Stoppa hämndmassakern i Gaza

av Shahar Benhorin, Socialistiska kamprörelsen (ISA Israel/Palestina) // Artikel i Offensiv

Den israeliska kapitalismens krigsmaskin, under beskydd av en aggressiv stödkampanj från Washington och Västimperialismen, skapar ett fruktansvärt blodbad av aldrig tidigare skådad omfattning i det belägrade Gaza. Regionen riskerar att dras in i ett ännu mer omfattande krig.

Den israeliska regeringens språkrör försvarar attacken som ett uttryck för ”rätten till självförsvar” genom att vända upp och ned på verkligheten. De suddar ut förtrycket och den massiva systematiska aggressionen mot miljontals palestinier.
Den israeliska regeringens politik är den dödligaste någonsin för den palestinska befolkningen. Antalet omkomna uppskattas till över 11 000 personer (den 12 november), däribland tusentals barn, flickor och spädbarn. Tusentals ligger begravda under rasmassorna.
I slutet av månaden kan den officiella dödssiffran ha stigit till över 20 000. Bilderna av lemlästade människor bland husruinerna, fötter på små barn som amputerats av de israeliska bombningarna och invånare som med sina bara händer försöker rädda sina släktingar som ropar på hjälp under högarna av krossad betong är bara toppen av det helvete som massorna är fångna i.
Många av de döda begravs i massgravar med bröder och systrar, utan möjlighet till ceremonier till deras minne.

Den israeliska attacken, som påstås syfta till att ”eliminera Hamas” eller ”störta Hamas styre”, utnyttjar kriminellt och cyniskt den avskyvärda massaker som leddes av Hamas reaktionära styrkor den 7 oktober, under den falska förevändningen av en ”motståndsoperation”, på över tusen israeliska medborgare – de flesta av dem judar, men även arabiska palestinier och migrantarbetare, inklusive spädbarn och barn.
Chocken över detta krigsbrott, som inte ens i samband med en belägring och brutalt förtryck kan rättfärdigas eller minimeras i sin allvarlighetsgrad, exploateras nu av den israeliska statens militär, vilket Netanyahu uttryckte genom att lova att förvandla Gaza till ruiner.
Palestinska fackföreningar och yrkesorganisationer gick under de första dagarna ut och uppmanade den internationella arbetar- och kvinnorörelsen att ta ställning mot attacken och även aktivt ingripa för att stoppa flödet av vapen till Israel och att vidta åtgärder mot företag som på något sätt är inblandade i att möjliggöra aggressionen och blockaden mot Gaza.
Socialistiska kamprörelsen (ISA i Israel/Palestina) stöder uppmaningen och uppmanar israeliska fackföreningar att inta en ståndpunkt som uttrycker solidaritet med offren för vanliga människor från alla nationella grupper på båda sidor av stängslet och kräva ett omedelbart eldupphör och avståndstagande från hämndattacken.

Den israeliske ministern Amichai Eliyahu lekte i en intervju med tanken att hans regering skulle släppa en atombomb över invånarna på Gazaremsan, varpå Netanyahu och andra i hans regering hycklande tog avstånd från uttalandena.
Faktum är att bomberna över Gaza (främst MK80 tillverkade i USA) redan under de första tre veckorna hade en kumulativ kraft på cirka 18 000 ton TNT – lika kraftfullt som den atombomb som släpptes över Hiroshima 1945, och dubbla sprängstyrkan jämfört med attacken mot Gaza 2014. Dessutom använder Israel vita fosforbomber, som orsakar mycket allvarliga skador på människor.
Den norra delen av Gazaremsan, som var hem för över en miljon människor, har förvandlats till ruiner.
Den amerikanska imperialismens strateger oroas över att USA-imperialismen identifieras med stöd för massmord i Gaza, vilket ökar massornas ilska mot USA i Mellanöstern och internationellt. Globalt undergräver det också den bild som den amerikanska imperialismen har försökt skapa i Ukrainakriget, som ”demokratins försvarare” och ”bekämpare av krigsförbrytelser”.

