foto: HelsingborgsHamn / Flickr CC
Helsingborgs hamn är en av de hamnar där strejk bryter ut. Kravet är kollektivavtal. Fullt stöd till strejken!
Svenska Hamnarbetarförbundet varslar om riksomfattande stridsåtgärder. Kravet är kollektivavtal – en grundläggande rättighet som arbetsköparna Sveriges Hamnar hittills har vägrat teckna för cirka hälften av Sveriges hamnarbetare.
Det första varslet, som träder i kraft den 23 januari, omfattar punktstrejker i hamnarna i Malmö, Helsingborg, Sundsvall, Karlshamn, Söderhamn, Holmsund och Gävle. Samma dag träder blockader mot övertid, inhyrning av personal samt nyanställning i kraft i hamnarna i Luleå, Piteå och Skellefteå.
Dagen därpå, den 24 januari, träder ett par punktstrejker under strategiska tider in i Stockholm.Göteborg, Halmstad och flera andra hamnar är inte uttagna i de första varslen, men det kommer att ändras:
– Planen sträcker sig några veckor fram och kommer att omfatta hela förbundet, sa Erik Holgersson från Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse under presskonferensen i måndags.
Frågan om kollektivavtal skärptes i april förra året då Sveriges Hamnar och dess medlemsföretag införde en nationell utestängningspolicy mot Hamnarbetarförbundets 1 300
medlemmar och företrädare och kastade ut avdelningarna från sina facklokaler.
Detta är en fråga om liv och död, förklarar Hamnarbetarförbundets Eskil Rönér på DN Debatt:
”Den främsta anledningen till att frågan om inflytande är så akut är de uppkomna bristerna i arbetsmiljöarbetet. Sveriges Hamnars policy innebär att över hundra valda skyddsombud runtom i landet har fråntagits sina mandat för att de tillhör ”fel” fackförbund. När det sker en olycka i hamnarna blir det ofta dramatiskt. Så när skyddsronder och riskanalyser slarvas bort eller genomförs i hemlighet av någon som inte känner till den aktuella verksamheten, är det våra medlemmar och kollegor som betalar priset.
Om ingen på golvet har mandatet att stoppa akuta faror eller säkerställa att liv och hälsa går före produktionshets riskerar vi att förlora kroppsdelar eller, i värsta fall, mista livet. Konfliktvapnet ska inte brukas lättvindigt, men allt eftersom tiden gått har oron växt för att någon av våra arbetskamrater ska dö ute på kajen”.
Den 1 november förra året förhandlade Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar om rikstäckande kollektivavtal på initiativ av Hamnarbetarförbundet. Men Sveriges Hamnar vägrade gå med på ett likalydande avtal som de redan har med Transportarbetarförbundet. Istället erbjuder Sveriges hamnar ett ”hängavtal” till Transports avtal.
Men ett sådant skulle då sakna ett partsförhållande med Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar skulle fortsättningsvis inte ha en skyldighet att inkludera Hamnarbetarförbundet i förhandlingar och överenskommelser.
Varför försöker arbetsköparna bestämma vilket fack hamnarbetarna ska vara med i? Varför föredrar de Transport framför Hamnarbetarförbundet? Till skillnad från andra toppstyrda fack är det medlemmarna i Hamnarbetarförbundet som står för besluten. Det innebär att arbetsköparna inte har en socialdemokratisk byråkrati de kan samarbeta med för att försämra villkor utan protester.
I höstas hölls en medlemsomröstning bland Hamnarbetarförbundets medlemmar som med 84 procents majoritet gav förbundsstyrelsen mandat att varsla om konfliktåtgärder.
”Den pampfria organisationsmodellen, interndemokratin och närheten mellan valda företrädare och medlemmar har skapat en krävande men effektiv facklig kultur som lett till att hamnarbetare fortsatt att välja Hamnarbetarförbundet”, skriver Eskil Rönér som svar på varför de inte är med i Transport.
När Hamnarbetarförbundets avdelning i Göteborgs containerhamn, Hamn4an, tog strid för arbetarnas rätt att själva välja vilka som ska företräda dem och att få utse sina skyddsombud på arbetsplatsen ställde sig Transportledningen i princip på den antifackliga arbetsköparen APM Terminals sida. Istället för att stödja en strid som borde ha varit hela arbetarrörelsens strid gick LO-ledningen samman med Svenskt Näringsliv och föreslog allvarliga inskränkningar i konflikträtten; inskränkningar som ger mer makt åt arbetsköparna och ökar möjligheten till avtalsshopping, men också öppnar för arbetsköparna att kunna bilda egna ”gula fack”.
Nu tar Hamnarbetarförbundet striden om grundläggande fackliga rättigheter till riksplanet, en strid som borde vara hela arbetarrörelsens strid. Runt om i Sverige vill arbetare, oavsett facklig tillhörighet, se en mer kampinriktad fackföreningsrörelse. En bred tvärfacklig kamp skulle kunna tillintetgöra arbetsköparnas antifackliga aggressioner – såväl som de nu införda inskränkningarna i strejkrätten som nu kommer att testas mot Hamnstrejken.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger sitt fulla stöd till Hamnarbetarförbundets kamp för ett riktigt kollektivavtal och rätten att ha en fackförening. Det behövs också kamp mot grundorsaken till det ”kaos” i hamnarna som det politiska etablissemanget har talat om – stuveriföretagens vinstjakt på bekostnad av arbetsvillkor och säker arbetsmiljö. Hamnarna måste återtas i statlig eller kommunal ägo, under demokratisk kontroll av arbetarna. Detta är också ett måste om transportsektorn ska kunna klimatomställas – vilket är en förutsättning för att hejda den eskalerande klimatkrisen såväl som att trygga jobben i hamnen på sikt.
