Stoppa vräkningarna av barn

av Sigbritt Herbert

Häromveckan rapporterades att antalet barn som vräks ökar. Förra året berördes 460 barn av vräkning mot 392 år 2017, en ökning med 68 barn. Detta trots att vi sedan 2008 har en officiell nolltolerans mot vräkning av barn.

De regionala skillnaderna är stora. I de fyra nordligaste länen rörde det sig om 13 barn inalles. I Malmö, Stockholm, Västerås och Södertälje rör det sig om över 20 barn i varje stad. 

I Södertälje tror man att den allt vanligare svartuthyrningen är en av orsakerna. Hyresgästen betalar en uthyrare som i sin tur inte betalar vidare till hyresvärden. När hyran uteblir och kronofogden kopplas in vet ingen – varken Kronofogden eller sociala myndigheter – att det bor en barnfamilj på adressen. Familjen som bor där tror att allt är okej eftersom de har betalat in hyran, ofta stora summor. De kan till och med tro att de har ett förstahandskontrakt. Allt enligt Gunilla Svalborg Magnusson hos Kronofogden i Södertälje.

Kommunalrådet Boel Gohdner (S) i Södertälje skyller det stora antalet vräkningar på EBO-lagen, det vill säga att asylsökande får välja var de vill bo. Enligt Boel Gohdner har en del familjer ett bostadskontrakt klart innan de tar sig till Sverige. 

Den förklaringen är lite väl enkel och missvisande, för att inte tala om att den är rasistisk och splittrande då den ställer utsatta grupper emot varandra. Anna Flink, områdeschef för försörjningsstöd i Södertälje, förklarar istället situationen såhär: 

”Människor står utanför (bostadsmarknaden) och man har inte möjlighet att kvalificera sig. Det är långa väntetider på att få en bostad och då ser vi att många tvingas in i svartkontrakt”. Den förklaringen ligger närmare sanningen.

Det finns helt enkelt inte nog många lägenheter som barnfamiljer med normalinkomster har råd att hyra. Att flytta från andrahands­kontrakt till andrahandskontrakt går kanske för en tid om man är ensam, men inte om man har barn. För ungdomar, låginkomsttagare och nyanlända är det än svårare. För att ha råd med ett andrahands­kontrakt krävs en viss inkomst.

Enligt Aftonbladet den 13 februari är en andrahandslägenhet cirka 50 procent dyrare än en förstahandslägenhet. Det är kanske inte underligt om en del chansar och tar en lägenhet som man vet att det kan vara svårt att ha råd med.

Det är inte så länge sedan som en bostad sågs som en social rättighet. Nu ses en bostad som ett spekulationsobjekt. Vi måste tillbaka till att se bostaden som en social rättighet.

Vi måste börja bygga lägenheter i Sverige igen, lägenheter efter behov och inte för profit. Så länge det finns bostadsbrist kommer oskrupulösa personer att hyra ut sina lägenheter dyrt och vräkningarna av barn kommer att fortsätta.

Bygg bostäder efter behov och inte för profit!