av Natalia Medina // Artikel i Offensiv
Offensiv bad några medlemmar och sympatisörer att svara på frågor om hur covid-19 epidemin påverkar dem:
Vad har ändrats på din arbetsplats/utbildning sedan covid-19 nådde Sverige?
Vad innebär förändringarna för dig?
Hur har dina kollegor/kurskamrater/klasskamrater reagerat?
Finns det åtgärder som du känner skulle behövas men ännu inte har vidtagits?
Boel Bernmark,
går första året på samhällskunskap/beteendevetenskapslinjen.
– Mina klasskompisar har pratat om det nästan varje dag under de senaste tre veckorna. Jag tyckte de lät paranoida men nu, sedan tisdag den 17 mars, har alla gymnasieskolor bytt till distansundervisning.
– Det har blivit väldigt svårt att göra skolarbete utan den struktur som skolan ger. Jag har ADD och Aspergers, därför blir det svårt för mig att fokusera hemma där jag är omringad av andra saker jag hellre håller på med.
– Jag brukar få anpassade uppgifter på grund av mina svårigheter. Till exempel kan jag få göra skriftliga uppgifter muntligt istället. Det blir mycket svårare att göra så utanför klassrummet. Förut var det bara att gå ut i korridoren med läraren, men nu behöver man mejla läraren och boka en tid, sen måste man strula med Microsoft Teams’ samtalssystem, som varken elever eller lärare har fått veta hur man använder.
– Några var glada för att de slipper gå till skolan, men de flesta tycker att det är jobbigt eftersom deras studier kommer att försämras.
– Onlinekurserna kommer gå sämre för elever vars föräldrar inte kan jobba hemma, det blir svårt att plugga samtidigt som man på nåt sätt ska laga mat till sig själv.
– Tyvärr vet jag inte hur vi kan ersätta de förlorade skolluncherna.
Pia Koponen,
arbetar heltid som busschaufför och förtroendevald/förhandlingsansvarig på Nobina Södertörn.
– Arbetsgivaren försöker ha handsprit på arbetsplatsen. Städning av bussarna och framför allt förarplatsen har utökats. Vi har även stängt framdörren och har inte längre något viseringskrav. De främre sätena är avspärrade för att minska smittspridning.
– Passagerarna går på och av via bakdörrarna. Arbetsgivaren går även ut med att vi inte ska köra fulla bussar och försöka vädra ut bussarna vid ändhållplatserna. Denna vecka [från den 23 mars] kommer trafiken att minskas ner rejält, då vi har många sjuka och resenärerna har minskat i antal.
– Detta har inneburit en mycket lugnare arbetsmiljö. Det är mindre trafik ute och färre resenärer, vilket har gjort att stressen att hinna inte längre finns. Det är ett lugnt tempo och resenärerna verkar uppskatta läget.
– De kollegor jag har pratat med har också tyckt att stressen i trafiken är borta, det är lugnt och skönt att köra. Dock har det funnit en stress för covid-19. Fler kör med handskar och en del med munskydd. Men även de är tacksamma för de åtgärder som har gjorts. Men det finns de som tycker att åtgärderna kom försent.
– Just nu känner jag att det som kan göras, görs. Varje enskild medarbetare måste dra sitt strå till stacken; stanna hemma vid minsta förkylning, sköta sin hygien med mera. Bussarna tvättas bättre och med fokus på förarplatsen.
Vikram Lindelius Mahoon,
går tredje året på Läkarprogrammet.
– Alla föreläsningar är på distans, seminarier är över webcam och nu är all VFU (verksamhetsförlagd undervisning) inställd tills vidare. Våra lärare och administratörer har verkligen ansträngt sig för att anpassa sig till denna speciella situation och försökt se till att det påverkar vår utbildning så lite som möjligt utan att riskera vår hälsa. Det är ju en väldigt ansträngd situation inom vården, framför allt med tanke på hur pressat det var redan innan utbrottet.
– Jag har definitivt svårare att koncentrera mig när jag pluggar hemifrån, men det är ju individuellt. Jag tycker de åtgärder som har vidtagits har varit proportionerliga. Man har följt Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Det har även varit tråkigt att inte träffa folk som man brukar, både de i klassen och andra man känner.
– Många känner att det är svårt att vara lika produktiv hemifrån som när man var i skolan, medan andra tycker att det är skönt att få vara hemma. Från början tyckte flera jag pratade med att man överdrev lite, men nu tror jag alla håller med om att det är en rimlig respons och gör sitt bästa för att anpassa sig. Det blir ju en del praktiska problem också när man ska hålla ett seminarium via webcam med nio personer.
– Den åtgärd som jag känner behövs är mer resurser till vården då de idag saknar utrustning, alla semesterdagar är indragna tills vidare och folk jobbar extrapass trots alla volontärer. Jag tycker även att bidrag borde ges till småföretagare, restauranger, hotell, folk som nu blir arbetslösa och de som känner att de behöver gå till jobbet för att klara sig ekonomiskt.
– Ett stort problem är även den mängd av desinformation som finns ute just nu, inte minst från välmenande individer. Det är viktigt att endast dela med sig av information från pålitliga källor och att då även referera till dessa. Många vill väl, men kan göra mer skada än nytta när de delar med sig av sina åsikter om hur folk borde skydda sig och vilka åtgärder som bör användas.
Louise Strömbäck,
fast heltidsanställd stationsvärd i Stockholms tunnelbana (tidigare kallat spärrvakt).
– Jag känner inte att jättemycket har förändrats. Företaget har infört handsprit och plasthandskar i alla spärrar för att vi ska känna oss tryggare. Arbetsplatsträffar, fortbildning med mera har tillfälligt ställts in för att undvika närkontakt mellan anställda.
– Först efter påtryckningar från facket har företaget tillfälligt suspenderat nya förstadagsintyg och krav på att anställda som har förstadagsintyg ska lämna in sådana.
– Det som påverkar mig mest är att jag slipper gå till läkaren för förstadagsintyg när jag är sjuk, vilket gör att jag faktiskt kan vila och dessutom slipper smitta andra, oavsett om det är covid-19 eller en vanlig förkylning. Annars är själva arbetet inte påverkat i särskilt stor mån, utan kontakten med resenärer fortsätter som vanligt och det är där den största risken finns.
– Jag märker att många kolleger är riktigt rädda och tycker att det är obehagligt att gå till jobbet. De flesta som jobbar inom kollektivtrafiken har väldigt mycket närkontakt med tusentals människor varje dag och är därför väldigt utsatta. Det är omöjligt att helt skydda oss från risker utan att helt avlägsna oss från våra arbetsuppgifter.
– Samtidigt som man lär ut vikten av god handhygien bör man också visa siffrorna på hur många som faktiskt blir friska efter insjuknande. Som det speglas nu tror många att man dör om man får viruset, vilket verkligen inte är fallet. Det är klart att alla måste vara försiktiga, men man ska inte behöva vara livrädd för att gå till jobbet då detta virus dödar max 5 procent av de som smittas.
– Fackförbundet Seko begär av MTR [som har hand om driften av tunnelbana och pendeltåg i Stockholm] att företaget ska kräva av Trafikförvaltningen att de i sin tur lättar på kravet om 100 procent bemanning av servicediskar (spärrar). Detta så att anställda ska kunna gå ifrån för att tvätta händerna när de känner det behovet. Seko kräver också att plattformsvärdar ska omplaceras då de är mest utsatta.
– Tyvärr är det svårt att hålla igång kollektivtrafiken utan att de anställda riskerar att smittas. Samma sak gäller såklart vården och andra viktiga samhällsfunktioner.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.