Som väntat inget från toppmötet

av Arne Johansson // Artikel i Offensiv

Att FN:s så kallade högtoppmöte om miljön som hölls i Älvsjömässan den 2 och 3 juni 50 år efter FN:s första miljömöte i Stockholm 1972 ”inte blev den blåslampa i baken som världen behöver” (DN) är tidernas understatement. Och när Magdalena Andersson dagen efter talade på Järvaveckan ägnade hon mer uppmärksamhet åt hennes besök på det gigantiska landstigningsfartyget USS Kearsarge, ett av de 60 Natofartyg som i dessa kapprustningens dagar hade ankrat i Stockholm.

Från det avslutade miljömötet har media knappast kunnat snappa upp något annat än att den svenska regeringen ville visa upp Sveriges satsningar på fossilfritt stål och grön industrialisering.
– We have already talked the talk, now it’s time to walk the walk (Vi har redan pratat om det, nu är det dags att agera), var de ord som statsministern öppnade miljömötet med.
Vad hon då syftade på visades när miljöministern Annika Strandhäll i sällskap med fyra vd:ar för Volvo, Volvo CE, SSAB och NCC samt USA:s klimatsändebud John Kerry lät skynket falla för Sveriges första anläggningsmaskin som har tillverkats av fossilfritt stål från LKAB:s, SSAB:s och Vattenfalls Hybritprojekt.
– Wow, titta på det där. Vilket fantastiskt fordon! ska USA:s klimatsändebud John Kerry ha utropat.
– Sverige har tagit ledartröjan med vår tunga industri, det här är en hoppets dag och en chans att visa upp möjligheterna med den gröna omställningen, förklarade Annika Strandhäll.

Svidande kritik mot den svenska regeringens klockartro på att det räcker med att byta drivmedel i en fortsatt vinstdriven plundring av naturen och förberedelser av högtoppsmötet har inte minst levererats av Anders Wijkman, som sedan tio år tillbaka är en av den internationella tankesmedjan Romklubbens två ordföranden. Greta Thunberg hade för sin del nobbat att delta i toppmötets pratspektakel.
Till och med FN:s generalsekreterare António Guterres gav i sitt inledningsanförande till högtoppmötet uttryck för en inlindad kritik: ”Låt oss inte glömma att när vi förstör en skog skapar vi BNP. När vi överfiskar skapar vi BNP. BNP är inte ett sätt att mäta välstånd i dagens värld.”

Från såväl politiker som media har miljömötet helt överskuggats av kriget i Ukraina och Sveriges ansökan om medlemskap i Nato.
Svenska Dagbladet tycks vara det enda av Sveriges större media som även har bevakat något av Folkets forums många sidomöten den 31 maj och 1 juni i ABF-huset strax innan FN-mötet, arrangerat av miljö-, freds- och internationella solidaritetsgrupper i Nätverket Stockholm+50.
Under rubriken ”Konflikt om Sveriges varumärke” rapporterade SvD från ett av forumets möten där journalisten och författaren Arne Müller varnade för hur de nya industriella satsningarna i Norrland kommer att kräva ofantliga mängder mineraler och ny elektricitet.
– Å ena sidan är det oerhört imponerande med allt tekniskt kunnande som ligger bakom den här utvecklingen. Men å andra sidan blir jag bekymrad då jag hör regeringen tala i ämnet, citeras Arne Müller.
Han lyfter bland annat hur Northvolts batterifabrik i Skellefteå ökar behovet av nya gruvor för nickel, kobolt, grafit och litium.
– Och detta är endast en av de fyrtio liknande fabriker som planeras i Europa till år 2030. Det här kommer inte att gå om vi inte kombinerar det med att hålla hårt i de knappa resurserna.

Arne Müllers presentation underströks därefter av pionjären Tor Tuorda i den viktiga kampen för samiska rättigheter och naturvärden mot en järnmalmsgruva i Gállok.
– Jag har inga fina siffror som Arne, utan bara vrede. Regeringen är som en religiös sekt. De skiter i klimatet, och vill bara exploatera allt till max.
Folkets forum den 31 maj och 1 juni följdes av en kvällsmanifestation på Sergels torg den 1 juni med en rad talare från när och fjärran, avlösta av artister. Från en mindre scen på torget ett par timmar innan hölls också appeller, där Norra Järva Stadsdelsråd och Nätverket Nej till marknadshyra var först ut med krav på till exempel avgiftsfri kollektivtrafik, en ny social och ekologisk bostadspolitik och gröna stadsodlingar.
Att talrika och främst unga socialister från Rättvisepartiet Socialisterna och International Socialist Alternative (ISA) var ett markant inslag på Sergels torg gjorde arrangörerna nervösa, som inte ville se någon närvaro av politiska organisationer.
En större förståelse för nödvändigheten att, som Naomi Klein ofta talat för, bygga ”en rörelse av rörelser” skulle utan tvekan bidra till en betydligt större uppslutning.

