Stark medvind för Sanders kampanj

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

– Är vi nöjda med att vara det enda större landet utan sjukförsäkring och samtidigt ha världens dyraste läkemedel? frågade Bernie Sanders när han talade på ett kampanjmöte i New Hampshire i början av februari. 
Det nekande svaret på hans fråga var en starkt bidragande orsak till att Vermontsenatorn Bernie Sanders, som benämner sig som demokratisk socialist, vann Demokraternas primärval i New Hampshire där sjukvården var den enskilt största frågan.

Med alla mått mätt vann Bernie Sanders även primärvalet i Iowa veckan innan New Hampshire.
Han fick ett par tusen röster mer än Pete Buttigieg, den förre borgmästaren i South Bend, Indiana. Men Buttigieg utnämndes till primärvalets vinnare (tillskrevs 0,9 procentenheter fler delegatröster) och fick därmed fler delegater till Demokraternas konvent än Sanders. Skälet till detta är ett komplicerat röstsystem som ger landsbygden med dess mindre valkretsar en större tyngd i valet av delegater än de många röster som Sanders erhöll från arbetare och unga i städernas valkretsar.
I primärvalet i New Hampshire fick dock Sanders både flest röster och segern. Tvåa blev Pete Buttigieg. 
I New Hampshire fick Sanders fler röster bland de mellan 18-29 år än vad de övriga tio kandidaterna fick tillsammans och liksom i Iowa vann han stort bland arbetarna och den latinamerikanska befolkningen som nu är landets största minoritetsgrupp.
Att Sanders kampanjar och vinner som demokratisk socialist sänder kårar utefter ryggraden på Wall Street och Demokraternas kapitalistiska etablissemang, som länge hade den förre vicepresidenten Joe Biden som sin favorit. Men efter Bidens misslyckande i Iowa och New Hampshire är det ytterst osäkert om han kommer tillbaka och Demokraternas ledning har tvingats se sig om efter en annan kandidat som kan blåsas upp som ett alternativ till Sanders.

Samtidigt förbereder Trump och Republikanerna en sedan länge förberedd smutskampanj mot Sanders och socialismen. 
”Bland konservativa höjs nu röster om att Sanders är det största hotet mot Trump i valet”, rapporter nyhetskanalen Vox (inte att förväxla med reaktionära Fox) och hänvisar till att opinionsundersökningar gjorda av Republikanerna visat att valdeltagandet kan öka med Sanders som presidentkandidat och att han kan vinna röster från ”arbetare som är missnöjda över att de har gått lottlösa ur den långa ekonomiska uppgången” (Vox den 3 februari). 

Sanders program är inte socialistiskt. Men hans valplattform, som bland annat innehåller krav på allmän sjukförsäkring, gratis utbildning, avskrivna studieskulder, massiva satsningar på skola i offentlig regi, beskattningar av rika, banker och storbolag, en New Green Deal för omedelbar klimat­omställning och 20 miljoner nya jobb och offentliga byggnadsprogram, är mer långtgående än exempelvis Vänsterpartiets i Sverige. 
Det är också Sanders som har den största chansen att besegra Trump i vad som kan bli det mest polariserade presidentvalet på årtionden.
Den valkampanj som Sanders driver är också förankrad i kampen, i strejkrörelsen, i kampen mot sexism och rasismen samt klimatkampen. Sanders program som sammanfattas i kravet på en ”politisk revolution” utgör den största utmaningen från vänster i USA på flera årtionden. Det hopp och den entusiasm som detta har väckt ger nu ett tydligt avtryck i stadigt stigande opinionssiffror. 
Inför primärvalet i Nevada den 22 februari leder Sanders nu klart, och inför den så kallade supertisdagen den 3 mars, då primärval hålls i 14 delstater (Alabama, Arkansas, Colorado, Kalifornien, Maine, Massachusetts, Minnesota, North Carolina, Oklahoma, Tennessee, Texas, Utah, Vermont och Virginia) leder han stort i de folkrikaste delstaterna Kalifornien och Texas.
Sanders kampanj är en verklig gräsrotsrörelse med över 1 miljon valarbetare och han är den enda kandidaten som inte tar emot stöd från storbolag och rika.

