Stålbad stundar i Norrbotten

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Högerstyret i region Norrbotten planerar för rekordnedskärningar och privatiseringar de närmaste åren, samtidigt som vården redan är extremt ansträngd. Sedan tidigare har styrande Sjukvårdspartiet, Centerpartiet och Moderaterna sagt att 700 miljoner kronor ska skäras till 2022, nästan tio procent av budgeten. Häromveckan presenterades en konsultrapport om hur nedskärningarna utanför den direkta vården ska gå till. Hundratals tjänster hotas när en ”besparingspotential” på 457 miljoner kronor har ”identifierats”.

Redan innan rapporten har personalstyrkan reducerats med 150 personer på grund av anställningsstopp sedan den 1 september 2019. I media framställs konsultrapportens föreslagna nedskärningar som en neddragning av antalet chefer, vilket många i verksamheten förmodiligen inte har så mycket emot. 
Men när man läser rapporten framgår det att detta bara är cirka 40 av de upp till 389 heltidstjänster som ska bort. 

Om rapportens förslag blir verklighet väntas ytterligare en omorganisation som inte handlar om vad som är bra för verksamheten, utan om att kapa kostnader. Enligt rapporten ska 174 tjänster bort genom ”omorganisering” och 106 genom ”effektivisering”. 
Alla som har varit med om konsultledda omorganisationer vet att arbetet sällan blir så mycket effektivare – istället får personalen det ännu stressigare och viktiga arbetsuppgifter kapas bort. 

Dessutom föreslår rapporten privatiseringar (”outsourcing”) av stora delar av verksamheten, ett uppenbart beställningsverk av högerstyret och i linje med intressena hos konsultföretaget själv – KPMG. Värst drabbas divisionen Region­service som i ”steg 3” i en trappa ”endast är ett strategiskt stöd för regionens verksamheter samt en beställarorganisation för regionens utlagda tjänster.” 
Verksamheter som hotas är till exempel fastigheter, fastighetsdrift, IT-drift, ekonomi och personalfrågor. Det här kommer förstås även i slutändan att drabba vården som får sämre förutsättningar för verksamheten.

Erfarenheterna från liknande privatiseringar är att det sällan blir kostnadsminskningar. Istället skärs det på personal och service och arbetsvillkor försämras för att kunna karva ut en vinst åt de privata företagen. 
Ett exempel som nämns i rapporten är fakturahantering och löneutbetalningar som regionen kan lägga på ”en extern aktör med annan geografisk placering”. Här sägs alltså mer eller mindre rakt ut att löner och arbetsvillkor ska dumpas genom att flytta jobben där inte lagar och kollektivavtal sätter käppar i hjulen för företagens vinstjakt. 
Redan om några veckor väntas nästa konsult, Ernst & Young, komma med nästa nedskärningsförslag, då på sjukhusens verksamheter. 

Det är uppenbart att det inte finns någon ”sista nedskärning” i vården eller någon annan del av välfärden. För att försvara jobben och bra vård och andra viktiga verksamheter i regionen som kultur och kollektivtrafik, måste motståndet organiseras nu. 
De olika facken borde gå samman i gemensamma protester, och om initiativet inte kommer därifrån behövs enskilda initiativ från ”golvet”. 
Vi kan inte stå tysta när vården monteras ned trots att coronapandemin har visat hur den redan är underdimensionerad och underfinansierad. 
Ett nytt vårduppror behövs för att sammanföra protester i hela landet.