Stoppa gruvan i Gállok!

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Regeringen har beslutat att bevilja bearbetningskoncession för Kallak 1, men förenat med tolv ”långtgående och unika villkor”, betonade näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) i slutet av sitt anförande på den pressträff han med kort varsel kallat till den 22 mars.

Beslutet framgick dock mellan raderna långt innan han uttalade det och redan under förmiddagen rusade gruvspekulanten Beowulfs Minings aktie uppåt, 30 procent innan den stängdes av för handel en timma innan presskonferensen. Staten och kapitalet sitter uppenbarligen riktigt mysigt nära varandra i båten.
Thorwaldsson kunde inte nog understryka regeringens eftergift i form av de tolv villkoren, ett nytt inslag i en bearbetningskoncession. Villkoren säger bland annat att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB, Beowulf Minings dotterbolag) ska kompensera Jåhkågasska sameby för ”merkostnader”, vid behov bekosta lastbilstransport av renar förbi koncessionsområdet och ”efter avslutad verksamhet, se till att koncessionsområdet återställs så att marken åter kan nyttjas för rennäring”.
Villkoren är ett hån mot renskötseln, som reduceras till att handla om utrymme, bara dagar efter att Beowulfs styrelseordförande försökt vifta bort Aftonbladets avslöjande om bolagets koppling till skatteflykt med att reportern skulle vara ”partisk” i egenskap att sitt ”samiska påbrå”. Regeringen insinuerar även mer eller mindre rakt ut att renskötseln tar ”orimliga utrymmen” i anspråk.

Thorwaldssons redogörelse uppvisade ett oerhört snävt blickfång, där avvägandena uteslutande handlade om två ”riksintressen” – gruvnäringen och rennäringen. Med hänvisning till ”Sveriges trovärdighet som gruvnation” väljer regeringen att köra över det ena.
Men frågan handlar också om så mycket mer: om hotet mot vattnet, mot dricksvattentäkten och livsnerven Lule älv, om förstörelsen av gammelskog och de ekosystem som är avgörande att bevara om vi ska ha en chans att hantera klimatkrisen.
Enligt gruvlobbyns manus hävdar regeringen att ett ja bidrar till en ”grön industriell revolution”. En verklig grön revolution innefattar inte en gruva i Gállok. Klimatet och framtiden har ingen plats för en järnmalmsgruva som skulle vara oerhört farlig ur såväl klimat- som natur- och kultursynvinkel.
Detta görs i skuggan av Ukrainakriget och etablissemangets nationalistiska chockdoktrin. Thorwaldsson refererade till att säkra ”Europas” leveranskedjor och den svenska kapitalismens exportintressen.

För att en gruva ska bli verklighet behöver JIMAB genomgå en rad tillståndsprövningar, processer som tar år. Viktigast är dock att väldigt många människor kommer att vägra acceptera en gruva.
När klimatkrisen stegras och klyftan mellan vad de styrande lovar och gör å ena sidan och vad som faktiskt behöver göras å den andra laddas det för massprotester på en ny nivå, som kan stoppa gruvan och visa på alternativen för hållbara jobb i rennäring, klimatomställning och välfärd. Kampen fortsätter!