Vi kommer under årets val att få höra mycket tal om Sveriges växande problem med segregation och socialt utanförskap. I sin rapport Utanförskapets Sverige målar till exempel folkpartiet upp en bild av att antalet utsatta bostadsområden ökar. De präglas av låg sysselsättning, fattigdom, stora problem i skolan, ökad risk för kriminalitet bland de unga, maktlöshet, m m. Och de har fortsatt att växa som bläckplumpar – från 3 med över en halv mlijon invånare år 1990, till 130 år 2002 och till 157 år 2004. Medan den höga koncentrationen av personer med utländsk bakgrund i dessa utsatta områden pekas ut som ett särskilt problem glömmer de att den sociala och etniska ”segregationen” är minst lika stark i ”rika och vita” bostadsområden, att den i t ex Stockholm accelererar allra snabbast i innerstaden och att det segregerade boendet framförallt är ett utslag av tre processer:
• Sveriges dramatiskt ökade klass- och inkomstklyftor.
• Den fortsatta svångremspolitiken för den offentliga sektorn, trots ekonomisk tillväxt .
• Den svåra bostadsbristen.
Redan i samband med kapitalismens industriella genombrott uppstod ett starkt klassegregerat boende i snabbt växande brukssamhällen och större städer. Det segregerade boendet minskade sedan kraftigt under efterkrigstidens guldår av stigande inkomster och mer jämlik inkomstfördelning – bara för att åter skjuta fart under de senaste 20 årens kraftigt ökade klassklyftor.
Det är också, som kulturgeografen Åsa Bråmå påpekar i tidningen Vår bostad, de rika och resursstarka som driver på den ojämna befolkningsfördelningen genom att flytta till mer attraktiva bostadsområden.
– Det rör sig främst om infödda och etablerade invandrare. De luckor som då uppstår uppfylls av personer med små valmöjligheter. Många av inflyttarna är nykomlingar i landet, i staden eller på bostadsmarknaden.
Bostadsförmedlingen
Att privata fastighetsägare inte behöver upplåta sina lediga lägenheter till bostadsförmedlingar är också en faktor.Stockholms stads egen statistik över sina stadsdelar bekräftar bilden av en alltmer delad stad. Trots konjunkturuppgången har också sysselsättningen under den senaste mandatperioden fortsatt att falla och arbetslösheten att stiga i fattiga områden – medan det omvända är fallet i rika stadsdelar.
Medan till exempel procentandelen förvärvsarbetande i ”etniskt vita” och rika stadsdelar som Hedvig Eleonora på Östermalm under åren 2002 till 2004 ökade från 73,3 till 75,0 och i Södra Ängby i Bromma från 85,5 till 87,9 föll den ytterligare i redan fattiga och ”invandrartäta” områden. I Husby föll samtidigt andelen förvärvsarbetande från 56,2 till 52,5, i Rågsved från 62,9 till 60,3 och i Rinkeby från 46,0 till extremt låga 43,3 procent.
Stora områden med hög arbetslöshet och språksvårigheter i skolan betyder dessvärre också en ond cirkel där svårigheter att tillgodogöra sig möjligheterna till god utbildning, brist på arbetsmarknadskontakter och sociala problem tenderar att överföras till nästa generation.
Medan inte en enda av niondeklassarna hade underkänt i svenska, engelska eller matematik i stadsdelar som Hedvig Eleonora, Kungsholmen och Södra Ängby hade i Husby, Rågsved och Rinkeby mellan 15,6 och 27,1 procent underkänt i något av dessa kärnämnen. (Trots detta tydliga utslag av språkliga problem i skolan ser det ut som att något fler tjejer som slutat gymnasiet sedan 2002 har gått vidare till högskolan från Husby och Rinkeby än från något mindre invandrartäta stadsdelar som Bagarmossen och Farsta).
Med utslagning från skolan och kronisk brist på pengar följer också ökade risker för drogmissbruk, kriminalitet och social frustration. Årets franska förortskravaller har blivit en ny varningsklocka för vad som skulle kunna hända i framtiden.
Att göra ont värre
Medan t ex folkpartiet och moderaterna skyller den ökade segregationen på det socialdemokratiska styrets misslyckande kan deras egen politik bara göra ont värre. Det förra borgarstyret satte till exempel fart på den ombildning av kommunala hyresrätter till bostadsrätter som gjort innerstaden alltmer segregerad. Enligt Stockholms stads Utrednings- och statistikkontor har 40 000 hushåll blivit i snitt 700 000 kronor rikare på att de fått köpa sina kommunala lägenheter till underpris. Därmed har ombildningen till bostadsrätter gjort 40 000 slumpvist gynnade och redan välbeställda stockholmare 28 miljarder (28 000 000 000) kronor rikare! Tala om röstfiske från de partier som främst drivit på denna förmögenhetsutdelning! Detta betyder att många som sedan säljer sin bostad kan göra ett klipp och kanske köpa villa, medan bara redan mycket välbärgade har råd att överta de bostadsrätter som blir lediga.Enligt den moderata oppositionsledaren Kristina Axén Olin är nu ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter deras viktigaste valfråga i ytterstadsförorter som Östberga, Rinkeby, Husby och Akalla. För alla de traditionellt borgerliga partierna är ombildning till bostadsrätter deras ständigt återkommande standardsvar på de sociala problemen i de fattiga ytterstadsförorterna.
Erfarenheterna hittills pekar snarare på att segregationen bara ökar ytterligare då många mer välbärgade – både infödda svenskar och födda utomlands – så snart de kan göra sig ett klipp på sin ombildade lägenhet flyttar vidare till något annat område. Samtidigt begränsas tillgången på lägenheter för alla unga, ensamstående föräldrar, arbetslösa, studenter och andra som saknar ett fast arbete och av olika skäl inte kan ta ett banklån för att köpa en lägenhet.
På ett liknande sätt har etableringen av friskolor och införandet av skolpeng som följer eleven till mer attraktiva skolor i andra stadsdelar bidragit till att underminera förutsättningarna för de kvarvarande kommunala skolorna.
Mångfalden en resurs
Den etniska och språkliga mångfald som präglar många utsatta områden och idag ses som en belastning, kan med en socialistisk politik i stället bli en viktig resurs för hela samhället i dess kontakter med en allt mer globaliserad värld. Detta kräver bland annat en kraftig satsning på både svenska, hemspråk och andra ämnen – med färre elever på varje välutbildad och motiverad lärare – hela vägen från förskolan och upp.Dagens slitna miljonprogramsområden är också i kraftigt behov av genomgripande underhåll och upprustning. Men detta måste föregås av noggranna samråd med de boende och ske utan att hyrorna tillåts öka. Med en demokratiskt planerad ”Extreme Make Over” skulle dessa områden kunna bli mycket attraktiva att bo i – i kombination med en politik för en bra skola och jobb åt alla, etc.
Avgörande för en verklig vändning är dock en socialistisk politik, som säkrar att det ekonomiska överskott som i dag samlas i ett fåtal rikas händer används till en mycket kraftig utveckling av skola, vård, omsorg, bostäder, kollektivtrafik och en god miljö mm. Därmed skulle också hundratusentals nya jobb kunna garantera väl avlönade arbeten och ett värdigt liv åt alla.
Arne Johansson
