Stockholm i chock efter skjutningar

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Södra Stockholm är i sorg och chock efter helgens dödskjutningar. Efter vinterns våldsvåg är erfarenheten att våldsspiralen håller i sig i flera veckor innan den klingar av.

Blomhavet på torget utanför tunnelbanestationen i Farsta växer. Alla som går förbi är märkbart berörda. Först över det allra mest smärtsamma, att en 15-årings liv har släckts på det här sättet, sen över det andra offret som är det öppna samhället. Det här är en av flera dödsskjutningar på sistone som sker på eftermiddagen bland folk. Då kommer beskedet att 45-åringen som också skottskadades i lördags har avlidit.
Några 15-åringar står på torget i Farsta och gråter. ”Han var inte alls inblandad”, säger de gång på gång. 60-åringen som också skottskadades har vittnat om att hon är säker på att hon inte var måltavla, utan träffades av en kula som förlöpte. För tusende gången tänker jag på skottlossningen som skedde utanför vår fastighet i Dalen i januari där ordern från beställaren till den 15-åring som höll i skjutvapnet var att skjuta vem som helst med en dyr jacka.
Polisen uppger om Farstaskjutningen att motivet är oklart för dem. De 20-åringar som greps kort efteråt är välkända för polisen, men inte rörande sådana här brott, mord. Det kan gå otroligt snabbt. Polisen befarar vedergällningar.

Skjutningen i Farsta var inte ens den enda denna helg. Solna och Jordbro drabbades också. Flera av de minderåriga som misstänks för den senaste tidens skjutningar kommer från Jordbro.
Skjutningen vid ingången till Jordbro centrum på fredagen är minst lika chockerande som dödsskjutningen vid pendeltåget i rusningstid i Jordbro tidigare i år, men det skrämmande är också att man på något sätt vänjer sig. Alla pratar om att flytta, men vart? Det sker skjutningar överallt. Så gott som alla jag känner har själva flera egna historier eller vänners historier om skjutningar eller sprängningar de har varit med om.
I Solna skottskadades två män. Polisen misstänker att det kan finnas kopplingar till den fruktansvärda händelsen i Hagalund 30 maj kl 17.00 på en plats mellan skolan och centrum. Efter att en 35-årig gängmedlem skjutits till döds kommer hans gäng till platsen och skjuter tillbaka. När de inte lyckas skjuta ihjäl motståndarna försöker de att med sparkar fullfölja dödandet. En kvinna som försöker hjälpa en skadad knuffas undan. Samhället lämnas i chock.

Barnen är samhällets ansvar och när barn dödas blöder hela samhället.

Trenderna från i vintras verkar förstärkas. Gärningsmän och offer blir allt yngre. Ett dödsoffer för en grovt kriminell mans galna bilkörning i Märsta nyligen var 11 år. Barnen är samhällets ansvar och när barn dödas blöder hela samhället. Detta förstärks ytterligare av att så många skjutningar och bomber sker i offentliga miljöer och under dagtid.
Vapnen blir dessutom allt grövre. De automatvapen som avfyrade 21 skott i Farsta centrum var av militär art.
Samtidigt är det också samhällets fel att gängkriminaliteten frodas. ”Det är det här djävla samhället som de lever i och de förebilder de har, det är skitförebilder”, säger den dödade pojkens lärare till Dagens Nyheter på Farsta torg.
I samhället finns det de som vill satsa mer pengar på skolan, på fritidsgårdarna, på fältassistenterna, på socialtjänsten, på barnavården, på sjukvården, på psykiatrin och så vidare – alla de insatser som skulle behövas för att vända den blodiga våldsvågen. Och så finns det de som har makten att göra allt detta, men som gör motsatsen. Fortsätter att skära ned.

Det börjar bli ganska uppenbart vid det här laget att det som har testats både av föregående regering och nuvarande, vilket är högerpolitik som storsatsar på mer pengar till polisen, som skyller kriminalitet på invandring och flyktingar och som inför hårdare straff – att detta inte har hjälpt. Gängkriminaliteten minskar inte. Tvärtom pressas kriminaliteten genom dessa åtgärder ner i åldrarna och fler människor pressas ut i de kriminella miljöerna.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) kom till Farsta i helgen. Där stod han tillsammans med politiker från Stadshuset och utgjorde en målande bild av hyckleriet. I samma stund som de står där förbereder skolorna i stadsdelen stora nedskärningar på just de verksamheter som absolut inte får skäras ner om gängkriminaliteten inte ska gödas.
På Hökarängsskolan minskas fritidspersonalen så att andelen barn per anställd går från 10 till 15. 6-7 lärartjänster försvinner. Skolbibliotek och svenska som andraspråk dras ner. På Gubbängsskolan försvinner fyra tjänster. Det rödgröna styret i Stadshuset skyller på den blåbruna regeringen som skyller på Stadshuset när 150 miljoner kronor eller mer skärs ner på skolorna. Det duger inte. Det duger inte alls.

Därför ligger svaret på den förlamande känslan av sorg efter helgens skjutningar i aktivitet. I att bli aktiv för ett annat sorts samhälle där välfärd för alla sätts först. Det var 2 500 lärare ute och demonstrerade för inte så länge sedan mot skolnedskärningar. De borde få sällskap av alla som vill ha ett tryggt samhälle att leva i.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV KÄMPAR FÖR:
• Stormöten om trygghetsåtgärder i varje stadsdel – med diskussion om fysiska trygghetsåtgärder som behövs i den yttre miljön till vilka sociala insatser som behövs.
• Satsa på trygghetsvärdar, fältassistenter och avhopparverksamhet riktad mot kriminella gäng.
• Återta nedgångna centrum och bostadsområden i kommunal regi och allmännytta – upprustning för trygghet och social gemenskap.
• Kraftig ökning av resurser till socialtjänsten, stöd till ensamstående föräldrar, barnavård, beroendevården och kvinnojourerna.
• Likvärdig skola där ingen lämnas bakom – alla barn ska ges samma förutsättningar: fler resurslärare, elevvård, mindre klasser, NPF-kompetens och läxläsning på skoltid.
• Höj stödet till ungas kultur-, förenings- och idrottsliv. Återöppna alla nedlagda fritidsverksamheter och ungdomsgårdar – stärk innehållet kring värderingar och mot machokulturen.
• Tid för barnen: Inled 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön och starta omfattande offentliga program för trygga jobb med familjevänliga scheman samt betald utbildning till alla arbetslösa.
• Bort med de nyliberala vinstmålen i offentlig sektor – ersätt dem med mål om att bekämpa fattigdom, otrygga jobb, arbetslöshet, trångboddhet, drogmissbruk, våld i hemmet och otrygg uppväxt.