Stoppa Tamsons våldsfantasier

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Den 7 juli publicerade SvD en debattartikel från Stockholms trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M) med rubriken ”Tunnelbanepolis behövs snarast”. Det är en fortsättning på Tamsons personliga korståg mot det påhittade akuta problemet med ökad “otrygghet” i tunnelbanan. 

Inte nog med att texten publiceras på årsdagen för terrorattentatet i Londons tunnelbana, Tamsons använder också attacken som ägde rum för 15 år sedan som ett argument för att öka den svenska beredskapen i tunnelbanan år 2020, vilket förstärks med fler exempel som attackerna i Madrid 2004 och Moskva 2010.
Två dagar tidigare skrev Tamsons en text i Expressen tillsammans med Johan Forssell (M) med rubriken ”Nu kan du bli skjuten på bussen i Sverige”. Båda texterna är missvisande, men den från SvD tar upp konkreta förslag från Tamsons medan den i Expressen är mer alarmistisk och snabbt kan besvaras med att risken för att bli skjuten i kollektivtrafiken inte har ökat. 

Det finns inget konkret stöd för att Stockholms kollektivtrafik skulle vara särskilt hotat av risken för terrorattentat, eller att den risken skulle ha ökat de senaste åren. Nationellt Centrum för Terrorhotbedömning (NCT, bestående av personal från bland annat FRA och Säpo) bedömer att terrorhotnivån är på 3 av 5, vilket har varit fallet sedan 2010. 
NCT:s årsbedömning för 2020 meddelar att trenden i västvärlden är att antalet utförda islamistiska attentat har minskat medan de högerextrema har ökat, men att Sverige inte har pekats ut som ett särskilt mål av någon terrororganisation. Kollektivtrafiken som måltavla tas inte upp alls. 

Kristoffer Tamsons tar upp tre förslag för att öka säkerheten: införandet av regelrätta tunnelbanepoliser, utökad kameraövervakning, och ett svenskt ”stop and search”-program. Det första förslaget är inspirerat av Londons cirka 2 000 dedikerade tunnelbanepoliser. 
Att det finns stora skillnader mellan London och Stockholm, som att Londons befolkning är nästan tio gånger så stor som Stockholms, med 5 miljoner dagliga tunnelbaneresenärer jämfört med SL:s 1,2 miljoner, vilket kan ha ökat behovet av mer personal (inklusive poliser) i tunnelbanan, verkar inte vara något problem för Tamsons vision. 
Såklart vill Tamsons att staten ska betala notan genom att utöka just antalet poliser istället för SL-personal. Den åsikten delar inte Seko:s kommunikationschef Jonas Pettersson, som till Offensiv tillägger att: 
– Trygghet skapas främst genom ökad personaltäthet i tunnelbanan. Fler servicevärdar och motsvarande skapar en officiell närvaro som hämmar uppkomsten av trygghetsstörande aktiviteter, ger personer någonstans att vända sig och så vidare.

Punkt 2 om att fler kameror bidrar till ökad säkerhet har inte heller något stöd i forskningen. Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) publicerade en metastudie år 2018 som bygger på 80 primärstudier kring just kameraövervakningens förebyggande effekter som visar att varken våldsbrott eller ordningsstörningar har minskat i områden med fler kameror. 
Den tredje punkten är förslaget om att införa ”stop and search” i Sverige. Det skulle ge polisen utökad makt att stanna och visitera någon om den misstänks bära på något olagligt föremål. Liknande program har använts i USA och Storbritannien med målet att få bort vapen från gatorna och minska antalet dödsskjutningar. 
Men studier visar att det inte bara är ett ineffektivt sätt att minska brottslighet, det är också ett verktyg för ökad rasism. New York Civil Liberties Union (NYCLU) rapporterar att åren 2014-2017 stoppades unga latinamerikaner och svarta män överproportionerligt ofta; i 80 procent av fallen var de oskyldiga. 
66 procent av stoppen ledde till visitering och i 93 procent av visitationerna hittades inget vapen. Det minskade inte antalet vapenbrott. NYCLU visar att 1 892 personer föll offer för pistolrelaterat våld år 2002 och att siffran 2011 var 1 821, medan antalet visiteringar år 2002 var cirka 98 000 och år 2011 var de cirka 680 000! Liknande exempel finns att se i Storbritannien. 

Tamsons plan för ökad ”säkerhet” i Sverige rotar sig inte i forskning eller i ett genuint försök att minska brottsligheten i Sverige, utan är ett försök att upprätthålla illusionen av att Moderaterna är ett parti som bryr sig om lag och ordning. 
Om M verkligen ville minska brottsligheten skulle de lägga resurserna på trygga jobb, billiga bostäder, rusta upp skolor, bygga fritidsgårdar, förstärka socialtjänsten och satsa på kultur, sport och fritid. Inte på rasistisk, ineffektiv signalpolitik som grundas i våldsfantasier om hårdare tag och en fabricerad bild av att Sverige har tagits över av gangs­trar och terrorister.