Av Richard Larsen // Artikel i Offensiv
Under lång tid har Sverige setts som ett föregångsland inom djur- och miljöskydd. Det har ansetts vara värt att ha friska, välmående djur som trivs med sitt liv i vårt samhälle, även om det har kostat mer, och det har även varit en garant för bra och säkra livsmedel. Nu har den blåbruna regeringen lämnat in ännu ett budgetförslag som går helt på tvärs med dessa värderingar. Den här gången vill man slopa kravet på betesgång för mjölkkor sommartid samt luckra upp reglerna för att underlätta utökad djurhållning. Enligt utredarna går det dåligt för den svenska livsmedelsproduktionen och därför behöver vi öka produktionen och göra den billigare.
Det stora problemet med en sådan här strategi är att när storskaliga djurproducenter får fria händer blir resultatet att djuren och miljön blir lidande. Utan kontroll och regler skapas gigantiska djurfabriker med tiotusentals djur instängda i trånga, smutsiga utrymmen där de lever i plågor och misär tills de inte klarar att producera tillräckligt och då skickas till slakt, om de inte redan har självdött av skador, infektioner eller sjukdomar innan dess. Avfall, gödsel och självdöda djur läggs på hög eller grävs ner och orsakar omfattande läckage ut i marker och vattendrag. I nuläget kommer 50 procent av utsläppen av kväve och fosfor till Östersjön från svenska jordbruk och det lär knappast bli bättre av fler djurfabriker med sämre kontroll.
I länder med dålig eller ingen kontroll är sådana här djurfabriker vanliga; i Storbritannien föds 85 procent av lantbruksdjuren upp i djurfabriker och antalet ökar ständigt. Det är över en miljard djur årligen som stängs in i fabriker och det beräknas att den här produktionen hotar 40 procent av Englands vilda djurarter med utrotning. Globalt beräknades det 2019 att 74 procent av alla landlevande ryggradsdjur i lantbruk har fötts upp i djurfabriker, det är 23 miljarder. Per år. För odlad fisk är siffran mellan 38 och 215 miljarder.
Marker som odlas för att ge foder blir täckta av stora monodlingar som besprutas med effektiva och hänsynslösa pesticider som slår ut allt naturligt djur- och växtliv i området. En sådan intensiv odling suger ut markens näringsämnen på bara ett par år och därefter måste marken ligga i träda under långa perioder. Regnskogsskövlingen handlar till stor del om just odling för djurfoder och den ger långtgående ekologiska problem då den stör balansen och vattencirkulationen i hela regionen och resultatet blir att stora områden förvandlas till öken.
I en rapport från SLU1 påtalas behovet av att minska importen av sojabaserat djurfoder. För att slopa importen av soja till EU och använda lokalt producerat foder utan att öka klimatpåfrestningarna skulle det krävas att köttproduktionen minskar med upp till 68 procent. Att i det här läget pusha för en ökning av animalieproduktionen rimmar illa med målen för minskade utsläpp och miljöpåverkan. Samtidigt har regeringen minskat anslagen till allt vad naturvård och naturskydd heter, ofta med påföljden att tidigare välskötta områden med stor biologisk mångfald växer igen och utarmas. Skogsbolagen får större svängrum att skövla skogen utan planer för återväxt. Regeringen vill också ta bort prövningen för gruvbolag mot Natura 2000-områden så att de ska få större möjlighet att få brytningstillstånd på känsliga områden, helt utan hänsyn till miljö och lokalbefolkning. Vidare röstade man emot EU:s nya naturrestaureringslag, som säger att skadade ekosystem helt ska återställas innan 2050, och man har inga planer på att lämna in de förslag till nationella åtgärder som ska lämnas inom två år.
Som tur är har det länge funnits motkrafter som kämpar för att motverka detta. Djurvänner, ekologer, etologer, forskare och andra som har insett att djurhållning utan kontroll är en väldigt dålig idé har länge arbetat mot industrin och ställt krav på producenterna och profitörerna bakom dem. Inga av våra nuvarande djurskyddslagar och livsmedelsstandarder har uppstått på grund av profitörernas välvilja. Varje kvadratmeter boyta, varje utevistelse eller möjlighet att få umgås med artfränder eller sina egna ungar har vi fått kämpa för. Genom forskning och studier har vi skapat förståelse för djuren och deras behov och beteenden och gång på gång visat att de är levande och kännande varelser som har ett eget värde och inte bara kan betraktas som en produktionsenhet i en krass vinstmaskin.
För att uppnå miljökraven och rädda världen från den nära förestående klimatkatastrofen måste vi ställa om och få bort de stora djurfabrikerna och odlingarna som suger ut våra resurser och förstör markerna. Återinför småskalig djurproduktion utan vinstkrav som ger djurägarna en möjlighet att främja ett gott djurskydd och bibehålla den biologiska mångfalden ute i betesmarkerna.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.