Stockholm: Sluta slakta skolan!

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Lördagen den 6 maj samlades flera tusen demonstranter utanför Stadshuset i Stockholm för att stötta lärarna och protestera mot de brutala skolnedskärningarna.

Demonstrationen arrangerades av den fackliga lokalföreningen Sveriges Lärare Stockholm med stöd från bland annat Stiftelsen Friends, Sveriges Elevråd samt fackförbunden Kommunal, Vision, Akademikerförbundet SSR och Vårdförbundet.
Med parollen ”Rädda skolan! Stoppa nedskärningarna nu!” riktades stor ilska mot nedskärningarna i Stockholms stads skolbudget på över 250 miljoner kronor. Många skolor kommer att behöva säga upp tio personaltjänster vardera.
I ett pressmeddelande den 17 april skriver Sveriges Lärare att det inte har skjutits till några resurser alls till kommunerna i årets vårbudget, samtidigt som det skulle behövas en satsning på 12 miljarder kronor för hela Sveriges skolväsende enligt deras beräkningar. ”Det motsvarar som exempel cirka 18 000 gymnasielärare, 19 200 grundskollärare eller 21 600 förskollärare”.

Demonstrationen inleddes med ett tal från David Gustafsson, ordförande för Sveriges Lärare Stockholm, som kritiserade politikerna för fortsatt nedskärningspolitik under rådande inflation och stigande arbetslöshet. Han poängterade också att regeringen har lovat att satsa på brottsbekämpning och förebyggande av gängkriminalitet, men samtidigt skär ner på skolan.
– Politikerna måste prioritera om och satsa resurser på skolan, och inga småsatsningar som försvinner vid nästa mandatperiod.
Hanna Garberg, huvudskyddsombud på Sveriges Lärare och initiativtagare till Instagramkontot ”Stockholms Skolor Larmar”, beskrev skolan som ett sjunkande skepp som tar in vatten. Hon riktade särskild kritik mot det tidigare skolborgarrådet, nuvarande skolminister i regeringen Lotta Edholm (L), som lovade att Stockholm skulle få en ”skola i världsklass”. Istället drivs skolan som ”ett startup som ska maximera sin omsättning” och eleverna ses numera som kunder.
Hon illustrerade också hur lärare får mindre tid till kärnuppdraget att utbilda, eftersom de måste sköta arbetsuppgifter som skulle ha gjorts av en numera obefintlig vaktmästare, it-personal eller socialpedagog.

Marcus Sjöberg, ordförande för Akademikerförbundet SSR Stockholm, beskrev hur det rekommenderade maxantalet är 300 elever per skolkurator, men i Stockholm är snittet 800 och på vissa skolor ansvarar en kurator för så många som 2 000 elever.
Marcus Eriksson Antvolk, förtroendevald på Kommunal, höll ett brandtal mot den blåbruna regeringen, de växande klassklyftorna och om Sverige som enda land i världen där skolan drivs av vinstdrivande riskkapitalbolag som dränerar skolsystemet på resurser.
Bland talarna fanns också Farah Waly (vice ordförande i Sveriges Lärare Stockholm), Marcus Carlstedt (förtroendevald förhandlingsombud och huvudskyddsombud för Sveriges Lärare), Carina Eriksson (ordförande för Vision Stockholm), Britt-Marie Selin (ordförande Sveriges Lärare Stockholm), skoldebattören och läraren Maria Wiman, samt en solidaritetshälsning från Lilian Helgesson, ordförande på Sveriges Elevråd.
Sveriges Lärares förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand avslutade demonstrationen med en uppmaning till politikerna att lyssna på lärarna och sluta skylla på varandra.

Något som saknades var dock en tydlig fortsättning, vad nästa steg ska bli i lärarnas kamp. Om nedskärningarna fortsätter, kommer Sveriges Lärare att ta till strejkvapnet?
Det var desto mer stärkande att tusentals slöt upp för att stötta lärarna och ta kamp mot nedskärningspolitiken. I tåget som slingrade sig från Stadshuset till Mynttorget hördes talkörer som ”Vi bär er, vem bär oss?”, ”Ni har inget val, ge oss kapital”, ”Sluta slakta skolan” och ”Rädda våra jobb, rädda våra barn, rädda skolan i huvudstan”.
Närmast fortsätter uppropet med demonstrationer i Göteborg och Umeå den 25 och 27 maj.

”Varför demonstrerar du idag?”

Ulrika Hansén, lågstadielärare:
– För att barnen är vår framtid. Jag har varit lärare redan innan kommunaliseringen och kan se försämringarna. Varje år kommer nya nedskärningar. Det som händer nu är att det blir större grupper med färre lärartjänster. Helklassundervisning istället för halvklass. Det finns få speciallärare. Jag tycker att man ska börja från början igen hur skolan organiseras, från grunden. Budgeten ska sättas efter behov.

Lina Westerlund, ämneslärare på hög- och mellanstadiet, för tillfället föräldraledig:
– Jag demonstrerar för att det behöver satsas på skolan. Istället för att skäras ner behövs det tvärtom satsas mer än idag. Det handlar om att både stoppa försämringarna i praktiken, men också att belastningen på lärarna redan nu är alldeles för hög. Det är 250 miljoner kronor MINST som saknas.
– Det saknas pengar för att ta in vikarier. Många lärare kan inte vara här idag, eftersom de sitter hemma och rättar de nationella proven. Att vara lärare är ett fantastiskt arbete – lärarbristen idag beror bara på arbetsmiljön som är för tung.

Samantha Fernández-Brime, gymnasielärare:
– Jag är här för att arbetsbelastningen redan är enorm. Jag själv behöver gå lite tidigare från den här demonstrationen för att hinna rätta prov. Det är redan så att vi inte har resurser nog för alla elever.
– Alla nedskärningar kommer att leda till att kvalitén i utbildningen försämras. Det betyder att eleverna inte får den utbildning som de har rätt till, vilket särskilt drabbar eleverna i utsatta områden. Det här pågår i hela landet, det är inte bara ett problem i Stockholm.

Intervjuer av Katja Raetz