av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv
Den senaste månaden har sophanterare runtom i Libanon varit ute i strejk mot de låga lönerna.
I skuggan av coronakrisen råder en ekonomisk kris i landet som startade redan i somras, med ökad arbetslöshet och fattigdom, vilket besvarades med protester under hösten och vintern som har fortsatt under våren.
Det libanesiska pundet har förlorat två tredjedelar av värdet på bara några veckor, där 1 USA-dollar nu går på cirka 4 000 libanesiska pund. Riksbankens officiella kurs är 1 500 per amerikansk dollar.
Varupriserna stiger, och företag som tidigare har betalat sina arbetare i dollar har nu gått över till libanesiska pund istället.
Så är fallet även för storföretaget RAMCO, som i första hand är ett byggbolag, men som även sköter fastighetsunderhåll och avfallshantering.
En stor andel av RAMCO:s anställda är migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Etiopien och Filippinerna. De är beroende av arbetsgivaren för att få uppehållstillstånd, och har sedan fem månader tillbaka haft en nedskuren lön på cirka 100 dollar, jämfört med 300 som det står i kontraktet.
Migrantarbetare har inte heller samma arbetsvillkor som libanesiska medborgare, utan saknar grundläggande rätt till exempelvis minimilön. Det finns också en överhängande risk för att bli deporterad om någon börjar ställa krav.
Som en reaktion mot den rådande situationen bestämde sig då närmare 400 avfallsarbetare i början på april för att vägra gå till jobbet. De har bland annat blockerat vägar som leder till RAMCO:s anläggningar och hindrat sopbilar från att lämna området.
Sedan förra veckan är det fortfarande närmare 250 arbetare som strejkar till deras krav har uppnåtts. Bland kraven ingår både att få betalt för de senaste månadernas sänkta lön och att de vill ha betalt i amerikanska dollar som de fått tidigare. Andra arbetare har antingen gått tillbaka till jobbet eller åkt tillbaka till hemlandet för att leta jobb där.
Bland kritiken mot RAMCO finns också anklagelser som har spridits på sociala medier om att en arbetare med psykiska problem nekats tillgång till vård, misshandlats av säkerhetsvakter och fängslats i flera dagar. Företaget nekar till brott, och säger att han har placerats i förvar inför att bli deporterad.
De strejkande arbetarnas kamp för värdiga villkor och en lön man kan leva på förtjänar global solidaritet och stöd. Migrantarbetare utnyttjas som billig arbetskraft runtom i världen, och deras levnadsförhållanden kommer bara att försämras under coronakrisens fortsatta onda spiral mot ekonomisk kollaps.
Masskampen som startade i många länder under 2019 fortsätter, men tvingas hålla andan under coronapandemin, redo att explodera igen när smittan har upphört.
Motståndet mot korruptionen, nedskärningarna, låga löner och inskränkningar på fri- och rättigheter kommer att återuppstå. De grundläggande ekonomiska, sociala och politiska orättvisorna som orsakade massprotesterna finns fortfarande kvar och måste bekämpas.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.