Post Pride Depression, är ett vanligt uttryck efter Stockholm Pride. En vecka fullspäckad med seminarier, konst, uppträdanden, debatter, fester, umgänge och Pride- parad, men framförallt känslan av att helt passa in, är nu till ända.Stockholm Pride 2010 inleddes förra måndagen i Pride House (Kulturhuset) med invigningstal av Suzanne Osten och Gunilla Röör, skådespelare och regissörer som talade om sin relation till makt, vilket var årets tema.
Samma dag startade alla seminarier och aktiviteter i huset som varade än- da fram till fredagen.
Sanna Tefke recenserar året Stockholm Pride
Pride House hade cirka 5 000 besökare per dag, vilket visar på suget och behovet av att diskutera hbt-frågor. Seminarierna och punkterna bestod av allt från Låna Poly och RFSL 60 år till den för valåret traditionsenliga partiledardebatten.Partiledaredebatten var en av de mest populära punkterna på programmet. De allra flesta, inklusive Offensivs reporter, fick vända då det var så fullt att man inte ens fick komma upp på det berörda våningsplanet. I debatten deltog alla partiledare förutom Göran Hägglund (KD) som tackade nej, men Feministiskt Initiativ (FI) och Piratpartiet (PP) hade bjudits in och närvarade.
Den stora frågan under debatten var tvångsteriliseringen av personer som vill korrigera kön, samtliga parti-ledare var överens om att den lagen ska slopas – så det är inte helt omöjligt att detta övergrepp på transsexuella snart kommer att försvinna.
En annan fråga som diskuterades var om att införa ett tredje kön, något som både FI och V ställde sig bakom.
Det fanns otroligt många intressanta seminarier att välja mellan, som Hur stoppar vi Sverigedemokraterna?, som arrangerades av FI, där bland annat Gudrun Schyman gick in och försvarade SD:s närvaro på skolorna med att de själva vill kunna göra skolbesök som icke regeringsparti.
På mötet Ta makten över din arbetsplats, arrangerat av Unionen, diskuterades vikten av att komma ut på ar- betsplatsen och olika erfarenheter av det.
Ett annat fackligt seminarium var SKTF:s som lanserade sin nya webb-baserade utbildning Öppna Upp.
Ett seminarium som väckte debatt var Feministisk porr, där det blev heta diskussioner bland panelen och publi-ken om huruvida feministisk porr får gå med vinst eller inte samt vad som definierar feministisk porr.
HBT-socialisterna hade för första gången ett eget seminarium på Pride House under rubriken Upp till hbt-kamp på skolor och arbetsplatser. Seminariet drog 40 deltagare som lyssnade och diskuterade erfarenheter och behovet av kamp.
Under onsdagen öppnade Pride park, som i år hade förlagts till parken utanför Sjöhistoriska museet och som var större än tidigare i Tantolunden. Första dagen besökte 7 000 personer parken. Invigningstalaren Lars-Erik Holm från Socialstyrelsen lovade att hbt-personer inte ska behöva ockupe-ra Socialstyrelsen igen så länge han är myndighetens generaldirektör.
När regnet öste ner på torsdagen var det dags för den omåttligt populära Schlagerkvällen och på fredagen hölls 90:s kväll.
På den efterlängtade paraden på lördagen marscherade, dansade, ropade och sjöng 40 000 deltagare hela vägen från Tantolunden till Sjöhisto- riska muséet. Påhejade blev vi av 350 000 människor och det befarade regnet uteblev.
Rättvisepartiet Socialisterna och HBT-socialisterna var ett av de få politiska inslagen med talkörer som ”Inga nazister på våra gator – fyll dem istället med bögar och flator” och ”Upprustad välfärd – utan heteronorm”.
I parken efter paraden var en av
de mer minnesvärda händelserna då Regnbågspriset och Rosa tisteln skulle delas ut (två pris från RFSL till de som under året gjort bra respektive dåliga saker för hbt-personer).
Regnbågspriset gick till Kaliber P1 för deras journalistik, Rosa tisteln gick till Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson med motiveringen att de försöker använda sig av frågan om hbt-rättigheter för att driva på en islamofobisk politik. Jimmie Åkesson skickade en ersättare att ta emot priset, som gav det skrattretande utlåtandet att ”Detta visar att hbt-personer har fördomar, mot Sverigedemokrater”.
RS och HBT-socialisterna hade aktiviteter och bevakning under varje dag av Stockholm Pride och har kampanjat för en kämpande hbt-rörelse, mot hatbrott och mot SD. Vi träffade många som var intresserade av HBT-socialisterna och sålde en mängd av pamfletterna Upp till hbt-kamp och prenumerationer på Offensiv.
Men nu är som sagt årets festival över, restauranger och butiker har plockat ner regnbågsflaggorna, politikerna har glömt sitt valfläsk, media kommer vänta ett år till dess att hbt-frågorna får tillräckligt med utrymme och alla hbt-personer tvingas mer eller mindre tillbaka in i den obekväma garderoben.
Pride är framförallt en fristad för alla som inte passar in i normen. RS och HBT-socialisterna kämpar för ett samhälle fritt från förtryck och lyfter fram hbt-frågorna året om.
Sanna Tefke
