Sri Lanka skakas av storstrejk och nytt undantagstillstånd

av Serge Jordan, på plats i Colombo // Artikel i Offensiv

Fredagen den 6 maj lamslogs Sri Lanka av den storstrejk (Hartal) som 2 000 fackföreningar gemensamt anordnade. Det var den största landsomfattande Hartal på 69 år och blev till en enorm framgång.

Tåg och bussar stod stilla. Industrier, byggarbetsplatser, hamnar, skolor, banker och regeringskontor var stängda, medan sjukhusen bara hölls öppna för livsviktiga ingrepp och behandlingar. Strejken var också total inom jordbruket, på plantagerna och i fiskerinäringen.
Regimens svar på strejken blev att utlysa ett nytt undantagstillstånd, men i måndags ansåg sig de styrande tvungna att offra premiärminister Mahinda Rajapaksa som avgår.

Under strejkdagen gick tiotusentals människor, rasande över den förödande ekonomiska krisen, ut på gatorna i många städer och orter med krav på att bröderna Rajapaksa – president Gotabaya Rajapaksa och premiärminister Mahinda Rajapaksa – och deras regering skulle avgå.
I huvudstaden Colombo uttryckte många bilister och tuk-tuk-förare sin solidaritet med strejken och protesterna mot regeringen med tutningar och hemmagjorda banderoller samt slagord riktade mot den härskande familjen Rajapaksa. Många gatuprotester dök upp på ett improviserat sätt i olika delar av staden.
På kvällen innan strejken blockerade demonstranter ledda av Inter-University Students Federation den viktigaste tillfartsvägen som leder till parlamentet och krävde att alla 225 parlamentsledamöter skulle avgå.

Även om massornas ilska främst riktas mot Rajapaksaklanen är det många som har dragit slutsatsen att hela det borgerliga etablissemanget är ansvarig för krisen och inte har några lösningar på den allt svårare situationen. Som en ung demonstrant sade:
– Gota (presidenten) borde gå, men han är endast symbolen för ett system och därför är det inte bara Rajapaksafamiljen som måste bort, utan alla tjuvar.

Flertalet av de fackföreningarna som har tagit initiativ till strejken står beredda att utlysa flera och återkommande Hartals, med start den 11 maj, om inte Rajapaksaklanen ger upp sin makt. De styrande har dock svarat med att utlysa undantagstillstånd, det andra på fem veckor, samt har gett polisen och militären omfattande befogenheter att gripa och häkta människor. I Colombo har polisens våld skadat minst 80 personer.
Eftersom regimens sociala bas har smält samman i den ekonomiska förödelsen och massrörelsen är på uppåtgående kan detta steg bli det som till sist fäller Rajapaksaregimen.
Fackföreningsrörelsen och proteströrelsen måste svara med att gå vidare med nya storstrejker och bygga ett eget försvar som svar på det statliga förtryck som sannolikt kommer att öka under de kommande dagarna.

ISA står i full solidaritet med massornas historiska uppror mot Rajapaksas ruttna och våldsamma styre. Denna kamp bör fördjupas och får inte stanna vid att göra sig av med den nuvarande regimen, utan behöver ta sikte på att avskaffa det kapitalistiska systemet som är ansvarigt för det växande elände som miljontals människor i Sri Lanka och hela världen upplever.
För ett arbetarnas och de fattiga böndernas Sri Lanka, ett demokratiskt och socialistiskt Sri Lanka, som vägrar att betala en enda rupie till av landets skuld, förkasta varje nytt åtstramningsavtal med Internationella valutafonden (IMF) samt exproprierar Rajapaksas och andra kapitalisters rikedomar för att möjliggöra att samhällets resurser används för att tillgodose folkets behov.