Stoppa kuppen – För ett demokratiskt och socialistisk Myanmar

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

”Under pandemin har demokratins kris fördjupats. Sedan virusutbrottet har villkoren för demokrati och mänskliga rättigheter försämrats i åtminstone 80 länder”, skriver tankesmedjan Freedom House, som varje år mäter demokratins ställning i världen, i en rapport.

Rapporten, som gavs ut i oktober förra året, varnar för att de inskränkningar som har gjorts med covid-19 som ursäkt förstärkt den 14 år långa, globala trend av demokratiska rättigheter på reträtt. Men attackerna har också mött massivt motstånd. Den globala kampvåg som bröt ut 2019 och som inte har hejdats av pandemin och nedstängningens undantagslagar blev en ny demokratirörelse.
I vilken mån militärens kupp i Myanmar (tidigare Burma) också ger upphov till omedelbart motstånd är osäkert. Kuppen, arresteringarna, undantagstillståndet och pandemin kan tillfälligt hålla tillbaka massorna. Men läget kan snabbt ändras när massorna lyckats samla sig igen, samtidigt som landets fortsatta kris stadigt undergräver militärstyrets ställning.

Militärkuppen i Myanmar genomfördes bara timmar innan landets nyvalda parlament skulle sammanträda för första gången.
Parlamentsvalet i november blev ett nederlag för militärens parti USDP och en jordskredsseger för det regerande NLD och partiets ledare Aung San Suu Kyi, som sedan valsegern 2015 varit landets regeringschef (statskansler) och nu har arresterats.
Bakom NLD:s valframgång låg viljan att rösta mot militären, som under valrörelsen hotat att inte godkänna valutgången och som efteråt påstod att det hade förekommit omfattande valfusk. De enligt internationella valobservatörerna ogrundade anklagelserna om valfusk var en del i kuppförberedelserna.
Valet var dock långtifrån fritt och demokratiskt. Bara tre fjärdedelar av platserna i parlamentets två kammare är valbara, eftersom militären är garanterade en fjärdedel av platserna.
Hundratusentals rohingyer som aldrig har fått medborgarskap hade inte rätt att rösta och i en del områden som skakats av våldsamma inbördesstrider gick valet inte att genomföra.

Militären styrde Myanmar från 1962 och ett nästan halvsekel framåt. Först år 2015 genomfördes det första valet där valutgången inte var given på förhand och valet slutade i ett maktskifte. Aung San Suu Kyi och NLD tog över, men de förväntningar om att maktskiftet också skulle följas av grundläggande förändringar kom dock snabbt att grusas.
Istället för att konfrontera militären samt avskeda och rensa ut bödlarna som kontrollerade staten och stora delar av ekonomin kom Aung San Suu Kyi och NLD ”att dela makten med Tatmadaw (militären). Samstyret har sedan dess varit olustigt men relativt stabilt” (International Crisis Group, den 1 februari).
Aung San Suu Kyi och militären förenades också i buddistisk nationalism och försvar av folkmordet på rohingyer, varav de flesta är muslimer, som hon och generalerna föraktfullt kallade ”terrorister”.
Under tiden har fattigdomen ökat och angreppen mot demokratiska fri- och rättigheter har fortsatt. ”NDL har misslyckats med att utöka det demokratiska utrymmet. Istället har yttrandefriheten klämts åt, människorättsaktivister och andra aktivister som kritiserar regeringen och militären har åtalats och det har blivit olagligt att protestera utan tillstånd” (Human Right Watch 2021).

I kampen för att störta kuppmakarna och den roffarkapitalism som de försvarar kan massorna bara lita till sin egen styrka, solidaritet och organisering. Ett fritt och demokratiskt Myanmar kräver att kapitalismen störtas och en ny stat byggs grundad på arbetarnas och massornas självständiga organisering och kamp.
Som socialister är vi kompromisslösa demokratikämpar: Vårt försvar av alla demokratiska fri- och rättigheter är en också en kamp för verklig demokrati – folkstyre.
Demokratins globala reträtt följs av kapitalismens kris och krisen för alla de institutioner som formats för att skydda en mäktig men liten maktelit, vilket i än högre grad förenar kampen för demokratiska rättigheter med kampen för socialism.
Demokratin är under attack, men det motstånd som detta möter visar att angreppen kan slås tillbaka och att diktaturer kan fällas, som i Sudan där revolutionär kamp ändade al Bashirs 30 år långa diktatur 2018 och de massmobiliseringar som stoppade kuppmakarna i Bolivia 2020 och säkrade segern mot Pinochets konstitution i Chile.