Spiral av våld och död i förorternas gängkrig

Knappt hade de två unga killar som nyligen sköts i Tensta begravts innan det blev dags igen. En av de två andra unga män som sköts i Järvaförorten Hjulsta under natten mot måndag har nu avlidit. 

Tidigare på kvällen larmades det om skottlossning även i Stockholmsförorterna Tensta, Bredäng och Hägersten. 

ARNE JOHANSSON

Bara på Järva i nordvästra Stockholm har hittills i år elva skjutningar registrerats, där åtta dött och en person skadats svårt. Den rädsla och hopplöshet som detta sprider bland många av ortens unga och föräldrar går nästan att ta på. 

Ingen mamma ska som Özgen Yilmaz i Hjulsta berättade om i radion behöva vakna av skottsalvor i huset, vada genom krossat glas och tvingas förklara varför det är blod i hissen innan hon kan låta sitt barn gå till skolan. 

Från Sveriges ledande politiker kommer bara en strid ström av förslag om fler poliser, fler väktare, hårdare övervakning och strängare straff. Men trots att allt fler kriminella gängledare hamnat bakom lås och bom märks inget hack i de blodiga vendettorna. Varför skulle långa fängelsestraff vara mer avskräckande än det akuta hotet om att när som helst bli gängkrigets nästa dödsoffer?

Lokalpolischefen Maria Sundström lovar 50 fler lokalpoliser de närmsta åren, något Moderaternas rättspolitiker Johan Forsell kommenterar med att han hellre skulle ha sett 500 fler poliser i området, dubbla straff för gängbrottslingar, slopad ungdomsrabatt och mer avlyssning.

Många poliser tycks själva vara mer medvetna än landets ledande politiker om att nyckeln till en lösning istället handlar om en social mobilisering mot våldet. Positivt är också att ett stort antal mammor med somalisk bakgrund i Tensta har samlats i omgångar för krav på åtgärder som de själva kan påverka genom ett betydligt bättre samarbete med alla berörda myndigheter. 

– Självklart är det viktigt med hårdare straff och sådant, men jag tror ärligt talat att 50 mammor kan göra mer än tusen poliser, kommenterar Akallamamman Carro Sinisalo, som för några år sedan fick sin egen 15-årige och helt oskyldige son ihjälskjuten när han ställde sig mellan mördaren och sin äldre bror.

Gentemot den blåbruna höger som vill göra nästa års val till en tävling i att skylla den sociala kris de själva är ansvariga för på de boende i Sveriges invandrartäta förorter är den breda vänsterns och förortsbornas utmaning att tillräckligt kraftfullt mobilisera mot gängkriminalitetens verkliga orsaker. 

Den närgångna granskning som SVT-reportern Diamant Salihu gör i boken Tills alla dör av de personer som varit inblandade i den blodiga vendettan mellan de kriminella Rinkebygängen Shottaz och Dödspatrullen ger en bra bild av gängkriminalitetens bakgrund bland ett skikt av unga killar i det speciella utanförskap som råder i ett extremt segregerat klassamhälle utan vägar till jobb, utbildning och framtidsutsikter. Killar som förlorat hoppet om ett vanligt liv men ändå har infekterats av drömmen om Snabba Cash. 

Som till exempel Kajsa Ekis Ekman har kommenterat i ETC: “Pengar, makt, elitism och brutalitet, samla på sig dyra grejer, sex som metafor för strid, man ska vinna och andra ska krossas. Skillnaden är att folk på botten har andra medel för att nå samma mål. Och att de som är på botten slutar i fängelse eller i en kista medan de på toppen belönas. Man kan inte ha en rövarmentalitet i samhällets topp och lära ut solidaritet i förortsskolor.”

Under pandemins våta filt gror ändå nya möjligheter. Om framgångsrika gräsrotskampanjer som framförallt Nej till marknadshyra mot bostadskrisen lyckas kroka arm med kampen mot en fallerad marknadsskola och välfärd i en växande opposition mot ett alltmer skriande ojämlikt och segregerat samhälle, kan nya vindar lyfta en ny medvetenhet, motståndet samlas och även debatten inför nästa års val ta en ny vändning. ■

– läs också Offensivs svar till BRÅ:s rapport