Spanska valet: stoppa högern blev avgörande

av Per Olsson

Helgens parlamentsval i Spanien blev en framgång för det socialdemokratiska PSOE, som snart kan visa sig vara en pyrrhusseger.

Valet, som var det tredje på fyra år, ägde rum i ett extremt polariserat Spanien, ett land i djup social och politisk kris. Viljan att stoppa extremhögern Vox och tillkomsten av den mest reaktionära regeringen sedan Francodiktaturens fall 1975 mobiliserade fler att rösta än på mycket länge och bidrog starkt till att PSOE undvek ännu en valkatastrof.
I valet fick PSOE nära 29 procent av rösterna och 123 mandat. Det är en ökning med drygt 6 procentenheter jämfört med förra parlamentsvalet 2016.
Men det är ändå långt ifrån de siffror som partiet fick innan landets tvåpartisystem började brytas upp 2015 och raset inleddes för de partier som fram till dess varit helt dominerande – PSOE och högerpartiet Partido Popular (PP), som blev parlamentsvalets stora förlorare.
Så sent som 2011 hade PP vunnit sin största valframgång någonsin med 44,6 procent av rösterna. Nu, åtta år senare, fick partiet endast 16,7 procent. Aldrig tidigare har PP, som avslöjats som ett rakt igenom korrupt parti, fått ett så lågt valresultat. PP förlorade väljare såväl till det högerextrema Vox, som för första gången tog plats i parlamentet med dryga 10 procent av rösterna, som till det högerliberala, nationalistiska Ciudadanos (Medborgarna) och till PSOE.

Högerextrema Vox, som förenar antifeminism, rasism och islamofobi med storspansk chauvinism, hade hoppats på betydligt mer efter att partiet lyckades komma in i Andalusiens regionalparlament i december ifjol. Det var första gången som Vox, som bildats av före detta PP-politiker, vann mandat i ett regionalparlament. 
Det var också första gången på 36 år som PSOE förlorade makten i denna Spaniens mest befolkade och näst största region. Idag styrs Andalusien av PP och Ciudadanos med stöd av Vox. 

Vad alla tre högerpartier har gemensamt är att de samlats under den reaktionära spanska nationalismens paraply med spetsen riktad mot kampen för nationellt självbestämmande, särskilt i Katalonien, och kvinnokampen. 
Den reaktion som högerblocket representerar fick många väljare att rösta på PSOE som sågs som det mindre onda regeringsalternativet.
Efter valet har PSOE-ledarna inte sagt något om med vem och vilka de vill styra. Den spanska kapitalistklassen skulle gärna se en PSOE-Ciudadanos-regering, men än så länge har Ciudadanos-ledningen varit avvisande. Istället kan det bli så att PSOE på nytt regerar med stöd av vänsterpartiet Podemos och regionala partier. Regeringsfrågan är dock helt öppen.

I parlamentsvalet gick vänsterkoalitionen Unidas Podemos – en allians mellan Podemos och Förenade vänstern – tillbaka jämfört med tidigare val. Men Unidas Podemos fick betydligt fler röster, 14,3 procent, än vad dess belackare hade räknat med. 
Podemos är långt ifrån uträknat. Om partiet ger upp sin strävan att regera med PSOE och istället förenar sig med landets många kamprörelser och blir ett oppositionsparti mot alla former av högerpolitik kan Podemos och vänstern växa igen.