Stoppa djuphavsgruvdriften

Av Offensivs redaktion // Artikel i Offensiv

Gruvbolagens jakt på metaller trappas upp. När tillgångarna på land blir allt mer knappa så riktar gruvbolag och en del länder blickarna mot havsbottnarna.

Samtidigt är varningarna från forskarhåll tydliga för konsekvenserna av gruvor på havsbottnarna.

Kunskapen om livet på stora djup i haven har länge varit begränsad. Det är helt enkelt svårt att konstruera farkoster och utrustning som står emot det enorma trycket på flera tusen meters djup. När kunskapen nu långsamt ökar visar det sig att det finns mycket mer liv i de stora djupen och att detta har en viktig roll i havens ekosystem. Allt ifrån små partiklar till döda valar sjunker ned mot bottnarna och ger näring för allt från bakterier till fiskar anpassade till livet på stora djup.

Men vad utforskandet av havsbottnarna också visat är att det på delar av havsbottnarna finns stora mängder av noduler, klumpar med höga halter av metaller som kobolt, nickel, mangan och koppar. Det är ämnen som bland annat används inom den växande batteribranschen. Utsikterna till stora vinster gör att en del bolag har börjat rikta blickar mot dessa metalltillgångar. Sedan mer än tio år genomför denna del av branschen årliga internationella konferenser. På senare år har planerna tagit mer konkreta former.

Det kanadensiska bolaget The Metals Company har fått tillstånd att undersöka havsbottnen på ett område som är lika stort som halva Sverige i Stilla havet. Under de senaste åren har försök med att utvinna metaller inletts.

Metoden är i grunden enkel. Enorma mängder bottensediment sugs upp från havsbotten och pumpas upp till ett fartyg. Där separeras de metallhaltiga nodulerna och den återstående blandningen av vatten och bottensediment släpps ut i havet.

Detta beskrivs som en insats för ”den gröna omställningen” och ett steg mot ett hållbart samhälle.

”Vårt uppdrag är att bygga en noggrant hanterad metallallmänning som kommer att användas, återvinnas och återanvändas om och om igen”, skriver The Metals Company på sin hemsida.

Forskare varnar för effekterna av dessa gruvor på havsbottnen. I Clarion-Clippeton-zonen av Stilla havet, där undervattensgruvorna planeras, har forskare hittills hittat 5 580 arter. De tror att det kan finnas ytterligare några tusen arter. 30 till 40 procent av dessa arter lever på nodulerna. (Researchers detect 5,000 species threatened by deep sea mining –MINING.COM) – Det är de arter som är mest känsliga för gruvverksamheten. Om nodulerna plockas upp så försvinner bokstavligt talat deras livsmiljö, säger Muriel Rabone, forskare vid Naturhistoriska museet i London till sajten Mining.com.

Den andra stora oron för miljön gäller vad som händer när stora mängder bottensediment virvlas upp och sprids i haven. Forskare i Norge och Nederländerna har i ett experiment undersökt hur svampar som lever i havet påverkas av metallhaltiga sediment. Resultaten var att halten av järn och koppar i svamparna tiodubblades. (Adverse effects of crushed seafloor massive sulphide deposits on the boreal deep-sea sponge Geodia barretti Bowerbank, 1858 and its associated fauna – ScienceDirect)

Andra forskare har pekat på att gruvverksamheten också kan bidra till klimatförändringarna.

Forskarnas varningar för konsekvenserna av gruvor på havsbotten har haft viss effekt. Bolagen som väntar på att sätta igång hade hoppats på att FN:s organ för havsbottnarna, International Seabed Authority, skulle besluta om regler som skulle öppna för att verksamheten kan dra igång i stor skala. Men frågan har skjutits upp flera gånger, eftersom många länder tills vidare säger nej. Bland motståndarna finns EU, en del länder i Latinamerika och Kanada. Inför det möte för International Seabed Authority som ska hållas i juli pågår en kamp om posten som generalsekreterare. Den nuvarande ordföranden, den brittiske advokaten Michael Lodge, står nära bolagen. Los Angeles Times avslöjade härom året att han har medverkat i filmer producerade av gruvbolag. Motkandidaten är den brasilianska havsforskaren Leticia Carvalho.

Ett land som sticker ut är Norge. Stortinget beslutade i början av året att öppna ett 280 000 kvadratkilometer stort område av havsbottnen i Norra ishavet för prospektering efter metaller. Detta trots att både det norska havsforskningsinstitutet och det norska Naturvårdsverket uttalat sig emot detta. Kina och en del önationer i Stilla havet driver också på för att öppna havsbottnarna för exploatering.

Den svenska regeringen har anslutit sig till EU:s linje, men det hindrar inte att företaget Scandinavian Ocean Minerals har fått tillstånd att göra inledande undersökningar av ett område i Bottenviken.

Det är svårt att ordna protestaktioner till havs. Miljöorganisationen Greenpeace har gjort det. Förra året tog sig aktivister ombord på ett fartyg som undersökte havsbottnen i Stilla havet. Men det kommer att behövas fler och större protester för att stoppa planerna. Till att börja med är det viktigt att på alla sätt uppmärksamma frågan och sätta press på representanterna i FN:s organ för havsbottnarna. Risken finns att mötet i juli kommer att öppna en del av havsbottnarna.

Den del av gruvbranschen som jobbar med djuphavsgruvor har fått verka i det tysta alldeles för länge. Demonstrationer i samband med branschens årliga konferenser skulle rikta blicken mot denna ljusskygga verksamhet. Ett särskilt strålkastarljus borde riktas mot Norges roll, som det enda landet i Europa som har öppnat för gruvor på havsbottnarna.

Gruvor på land har på många håll i världen orsakat omfattande miljöskador, som i vissa fall inte kommer att gå att reparera. Att gruvbolagen nu vill ta steget att börja exploatera havsbottnarna visar att det inte finns någon gräns för vilka risker för miljön man är beredd att ta så länge det är enorma vinster som hägrar.