Demokraternas pampar kommer att göra allt för att stoppa Sanders och även om han vinner primärvalen är det långt ifrån säkert att han vinner majoritetsstöd på konventet. 

Till skillnad från exempelvis Pete Buttigieg, som har fått stöd av 40 dollarmiljardärer (1 dollar är cirka 9,70 kronor) och som nu har seglat upp som ”de förmögnas favorit” enligt tidskriften Forbes, har Sanders inkasserat många små bidrag. 
Enbart i delstaten Washington har Sanders under januari i år samlat 1,3 miljoner dollar till sin kampanj. Totalt var det över 64 000 som gav ett individuellt bidrag och snittet var dryga 18,70 dollar (182 kronor) per person. Jämför det med Buttigieg, som förutom stödet från miljardärerna också har inkasserat bidrag på 25 000 dollar (243 000 kronor) eller mer från ett par hundra rika individer. 
I Tacoma, Washington i måndags deltog 15 000 på ett valmöte där Sanders ”gick hårt åt den styrande miljardärsklassen”, enligt lokala media. Kshama Sawant, socialistisk kommunfullmäktigeledamot i Seattle och med i Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer i USA), talade också på mötet och möttes av starkt bifall när hon uppmanade till bildandet av ett nytt parti.
Att hindra Sanders från att få flest delegater till Demokraternas konvent i juli, som ska utse partiets presidentkandidat, är också ett av skälen till varför den superrike Michael Bloomberg beslutat sig för att kandidera. Supertisdagen blir hans första primärval.
Michael Bloomberg är på plats 18 i listan över världens rikaste individer och inför supertisdagens primärval har han hittills spenderat hisnande 417 miljoner dollar (4 miljarder kronor) på annonser i tv och på nätet. 

Den förre republikanen Bloombergs försök att köpa Demokraternas primärval tycks ännu inte ha gett utdelning. Men som en cynisk republikan sa i en tidigare valkampanj: ”Med 1 miljard dollar kan man komma långt i amerikansk politik” – och Bloomberg kan spendera mycket mer än så. Även om han från och med nu och fram till presidentvalet i november spenderade 100 miljoner dollar varje dag på röstköp skulle han bara flyttas ner tolv platser på listan över världens rikaste individer. 
Om det demokratiska partiets etablissemang till sist väljer att utse Bloomberg till partiets kandidat skulle det sannolikt innebära att Demokraterna splittras och fyra år till med Trump. Men att Nancy Pelosi, Demokraternas ledare i representanthuset, medgett att hon hellre föredrar Bloomberg än Sanders visar vart det lutar. 
Demokraternas pampar kommer att göra allt för att stoppa Sanders och även om han vinner primärvalen är det långt ifrån säkert att han vinner majoritetsstöd på konventet. Av konventets totalt 4 750 delegater är 3 979 valda på basis av resultaten i primärvalen; övriga 771 är ”superdelegater (en församling av icke valda pampar inom Demokraterna som heller inte är knutna till någon av kandidaterna).
Att det har rests förslag inom Demokraternas ledning om att åter ge superdelegaterna rätt att rösta redan i konventets första omröstning och fälla avgörandet ger besked om vilka byråkratiska manövrer som kan sättas in för att stoppa Sanders.
Varningsflaggan hissades redan i Iowa, där ett bristfälligt och inkonsekvent valresultat kan ha berövat Sanders på segern.

Socialist Alternative ger fullt stöd till Sanders kandidatur och är en socialistisk del av hans valkampanj, som kan bli fröet till ett nytt parti i USA.
Demokraterna är ett kapitalistiskt parti och kan inte reformeras inifrån. Den tillfälliga tid som vänsteridéer och gräsrotsrörelser lyckats vinna plats och utrymme för inom Demokraterna kan vara över vid konventet. 
Socialist Alternative manar därför Sanders och de som aktivt stödjer honom att efter primärvalen och konventet samlas till en konferens för att diskutera bildande av ett nytt parti som står upp mot Wall Street och plutokratin.