan på att man kan klara sig på andra inkomster, men har sedan länge blivit den enda försörjningsmöjligheten för många som har blivit utförsäkrade eller som har råkat ut för Försäkringskassans orimliga bedömningar. Och nedmonteringen av Arbetsförmedlingen gör det ännu svårare att få stöd i jobbsökandet i ett redan svårt läge.

Men trots att det är tydligt att allt fler kommer att vara i behov av stöd och att trycket på socialtjänsten kommer att öka är regeringen tyst, samtidigt som miljarder skänks till storföretagen. Svaret från Sveriges kommuner och regioner (SKR) är inte så mycket bättre heller. 
I en hemställan från mars månad har SKR med rätta kallat till förändringar i a-kassan samt uppmanat regeringen att se till att stöd från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen garanteras till de som behöver det. Samtidigt föreslås även tillfälliga ändringar i socialtjänstlagen som skulle göra det möjligt för kommunen att göra prioriteringar likt det som är möjligt inom sjukvården. 
I praktiken skulle det innebära att flera stödinsatser, framför allt inom äldreomsorgen och socialpsykiatrin, skulle dras in, vilket skulle slå hårdast mot de som redan är de mesta utsatta i dagens samhälle. Och i ett läge där kommunerna redan skär ner finns det en risk för att tillfälliga ändringar blir permanenta.
Behovet av stöd och omsorg har inte minskat under coronakrisen, utan ökat. Det är dags att resurserna frigörs för dessa ändamål, istället för att användas för att rädda de redan superrika.