Storbritannien: Den största strejkrörelsen på årtionden

Storbritannien har de senaste 12 månaderna sett den största strejkrörelsen på årtionden. De första arbetarna som gick ut i strejk var Royal Mail, BT Openreach, Network Rail och tågoperatörerna. De fick sällskap av arbetare i ett antal lokala konflikter inom den privata sektorn och stora strejker inom den offentliga sektorn, bland annat inom sjukvården, utbildningsväsendet och bland tjänstemän. ”Arbetarklassen är tillbaka!” summerade fackordföranden Mick Lynch.

Dagmar Walgraeve
Socialist Party (ISA Irland)

De fackliga ledarna insåg att arbetarklassen är redo att kämpa för bättre löner och att om de inte gör något kan de sopas undan när arbetarklassen kräver vad den har rätt till.

Hösten 2022 lanserades kampanjen ”Enough is Enough” (fritt översatt ”Nu är det nog!”) av olika ledande personer från fackföreningsrörelsen. Kampanjen kretsade kring fem huvudkrav som var:

• Verkliga löneökningar.
• Sänkta energiräkningar.
• Få slut på matfattigdomen.
• Anständiga bostäder för alla.
• Beskatta de rika.

Inom de första dagarna hade 500 000 personer anmält sig. Lanseringsmöten besöktes av 100-tals eller, som det i Birmingham, 1 000 personer. Den 1 oktober strejkade 115 000 postanställda och 50 000 järnvägsarbetare, och de fick sällskap av tusentals andra som samlades i en nationell aktionsdag som organiserades av Enough is Enough.
Men strejkvågen har saknat samordnade strejkaktioner. Redan tidigt uppmanade medlemmar i Socialist Alternative (ISA i Storbritannien) till generalstrejk. SA använde parollen ”samordna, eskalera, bredda” och krävde en tydlig plan för samordning och upptrappning, både på toppnivå och på gräsrotsnivå i fackföreningarna. Att demokratiska konferenser med arbetsplatsrepresentanter och förtroendevalda ska sammankallas för att driva kampen framåt, både inom och mellan fackföreningar.
SA uppmanade till tvärfackliga strejkkommittéer i städer och tätorter.

I de större fackförbunden som Unite och Unison, men även i CWU, misslyckades fackledningen och byråkratin med att samordna sina konflikter, till och med inom sina egna förbund. I vissa fall var det avsiktligt för att undvika uppfattningen att de utmanade regeringen! Inom hälso- och sjukvården valde Royal College of Nursing en ”gå ensam”-strategi, där fackföreningsledningen medvetet valde tidpunkt för strejkerna för att undvika att strejka på andra förbunds strejkdagar. En seriös samordnad strategi bland ambulanspersonal, sjuksköterskor och underläkare skulle ha varit en upptrappning för bättre resultat.
I början av 2023 förekom dock ett antal samordnade demonstrationer och strejker. Medlemmarnas påtryckningar om aktiv solidaritet tvingade till slut fackföreningsledningen att börja organisera och TUC (motsvarande LO) utlyste slutligen en nationell strejkdag den 1 februari.
Den dagen uppskattas att över 500 000 strejkade – 300 000 av dem var utbildningsanställda i lärarfacket NEU, 100 000 tjänstemän i PCS och 70 000 högskoleanställda i UCU. Den 15 mars, samma dag som regeringens budget presenterades, strejkade 600 000.

Det är viktigt att det finns fackliga företrädare som kan föregå med gott exempel, en sådan är Unites nya regionala generalsekreterare för norra och södra Irland, Susan Fitzgerald, som också är medlem i Socialist Party (ISA på Irland). I en intervju nyligen i RTE (motsvarigheten till SVT) sa Susan att ”om arbetarna är beredda att kämpa, är Unite berett att stödja dem”. Det kan verka självklart, men det är en inställning som fackledare på Irland har saknat i årtionden. Unite har gått på offensiven och har organiserat strejker bland byggnadsarbetare och brandmän.

I Nordirland har det förekommit ett antal framgångsrika strejker inom den privata sektorn. I juli förra året fick Interface Craigavon en löneökning på 15,25 procent efter en veckas strejk, följt av arbetarna på Haldane Fisher som accepterade 12 procent på kvällen före sin första strejkdag.
I mars i år fick Kingspan efter 3 dagars strejk 10 procent plus 1 000 pund i engångsutbetalning. Det finns olika faktorer som har bidragit till dessa segrar. Mer radikala företrädare både lokalt och centralt inom Unite har varit viktigt.

En viktig taktik i dessa strejker är att de använde sig av obegränsad strejk, det vill säga att arbetarna röstade för att fortsätta strejka tills arbetsgivarna gav med sig, och därmed sätta maximal press. Detta är en stor skillnad jämfört med många av det senaste decenniets konflikter, som har begränsats till sporadiska strejker, vilket minskat strejkernas potentiella effekt och gjort att strejkerna kunnat tappa fart.

På Kingspan utkämpade arbetarna en imponerande kamp mot splittrings- och härskartekniker. Under strejken hölls regelbundna möten för att ge arbetarna demokratisk kontroll över konflikten. Detta gjorde det möjligt för dem att reagera snabbt på chefens agerande. När de till exempel upptäckte att företaget skulle flyga in strejkbrytare från Polen vädjade arbetarna till dem (på polska) att inte korsa strejkvaktskedjan. De förklarade att kampen för en rättvis försörjning i Polen var densamma som för de strejkande arbetarna: att kämpa mot kapitalistklassens girighet som är orsaken till svårigheterna för arbetarklassen, oavsett var vi bor eller varifrån vi kommer.

Under de senaste 20 månaderna har Unite varit inblandat i 890 tvister, vilket har gett 400 miljoner pund i arbetarnas fickor. Ett uttryck för arbetarnas strejkberedskap är resultatet av omröstningarna om att vidta stridsåtgärder.
På de arbetsplatser som nämns ovan varierade resultatet från 91 procent ja med 100 procent valdeltagande, till 100 procent ja med 80 procents valdeltagande och till och med 100 procent ja från alla medlemmar.

Strejkvågen har också varit kopplad till annan kamp. Ett exempel är Women Demand Better-protesten i Belfast. Detta var det första initiativet av detta slag som togs av en fackförening och har initierats av före detta anställda på det enda härbärget i Nordirland som endast var för kvinnor. Fokus för protesten var att kräva ett nytt härbärge för hemlösa kvinnor, ett löfte som gavs efter att de anställda hade genomfört en 12 veckor lång ockupation mot stängningen av deras härbärge i början av 2022.

Sammanfattningsvis visar strejkvågen i Storbritannien att arbetarna är beredda att slå tillbaka och att fackföreningsledarna kan tvingas till handling av medlemmarna.
Exemplen från Nordirland visar att strejker kan vinna betydande segrar när de leds, när arbetarna får stöd och de verktyg de behöver för att organisera sin arbetsplats samt när rätt taktik används. ■