Stoppa Tidöpartiernas inhumana transitcenter

Av SIGBRITT HERBERT // ur veckotidningen Offensiv

”Asylsökande ska inte vistas ute i samhället.” Orden är migrationsminister Maria Malmer Stenergards (M). I den andan har Tidöpartierna tillsatt en utredning om transitcenter för asylsökande.

Där ska de tillbringa hela handläggningstiden. ”På så sätt ska vi ha koll på vilka asylsökande som finns i landet och förhindra att de avviker och blir en del av skuggsamhället”, menar Tidöpartierna. De ska inte kunna välja eget boende, något de kan idag.

I praktiken blir dessa transitcenter någon form av fängelser. Var de ska ligga ska utredas. Tidigare lade man vikt vid att asylsökande ska integreras – nu ska de inte synas. Det är medvetet. Om de inte syns, utan vistas på ett transitcenter någonstans, lär de inte känna svenskar och vice versa.

Migrationsverkets handläggningstider är omvittnat långa och nedbrytande för de asylsökande. Nu säger sig Tidöpartierna vilja korta handläggningstiderna och att det skulle vara en välgärning.

Men efter att ha sett kvaliteten på några asylutredningar kan man undra hur rättssäkra besluten blir efter en kort utredning. Många av handläggarna har undermålig utbildning för sitt viktiga och grannlaga uppdrag.

De som söker sig till Sverige gör inte det för skojs skull. De har en anledning; det kan vara politisk, religiös eller etnisk förföljelse, opposition mot en diktatur, missväxt med efterföljande svält eller något annat. Allt det ska en handläggare i ett kontor bedöma med svenska glasögon efter en forcerad utredning, dessutom med kännedom om att regeringen vill att så få som möjligt ska få stanna och ger handläggarna i uppdrag att ge avslag till så många som möjligt.

Tidöpartierna har redan bestämt att de allra flesta asylsökande saknar asylskäl. När de då efter en summarisk utredning får nej är tanken att man i ett återvändandecenter aktivt ska motivera dessa personer att frivilligt återvända. Det kan bli en form av hjärntvätt.

Frågan är också vart de ska återvända. Frågan är inte så enkel. Var är hemma för en statslös? Hur är det med de många afghanska ensamkommande, nu unga vuxna, som har levt hela eller nästan hela sina liv innan Sverige på flykt i Iran eller något annat land? Kan de utvisas till Afghanistan och leva som internflykting där som Migrationsverket vill?

Nu är det inte bara de asylsökande som ska övertalas. Även de asylsökandes hemländer ska med lock och pock övertalas att ta emot sina egna medborgare.

Dagens Etc hade en artikel den 25 september där de berättade om hur Irak har ändrat sin tidigare policy att inte ta emot tvångsutvisade mot deras vilja till att nu ta emot dem även om deras handlingar är felaktiga, handlingar som den irakiska ambassaden har utfärdat. Påtryckningar från Sverige och EU lär ligga bakom den ändrade policyn.

Förra S-regeringen gav stora bidrag till Afghanistan för att de skulle ta emot de som fått nej på sin asylansökan. Hur mycket pengar rör det sig om nu till Irak?

Stora summor ska nu läggas på olika center för asylsökande samt kontakter (och mutor) med de olika hemländerna. Varför görs det? Med Stenergards ord: ”Asylsökande ska inte vistas ute i samhället.” Är de ute i samhället lär de känna svenskar som engagerar sig i deras öde.

Engagemanget för de afghanska ungdomarna förskräcker. I över två års tid har en grupp stått på riksbron i Stockholm varje onsdag eftermiddag och demonstrerat mot utvisningar. Det är något som riksdagspartierna inte vill se. Det blir lugnare för svenska myndigheter om de asylsökande inte är ute i samhället.

Situationen för de asylsökande bryr sig Tidöpartierna inte om. Deras situation blir värre. Känslan av hopplöshet kan lätt spridas. Vi kan få fler självmord i gruppen, men de kommer att tystas ner. Den svenska allmänheten kommer inte att få veta mycket av vad som händer, allt för att undvika sympatiåtgärder.

Trots vad Tidöpartierna inbillar sig finns det fortfarande stöd och sympati för de asylsökande ute i det svenska samhället. ■