foto: DVIDSHUB / Flickr CC
I vad som närmast kan beskrivas som krigsrubriker har frågan om gatubarn från Marocko fyllt ledarplats och spaltmetrar i artiklar i borgarpressen under februari månad och piskat fram en hatisk stämning bland rasister.
Tidigt utan underlag talade man om uppskattningsvis 800 unga pojkar från Marocko i svenska städer, framförallt Stockholm och Göteborg. Enligt beräkningarna talade man till en början om 200 gatubarn i Göteborg, främst pojkar. De pekades ut för att skapa otrygghet i köpcentret Nordstan och stå för brott.
Men genom sociala myndigheters kartläggning har bara ett 40-tal påträffats i centrum och enligt polisen rör det sig uppskattningsvis om max ett hundratal i och omkring Göteborg. Antalet gatubarn i Göteborg är således betydligt färre än den bild som media och polis har målat upp.
– Vi trodde det skulle vara fler, men samtidigt ser vi en mycket omfattande problematik som kräver samarbete mellan myndigheter och med andra kommuner, säger Marie Larsson från social resursförvaltning, som har lett kartläggningen från de sociala myndigheterna, till Göteborgs-Posten den 10 februari.
Det här är ofta barn som har levt hela sina liv som gatubarn. De har inte sökt sig till Sverige, utan hamnat här i sin flykt från fattigdom, misär och ett liv kantat av våld och förnedring. De lever för dagen utan någon plan och dras därmed lätt in i kriminalitet för att överleva. De ligger också i riskzonen att rekryteras till tyngre kriminalitet.
Många hemlösa barn är helt främmande inför ett ”civiliserat liv” och saknar kunskap om och erfarenheter av samhällets strukturer. Detta gör att det många gånger kan vara svårt för dem att anpassa sig.
Politiker har inte varit sena med att utnyttja detta och spä på ryktesspridningen för vinna politiska poäng. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i Göteborg säger sig vilja ändra detaljplanen för att möjliggöra att en tidigare stängning kan genomföras i Nordstan – som om problematiken skulle försvinna för att den inte syns i Nordstan eller i stadens centrala delar.
Det moderata kommunalrådet Jonas Ransgård menar att situationen i Nordstan är ohållbar på kvällar och nätter, en bild som inte delas av stadens socialarbetare och fältare.
Moderaterna går även längre och vill att Migrationsverket börjar använda medicinsk åldersbestämning av ensamkommande barn, trots att läkare menar att det inte finns några tillförlitliga metoder att fastställa en persons ålder på.
Ledaren i Kommunistiska Partiets tidning Proletären är inte bättre. De skriver: ”Marockanska gatubarn har inte i Sverige att göra. Lösningen på den eländiga fattigdomen i kungadömet Marocko […] ligger varken i Göteborg eller Stockholm. Lösningen finns i Marocko.”
Här verkar KP vara överens med Socialdemokraterna och regeringen om att utvisa barnen. Marocko och Sverige har nu slutit avtal om att samarbeta för att utvisa gatubarn som befinner sig i Sverige till Marocko.
Man kan snabbt förstå att större politiska frågor har fått stå tillbaka för att Sverige ska kunna dumpa barnen i Marocko. Som regeringens svängning om Västsahara, där de har meddelat att de inte erkänner Västsahara, som ockuperas av Marocko.
Även om det pågår ett samarbete mellan Marocko och Sverige är det svårt för barnen att återvända. De har ofta inget att återvända till. Marocko har en 40-procentig arbetslöshet bland städernas unga. 30 000 barn är hemlösa och lever ett liv i fattigdom, missbruk och kriminalitet.
Ingen talar om dessa barns situation, vad de har upplevt, varför de är här och varför de har en så stark misstro mot vuxenvärlden och myndigheter. De tillhör en grupp som ständigt är på flykt.
”Det är barn, som lever utanför systemet, utan tak över huvudet, undernärda och lider av sömnbrist”, rapporterar de fältassistenter som har mött dem. Människor som arbetar nära gatubarnen säger att det tar lång tid att få deras förtroende. De som har tagit sig tid att prata med barnen och kommit innanför deras skyddsmur av misstänksamhet har fått höra hjärtskärande historier. Barnen är inte vana vid att någon är snäll mot dem.
De är vana vid att allt har haft ett pris när någon har öppnat en dörr. Det är svårt sätta sig in i vad de har upplevt. De far illa och kan även utsätta andra för fara. Det är barn som kräver ett särskilt omhändertagande, menar de fältassistenter som har varit i kontakt med dem.
Hur utsatt deras situation är kan ses i att polis rapporterade om att de i ett öde hus hade hittat hemlösa pojkar där den yngsta inte var äldre än nio år. Grupper på 15 personer har delat på en madrass och ett täcke och har tvingats att ligga tätt intill varandra för att hålla värmen i vinterkylan.
Istället för att utvisa dessa barn till fortsatt hemlöshet och hopplöshet behövs ett program för rehabilitering som handlar om att hjälpa och integrera barnen i samhället igen. Detta är barn som troligtvis har utsatts för övergrepp under sin tid i Marocko och som på sin flykt genom Europa har mött tvångsarbete, tortyr och våldtäkter. De kan ha upplevt traumatiska erfarenheter som kidnappning och fångenskap.
Dessa trauman lämnar barnet med en känsla av vanmakt och förlust av kontroll samt en rädsla som kan ge upphov till ångest och olika posttraumatiska stressyndrom. De lever i rädsla, hjälplöshet, ilska, sorg och skräck som de inte sällan flyr undan med hjälp av alkohol och droger. Missbruk av olika droger påverkar i sin tur barns frihet, trygghet och utveckling. Här behövs ett program för drogavvänjning, utbildning och rehabilitering för dessa barn.
De bär en dubbelsidig börda, dels som offer, men också som förövare. Samtidigt som de har blivit utsatta för en rad potentiellt traumatiska erfarenheter blir de anklagade för de handlingar de själva har utsatts för. Rehabiliteringen av hemlösa barn är därför väldigt svår och komplex och kräver expertis.
Barnens livserfarenheter påverkar också deras hälsomässiga utveckling och förmåga att fungera i samhället, även efter att deras utsatta situation har upphört. Erfarenheterna kan leda till förödande och långsiktiga konsekvenser med anledning av deras psykologiska tillstånd. De bör därför få vård och omsorg, inte repression och utvisning. ■
