Stoppa den militära upprustningen: Mat, välfärd och jobb – inte vapen

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Förra året ökade världens militärutgifter till den svindlande summan av 1 917 miljarder dollar (omkring 19 500 miljarder kronor), en ökning med 3,6 procent från 2018. Det är den största årliga ökningen på 10 år, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI).

SIPRI:s senaste årsrapport, som publicerades i förra veckan, kom snabbt att hamna i skuggan av coronakrisen. Men att regeringar prioriterar militären istället för sjukvård har bidragit till att viruset har skördat så många liv.
Det regeringarna totalt sett satsar på militären motsvarar drygt 2 500 kronor per invånare i världen.
”Världens militära utgifter var 7,2 procent högre 2019 jämfört med 2010 och visar en trend av en accelererande ökning av militärutgifterna under de senaste åren”, säger SIPRI-forskaren Nan Tian i ett pressmeddelande och uttrycker en önskan om att dagens djupa globala kris ska få regeringarna att besinna sig. Men det är långt ifrån säkert. Krisen och de ökade spänningar som den skapar på världsarenan i form av skärpta motsättningar mellan länder kan resultera i fortsatt kapprustning.

”USA driver på den globala ökningen av militärutgifter. USA:s militärutgifter ökade 2019 med 5,3 procent till totalt 732 miljarder dollar (nästan 10 gånger mer i kronor räknat). Ökningen av de amerikanska utgifterna 2019 var ensamt likvärdig med Tysklands totala militärutgifter för samma år”, konstaterar SIPRI. Av de 15 länder som har de högsta militärutgifterna i världen var Tyskland det land där den årliga ökningen var som störst 2019 – 10 procent.
Den ökade rivaliteten mellan USA och Kina, den militära uppladdningen i Asien, krigen och spänningarna i Mellanöstern jämte Nato:s militarisering av Europa driver på kapprustningen och gör världen till en allt farligare plats. I Kina har militärutgifterna fortsatt att öka – drygt 5 procent ifjol – och Kina står nu för 14 procent av världens militärutgifter.
USA-imperialismens makt och inflytande i världen har under de senaste årtiondena stadigt minskat, men militärt är USA ännu överlägsen andra makter. USA:s militärutgifter, 28 procent av världens totala, är mer än 2,5 gånger större än Kinas, som är den främsta rivalen och världens största ekonomi räknat i köpkraftsparitet.

Det nya och alltmer hårdnande kalla kriget mellan USA och Kina rymmer också att båda sidor förbereder sig för militära konflikter.
”Den militära upprustningen har sin grund i stormakternas värsta scenarier. När det gäller striden mellan USA och Kina kan vi inte säga om motsättningarna leder till militära sammandrabbningar, men militären på båda sidor utesluter inte detta och krigsförberedelserna ger ökade anslag”, menade Max Mutschler från det tyska fredsforskningsinstitutet BICC i en kommentar till SIPRI:s årsrapport (Deutsche Welle den 26 april).
Kina och Indien hade de näst och tredje högsta militärutgifterna i världen under 2019. ”Indiens rivalitet och motsättningar med både Pakistan och Kina är bland de viktigaste faktorerna för de ökade militärutgifterna”, anmärker SIPRI.
Även i Japan och Sydkorea sker en kraftig militär upprustning. Samtidigt fortsätter det extremt fattiga Nordkorea sin kärnvapensatsning som den diktatoriska regimen ser som en  ”livförsäkring”.

Fred är en förutsättning för att göra slut på fattigdomen och svälten.

De många krig och inbördeskrig som pågår i Afrika söder om Sahara resulterade bland annat i att regeringarnas redan stora militärbudgetar blev ännu större. Militärutgifterna i Burkina Faso ökade exempelvis med 22 procent, i Demokratiska republiken Kongo 16 procent och i Uganda med hela 52 procent.
I det starkt militariserade Mellanöstern, efter år av snabb upprustning, minskade dock anslagen till militären. Men Saudiarabien behåller positionen som världens största vapenimportör och den femte största militärmakten. Militär styrka är dock inte ensamt avgörande; efter fem år av förödande krig mot Jemen tvingas den saudiska diktaturen nu erkänna att kriget inte kan vinnas.
Ryssland är världens fjärde största militärmakt och de senaste årens upprustning har skett samtidigt som hälso- och vårdsutgifter minskat, vilket har gjort att landet har stått extremt illa rustat att möta coronakrisen. Men Ryssland är inte ensamt. I Europa som helhet har sjukvården under de senaste tio åren skurits ned och fått minskade anslag. 
I slutet av förra året varnade Europeiska federationen för offentliganställdas fackliga organisationer (EPSU), där bland annat svenska Kommunal ingår, för att ”efter tio år av nedskärningar har den offentliga vården passerat bristningsgränsen, den underfinansierade och underbemannade vården klarar inte mer (…) Med de nuvarande budgetanslagen klarar inte vården de behov som följer av ökad befolkning, fler äldre och den behandling som förändrade sjukdomsmönster kräver” (EPSU: Europas offentliga vård dödas av tusentals nedskärningar, den 18 december 2019).

Förra året nådde militärutgifterna i Europa sin högsta nivå på tio år. 
”Militärutgifterna i Europa ökade med 4,2 procent i snitt 2019. Totalt spenderade de europeiska länderna dryga 2 845 miljarder kronor på sitt försvar. Vi kan också notera att de militära investeringarnas andel, av de totala (forskning och utveckling samt beställningar) också ökade från 19,8 procent – till 23,1 procent 2019”, konstaterade brittiska International Institute of Strategic Studies (IISS) i en rapport som publicerades i februari i år.
Bakom Europas upprustning står Nato som kräver att medlemsländerna ska satsa minst 2 procent av sin BNP på militären, vilket också är målet för januariavtalets partier och den blåbruna högern. 
Sammantaget står Natoländerna för mer än hälften av världens militärutgifter och denna upprustning militariserar och osäkrar Europa.

Den summa som världens regeringar satsar på vapen och krigsmakt motsvarade 2,2 procent av globala BNP 2019, idag mer. Det ska jämföras med att världens totala investeringar i förnybar energi endast motsvarade 0,4 procent av global BNP (2018).
Om endast 9-13 procent av de globala militärutgifterna istället användes för att bekämpa extrem fattigdom och hunger skulle detta kunna elimineras inom tio år. 
Fred är en förutsättning för att göra slut på fattigdomen och svälten, men ländernas regeringar rustar för krig mot både den egna befolkningen och andra länder.

RS och Offensiv står för:
• Kamp för omedelbar militär nedrustning.
• Förstatliga krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
• Nej till varje form av svenskt deltagande i imperialistiska krig och militära ingripanden.
• Stoppa vapenexporten.
• Riv upp värdlandsavtalet med Nato. Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.
• Återupprätta asylrätten. Stoppa utvisningarna till krig och förtryck.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.