Om samma nedskärningar per invånare skulle göras i Stockholms stad skulle det innebära nedskärningar på 3,2 miljarder kronor. För en stad av Luleås storlek är motsvarande summa 280 miljoner kronor. Det flesta småkommuner har dessutom efter årtionden av hårda nedskärningar redan skalat bort allt som absolut inte är ett måste.
– Det gäller att klara välfärden, omsorgen om de äldre och se till att ungdomarna kan lämna skolan med godkända betyg, kommenterar chefen för Kommunförbundet i Norrbotten, Roger Kempainen (NK 111004).
Situationen kan liknas vid en nedåtgående spiral. Ungdomarna flyttar förstås när den enda ”service” som finns är äldreomsorg och skola. För kultur och fritid finns varken kommunala pengar eller kommersiellt underlag.
Situationen är liknande i småkommuner över hela landet.
Vi ska minska kostymen men det kommer att gå bra, säger Kalix kommunalråd Elenor Söderlund som ska skära bort ett underskott på 20 miljoner (NK 111004).
Istället för kommunalråd som tar på sig ”kamikazeuppdrag” och ytterligare ”minskar kostymen” behövs ett kommunalt uppror mot de allt mindre resurser som ska täcka allt större behov. När många kommuners ekonomi redan på randen av en ny djup ekonomisk kris har stora problem hotar en katastrof om det inte sker en massiv omfördelning av resurser. Detta är bara möjligt på basis av stora massiva protester.
Jonas Brännberg