Stor demonstration för Palestina i Köpenhamn

av Britta Brus // Diktrapport i Offensiv

I lördags morse (den 30 mars) var det bara till att upp och hoppa
Så körde vi från Göteborg E6:an söderut efter att ha tankat soppa
Två bilar med kamrater slog följe nedåt längs kusten
Mot detta så mycket mer angeläget än påskäggen och musten
Med bakluckan full av trumma och banderoller
Skrålandes högljutt våra sånger och paroller
…Framåt lunchtid på lördan seglade det upp en kris
Hos vår brofasta svenska gränspolis
”Men vad är nu detta, en massa kvinnor och män i kofia
Dem kan vi ju inte låta gå fria!”
En efter en vinkade de in oss till kanten
Frågade oss märkliga frågor om vilka vi var och var vi bodd
-e och vart vi skulle och om bilen var hyrd eller snodd
Och vem som är sammankallande klanledare, president
Och finansiär av detta märkliga, mäktiga event
För det kan väl inte vara så att alla åker dit utan att ens få en liten present?
Och hon, den svenska tjejen, åker hon med frivilligt eller under tvång?
Så sluta krångla nu och svara nu på en gång!
Vad är det för nätverk som mobiliserar er alla på samma dag?
Såhär kan ni ju inte få hålla på, vi behöver en ny terrorlag!

Vi blev ivägsläppta till sist och fick svälja förtreten
…Men snälla, kan ingen utbilda gränspolisen om vad det handlar om
Hela den här Palestinasolidariteten
Plitarna verkar ju bo på en annan planet.
Det är mestadels befintliga nätverk och grupper
Urgamla föreningar, och inte några våldsamma stormtrupper
Strax innan demonstrationståget skulle gå lyckades vi få
Parkeringsplats, och med trumslag och megafon tog vi sats
med storstilad entré nådde göteborgarna Den Röde Plads

Från arrangörerna av demon (Kuffiyeh Danmark) kom beskedet
Att vi från Sverige skulle gå i tredje ledet efter den vita bilen,
Men vi visste inte att tiotusentals redan hade radat upp på vägen,
Redo att gå den långa milen
Eftersom vi kom sent var det svårt att få överblick
Lätt att tappa bort kamraterna på ett enda kick
Bra tryck var det i ramsor och talkör
Vår trumslagare, han blev ganska mör
Fick i panik skicka in sin moster
In i en butik och skaffa plåster
Även vår trumhinna blev svårt åtgången
På grund av slagverk, slagord och sången

Från Röde Plads längs gula muren
Såg jag inte knappt en enda sur en
Det var väl bara när vi kom lite längre opp
Som det fanns en och annan stropp
Men längs hela vägen vid kyrkogårdar och stationer
Var det kampsång och stående ovationer

Framme på Rådhusplatsen, det obändiga tågets ändhållplats
Var det sånger och rök och en och annan bengal
Och först då fattade jag demonstrationens omfattning
Och arrangemanget nådde sin fulla potential
Trött och lycklig hes av rop och genom grönsvarta töcknena
Såg jag hur alla viftade med varsin kofia
Och då tänkte jag att det här ska berättas för kommande generationer
Det kommer att stå i historieböckerna
Den dag när alla palestinier till slut blir fria!