Sri Lanka i revolt mot prisökningar och Rajapaksastyret

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Sri Lanka skakas av den värsta krisen sedan landet blev självständigt 1948. Ekonomin är totalt körd i botten och protesterna går nu in på sin andra månad. Krisen och protesterna har kraftigt försvagat landets korrupta maktelit och den härskande familjen Rajapaksa.

I mitten av april tvingades Sri Lanka att ställa in betalningarna på utlandsskulden, och för sjuttonde gången sedan 1965 har den härskande klassen vänt sig till Internationella valutafonden (IMF) för att be om nödlån, som om de beviljas kommer att precis som tidigare vara starkt villkorade och innebära nya budgetnedskärningar.
Den lankesiska ekonomin är bankrutt efter att ha plundrats av den inhemska härskande klassen och imperialismen. Pandemin förvärrade snabbt krisen. Ytterligare en halv miljon invånare kastades ned i fattigdom och hundratusentals jobb försvann inom turism- och besöksnäringarna, som har varit en av få stora inkomstkällor. Många arbetare fick sina löner sänkta, samtidigt som priserna ökade.
Efter årsskiftet blev krisen akut med drastiska, återkommande pris­ökningar – särskilt på mat och bränsle – och tilltagande brist på allt, inkluderat medicin. ”Sjuk- och hälsovården är nära en kollaps eftersom våra lager av läke- och bedövningsmedel, suturmaterial och medicinska implantat håller på att ta slut”, varnade nyligen landets motsvarighet till svenska Sjukhusläkarna.

I år och inom loppet av några veckor har grönsakspriserna fördubblats. Ett kilo ris kostar nu 550 rupier mot 80 tidigare, och priset på mjölkpulver har ökat från 60 till 250 rupier (1 lankesisk rupie är 0,028 kronor). Bränslepriserna har ibland ökat i en takt av 10 procent per vecka.
Värdet på landets valuta har hittills i år minskat med drygt en tredjedel och landets valutareserv är nästan tom. I likhet med många andra länder har Sri Lanka i allt högre grad tvingats att ta allt dyrare lån från privata långivare för att betala av gamla lån, vilket har lett till en allt större och obetalbar skuldbörda.
”Med en skuld som i allt högre grad består av kommersiella lån med hög ränta och statsobligationer som innehas av internationella fordringsägare är läget ytterst bekymmersamt eftersom Sri Lanka har att betala av ytterligare 4-6 miljarder dollar under 2022, men har mindre än en halv miljard dollar i sin valutareserv” (International Crisis Group den 18 april).
Skulden kan inte betalas. Vägra betala skulden är ett givet krav tillsammans med krav på omedelbar kompensation för prisökningarna och höjda minimilöner.

Vägra betala skulden är ett givet krav tillsammans med krav på omedelbar kompensation för prisökningarna och höjda minimilöner.

Sedan drygt en månad tillbaka har dagliga protester ägt rum mot regeringen och de försämrade levnadsvillkoren, trots regeringens repression och undantagstillstånd samt polisvåldet som har dödat och skadat demonstranter.
Landets regering, som är händerna på familjen Rajapaksa – Gotabaya är president och hans bror Mahinda är premiärminister – har redan bytts ut en gång, och den nya regeringen lever på lånad tid.
Proteströrelsen har för första gången på flera år gett en möjlighet att övervinna den etnisk-religiösa splittring som den härskande klassens politik (den sinhala-buddhistiska chauvinismen) orsakat. Protester har genomförts i alla delar av landet och tenderat att ena alla folkgrupper.
Att stora, återkommande protester också har genomförts i städer och områden som har varit Raja­paksaklanens och deras parti SFPP:s styrkefästen ger såväl en bild av motståndets omfattning som det krympande stödet för regeringen.

Arbetarrörelsen har en stark tradition i Sri Lanka och i spetsen för självständighetskampen stod det då trotskistiska masspartiet LSSP. Men efter självständigheten urartade LSSP och rasade samman som en följd av ledningens opportunism och samarbete med borgerliga partier.
Årtionden av vänsterledarnas svek och nederlag, som i generalstrejken 1980, har kraftigt försvagat fackföreningsrörelsen. De senaste årens strejker har dock signalerat början till fackens återkomst och sedan mitten av april har flera fack genomfört strejkaktioner för att backa upp de dagliga demonstrationerna, vilket har skapat förutsättningar för att samla och förena kampen i en generalstrejk som skulle kunna ta protesterna till en ny nivå.
Protesterna har också skapat förutsättningar för att återuppbygga vänstern i Sri Lanka och bygga det revolutionära socialistiska alternativ som behövs för att störta regeringen och det kapitalistiska system som förslavar massorna.