Sommaren inom vård och omsorg: ”Vi känner oss överkörda”

av Ann-Christine Holmström // Artikel i Offensiv

Sommaren är oftast en period då man ser fram emot ledighet, att chilla och resa, men för arbetarna inom vård och omsorg ser det inte lika positivt ut. Brist på vikarier, för låg bemanning, övertid och stress är några faktorer som undersköterskor på vård- och omsorgsboenden i Luleå kommun måste hantera dagligen.

Arbetsmiljön är ansträngd redan innan sommaren, men när sommaren kommer blir allt ställt på sin spets. Ordinarie personal blir tvungen att ta mer ansvar över mediciner, mer ansvarsområden och ska dessutom springa runt på olika avdelningar för att täcka upp frånvaro, ge mediciner för att sedan springa vidare. De beskriver en arbetsmiljö som gör dem sjuka.
Sjukvården är även den drabbad av samma saker, där patientsäkerheten är hotad och IVO-anmälningar görs på löpande band. Bristen på vikarier är stor över dessa två välfärdsområden och personalen är tvungen att springa fort, jobba extremt mycket övertid och orkar till slut inte mer och säger upp sig.
Undersköterskor i Luleå, som vill vara anonyma, berättar för Offensiv om sin arbetsplats och om sina farhågor inför sommaren.

Hur upplever du arbetsmiljön på din arbetsplats i dagsläget?
– Jag mår väldigt dåligt på min arbetsplats, det känns verkligen som att chefen prioriterar fel saker på bekostnad av vår arbetsmiljö, såsom ekonomin till exempel. På min arbetsplats är det många som väljer att antingen byta till annan arbetsplats eller att lämna yrket. En del av dessa har lång erfarenhet och bra kompetens och det är klart det syns och känns för andra som är kvar.
– Det är dåliga arbetsvillkor som bidrar till detta, såsom löner och arbetstider och även att det finns en upplevelse av att cheferna inte lyssnar på oss när vi påtalar dessa saker. Vi känner oss överkörda.

Vi är rädda för att det blir mer sjukskrivningar av ordinarie personal eftersom arbetsmiljön gör oss sjuka.

Några undersköterskor som arbetar på ett vård- och omsorgsboende berättar för mig om en totalt ohållbar arbetssituation med en arbetsmiljö som ständigt brister och rädslan inför sommaren att när kollegor går på semester ökar trycket på dem som är kvar.
Jag frågar om hur de tror att sommaren kommer att bli med den låga vikarietillgången och bristen på sökande till sommarjobben.
– Det kommer att bli katastrof och den här låga bemanningen bidrar inte till att göra yrket attraktivt. Att det är så få som väljer att söka sig till detta yrke har delvis med bemanningen att göra, det finns inte förutsättningar för att ge en bra vård, all kvalitet har försvunnit.
– Vi är rädda för att det blir mer sjukskrivningar av ordinarie personal eftersom arbetsmiljön gör oss sjuka. Vem ska täcka upp det behovet under sommaren, när det redan är tajt?
En annan inflikar:
– När vi måste stressa så här uppstår det risker som att vi faktiskt glömmer viktiga arbetsuppgifter, att vi ger fel mediciner eller att vi skadar oss psykiskt eller fysiskt. Även de boende far illa av att vi måste stressa ofta; vi hinner inte vara med dem och de är ensamma en del av tiden ute i allrummet och då kan det kan hända mycket.
– Vi vet att ett fall kan orsaka mycket lidande för en gammal människa med redan nedsatta kroppsfunktioner, så vi försöker se till att allrummet inte står utan personal för länge.

Pandemin visade att staten kan gå in, om de vill, men istället gynnas de allra rikaste. Mellan åren 1980 till 2020 ökade den rikaste procentens andel av de totala förmögenheterna från cirka 20 till 35 procent – och under samma tid minskades utgifterna för socialt skydd som andel av BNP från cirka 33 till 28 procent.
Stockholmbörsens storbolag beräknas i år dela ut 327 miljarder kronor till sina aktieägare. Det är en summa som är 4,5 gånger så stor som Region Stockholms sjuk- och hälsobudget är i år.
Bättre arbetsmiljö med högre bemanning, rejäla löneökningar, bättre arbetstider och ett större inflytande på schemaläggningen blir bara verklighet genom kamp. Det är verkligen dags att kräva bra arbetsvillkor och det är genom gräsrotsrörelser som detta kan bli verklighet. Runt om i världen strejkar och protesterar vårdpersonal, nu senast sjuksköterskor i Storbritannien – det är dags för oss att följa efter.