Regimerna i Beijing och Moskva agerar i full samordning kring krisen. Båda främjar den traditionella retoriska linjen att sträva efter ”fred” och en ”tvåstatslösning”, samtidigt som de pekar på Washingtons ansvar för krisen.
Till detta kommer försöket att utnyttja krisen för att stärka Kinas och Rysslands falska rykte i regionen och i hela den nykoloniala världen som ett alternativ till västlig imperialism. De tenderar därför att undvika kritik av Hamas och betonar kritiken av den israeliska attacken.
Även om Erdoğan i Turkiet på senare tid har haft en tendens att värma upp förbindelserna med Israel ansluter han sig till denna kampanj och har försvarat Hamas på grund av trycket för solidaritet med invånarna i Gaza.

Den palestinska frågan har med full kraft återvänt till dagordningen på global nivå, som en samlingspunkt för massornas kamp mot förtryck och imperialism. Detta efter en period där politiker i Israel och USA har hoppats att avtal mellan Israel och olika arabstater ställt palestiniernas lidande i skuggan.
Hamas, med ett program för den islamistiska högern vars lokala regering är en embryonal form av en auktoritär kapitalistisk stat, har inte haft någon effektiv strategi för att övervinna den ekonomiska krisen, belägringen och ockupationen. Samtidigt har dess högre tjänstemän, liksom de högre tjänstemännen i den palestinska myndigheten, samlat på sig avsevärda rikedomar.
Hamasledningen visste att den israeliska regimen skulle reagera på massakern den 7 oktober genom att öppna helvetets portar och orsaka förödelse och sorg för invånarna på remsan, och den beslutade ändå på egen hand att detta pris var politiskt värt besväret.

En alternativ strategi erbjuds av den första intifadans (som startade 1987) kamptraditioner, av masskamp och av valda folkkommittéer.
International Socialist Alternativ i Israel/Palestina stöder en demokratisk, bred intifada-kamp för nationell och social frigörelse samt för att bygga upp internationell solidaritet inom arbetarrörelsen. Bland annat genom att uppmana vanliga israeliska arbetare att gå samman och kämpa för en radikal lösning som bygger på noll förtryck och full jämlikhet, och i synnerhet rätten till existens, självbestämmande och att leva med värdighet, välbefinnande och personlig säkerhet. Denna kamp är i grunden en del av kampen för socialistisk förändring.
En verklig politisk lösning kan dock inte komma som ett resultat av fler överenskommelser mellan regimerna i regionen, utan endast som ett resultat av en kamp mot dem och mot den politik som har lett till blodbadet. Denna kamp är en del av en gränsöverskridande kamp för socialistisk förändring, som kommer att göra det möjligt att utnyttja regionens resurser på en jämlik demokratisk grund, samtidigt som man garanterar lika rättigheter för alla nationer, inklusive rätten till självbestämmande och att inte leva under belägring, ockupation och bombningar.

Socialistiska kamprörelsen kämpar för upprättandet av ett demokratiskt socialistiskt Palestina, en stat med fullständiga lika rättigheter, vid sidan av ett demokratiskt, socialistiskt Israel, med två huvudstäder i Jerusalem och fullständiga lika rättigheter för minoriteter, som en del av en socialistisk regional konfederation.
Mot bakgrund av den katastrofala kapitalistiska nationalistiska politiken är det nödvändigt att föra upp idéer om en internationalistisk, klassmässig och socialistisk kamp på båda sidor av den nationella skiljelinjen på dagordningen.

SOCIALISTISKT ALTERNATIV OCH OFFENSIV SÄGER:
• Stoppa kriget mot Gaza. Nej till ockupation, blockad och belägring.
• Nej till Västimperialismens stöd till kriget, inklusive den svenska regeringens stöd och militarism.
• Solidaritet med alla civila offer för krig och terror.
• För demokratisk organisering och massiv arbetarkamp underifrån på båda sidor mot krig, terror, förtryck och korrupta styren.
• En demokratisk och socialistisk palestinsk stat och en socialistisk samhällsomvandling av Israel som en del av en demokratisk, socialistisk federation i Mellanöstern, vilket är det som krävs för att göra slut på ockupation, diskriminering, fattigdom, exploatering och krig.