Stockholm: slut upp den 12 september

Protestdagen mot marknadshyror kommer även att bli av i Stockholm. Nätverket Rädda Hyresrätterna bjuder in till torgmöte på Sergels torg kl 12.00 den 12 september, alternativt att följa med på livesändningen via nätverkets Facebooksida.

ELIN GAUFFIN

En intervju i Dagens Nyheter den 8 september med regeringens utredare bekräftar med största tydlighet att de värsta farhågorna håller på att besannas.

Ingenstans i DN-intervjun säger utredaren Sophia Mattsson-Linnala, en kapitalist som tidigare var vd för ett av Sveriges största privata fastighetsbolag Rikshem, att det bara skulle röra sig om hyressättningen i nybyggnation. Utredningen heter också Läge och kvalité i hyressättningen. 

Sophia Mattsson-Linnala säger att uppdraget är att se om lägesfaktorn, sedan allmännyttan inte längre är hyresnormerande sedan 2011, slår igenom tillräckligt mycket på alla orter.

– Vi vet inte hur mycket lägesfaktorn ska slå igenom på hyrorna. Tanken är att vi ska utgå från en marknad i balans och vi vet inte vad hyran är i en marknad i balans. Men den hyran ska kännas rimlig och rättvis.

Här har initiativtagare till demonstrationen, Sandra Mandell, ett mycket mer vetenskapligt och verklighetsförankrat svar:

– Marknadshyror innebär att fastighetsägarna får sätta hyrorna fritt utan förhandling. I en stad som Stockholm med stor bostadsbrist kan vem som helst räkna ut vad det innebär. Det här är ett dråpslag mot människor som är fattiga. Hyresgästföreningen har med hjälp av SCB:s statistik räknat ut att det finns risk för hyreshöjningar med
5 000 kronor för en trea, 50-procentiga höjningar i Stockholm och Göteborg, samt även stora höjningar i andra städer. 

Vem är det som ska känna vad som är rättvist? Är det en fastighetshaj eller en hyresgäst? De allra flesta hyresgäster tycker redan idag att deras hyror är för höga. Jag har till exempel själv fått min hyra höjd med 3 000 kronor, eller 50 procent, under de 14 år som jag har bott i lägenheten. 

Fri marknadshyra vet vi redan vad det innebär – se uthyrningen av bostadsrätter som ofta ligger på dubbla hyrorna. 

Även Jörgen Mark-Nielsen, samhällspolitisk chef på Sveriges allmännytta, går i DN emot flummet i utredningsdirektiven att läge och kvalité ska beaktas i ”tillräcklig utsträckning”: 

– Vad är tillräcklig? Hur stor ska skillnaden vara mellan en lägenhet som ligger i Södermalm och i Farsta?

När hyresgäster och fastighetsägare får mötas i förhandling blir utkomsten av deras totalt motstridiga intressen ett sorts mellanting. Med marknadshyra tas hyresgästerna bort och det blir fritt fram för företagen. Om Hyresgästföreningen i framtiden inte ska förhandla om hyrorna försvinner grunden för organisationen och dess inflytande kommer drastiskt att minska.

Därför är det upprörande att föreningen gjort så lite för att protestera mot detta uppenbara hot, och har tvärtom agerat med uteslutningar för att stoppa de främsta talespersonerna och initiativen mot marknadshyra. 

Den 12 september tar vi också kamp för välfärden. Det blir talare för sjukvården, som sjuksköterskan Katja Raetz som är aktiv i flera vårdnätverk. Det blir talare mot de nya slagen mot flyktingar.

Houria Bzioui kommer att tala om behovet av social upprustning och kommunalisering av riskkapitalbolag som Hembla. 

En annan lika brännande fråga i höst är januariavtalets (S, MP, C och L) attacker på arbetsrätten. Därför är det väldigt bra att Viktor Risling, som sitter i Seko Stockholms styrelse, ska tala. Han berättar på nätverkets Facebooksida:

– LAS-utredningens förslag på förändringar i anställningstryggheten gör det inte bara lättare att sparka folk. De riskerar också att tysta våra arbetsplatser. Försvara turordningsreglerna i Las och arbetsgivarens plikt att ange saklig grund vid uppsägning! 

Den 12 september sätter punkt för den stiltje som har rått allt för länge. Nu behöver vi åter sätta igång proteströrelserna underifrån och resa ett motstånd. 

Det är aldrig så att kompromisser och uppgivenhet stoppar högern. Får de igenom attackerna på hyressättningen, arbetsrätten och asylrätten genom uppgörelser kommer de – precis som alla gånger tidigare – bara få blodad tand och komma tillbaka med ännu större slag mot arbetare och fattiga. ■