För att begränsa utsläppen till noll hänger mänsklighetens öde på den stora majoritetens förmåga att inse nödvändigheten av kamp för en ny och demokratisk socialism.

Att Fridays For Futures (FFF) ”klimatstrejk” den 3 juni flög så gott som helt under mediaradarn och med ytterst litet av organisation bakom sig kunde samla tusentals till en marsch från Odenplan till Norrmalmstorg var en bedrift som ändå vittnar om den potential som finns för att bygga en massrörelse.
Att Fridays For Futures relativt fåtaliga aktivister inte alls anser att politikerna i handling visar att de ”lyssnar på forskarna” genom att behandla krisen som en kris, säkerställer klimaträttvisa och stärker demokratin har länge stått klart.
I ett nytt upprop inför elevstrejken den 3 juni som motiveras av ett tryck på att bli mer konkreta kräver FFF nu ”bindande och årliga utsläppsmål” för att transformera energisystem och skydda ekosystem.
De går även till storms mot falska lösningar som biobränslen, ”klimatkompensation” och statlig greenwashing, som när den svenska staten bara redovisar en tredjedel av Sveriges utsläpp.

Med sina krav på klimaträttvisa vill de också göra kopplingen tydlig till andra sociala kriser och till exempel ge sitt stöd till urfolkens kamp mot den kolonialism som också pågår inom landet.
”Sapmi ska inte röras utan uttryckligt samtycke från berörda samebyar. Det är dags att Sverige kommer till rätta med århundraden av statligt förtryck.”
Med parollen People not profit tar FFF ett senkommet steg närmare antikapitalistiska slutsatser, som de sammanfattar med att ”Våra system är baserade på vinst före mänskliga och naturliga rättigheter. Vetenskapen har funnits där. Kunskapen och viljan har funnits, men det demokratiska systemet är inte tillräckligt”.
De slår också fast att ”samma system som exploaterar människor, exploaterar också naturen och skapar den klimatkris vi nu står i”, samtidigt som de säger att ”ett systemskifte är bara möjligt om alla delar av samhället går samman i en folkrörelse som gemensamt pressar makten”.
Flera oklarheter ryms i dessa stycken, då FFF i likhet med stora delar av den övriga miljörörelsen inte ens är beredda att uttala namnet på det kapitalistiska system som sätter vinst före mänskliga och naturliga rättigheter, eller ännu mindre beskriva vilket system de vill skifta till.
Inte heller skulle alla delar av samhället ställa upp på de dramatiska systemskiften av hela samhällets sätt att producera, leva och konsumera som krävs för en rättvis klimatomställning.

Forskare räknade för ett par år sedan ut att 90 procent av alla tillgångar på kol och 60 procent av alla olje- och gasreserver måste stanna i marken för att ha en 50-procentig chans att klara 1,5-gradersmålet. Det låter som en glädjekalkyl, men skulle ändå innebära ett så gigantiskt ras för deras aktievärden att det vore omöjligt att bära för vinstdrivande företag och deras huvudägare.
Det är något som bara skulle kunna klaras av om alla berörda banker och energibolag förstatligades under kontroll av en medveten och organiserad arbetarklass med stöd av en överväldigande folkmajoritet, då de delar av samhället som skulle förlora sin makt och sitt ägande ganska säkert skulle sätta sig till motvärn.
Att inom loppet av några få år drastiskt minska utsläppen och ställa om hela samhället till en resurssnål, rättvis och hållbar cirkulär ekonomi är inte heller möjligt med bibehållet privat ägande av till exempel bilindustrin, gruv- eller stålföretag.

Självklart kan socialisters helhjärtade deltagande i kampen mot regeringarnas greenwashing och för konkreta åtgärder som att återställa våtmarker, skydda hotade skogar, utveckla gröna stadsodlingar, stoppa katastrofala gruvprojekt och motorvägsbyggen samt införa avgiftsfri kollektivtrafik i storstäderna inte vänta på att alla inser att klimatet kontra kapitalismen kräver revolutionära sociala och politiska förändringar.
Det är en självklarhet för både Rättvisepartiet Socialisternas och International Socialist Alternatives medlemmar, som bidrog till att sätta färg på förra veckans miljökampanj.
Men sådana delstrider kan i bästa fall bara vinna lite tid och parera för några av de konsekvenser som redan är oundvikliga. För att inom loppet av ett par årtionden begränsa utsläppen till noll, sedan göra dem negativa och skapa hållbara och jämlika samhällen, hänger mänsklighetens öde på den stora majoritetens förmåga att inse nödvändigheten av kamp för en ny och demokratisk socialism.

För att kunna bygga folkrörelser som tar kampen framåt måste FFF och andra miljörörelser som ett minimum inse nödvändigheten av att i demokratiska och osekteristiska former söka gemensam kamp med både fackföreningar, sociala rörelser och politiska organisationer som står på samma sida i kampen.