Storbritannien: Ny järnvägsstrejk utgör början till en ”het höst”

I slutet av förra veckan gick de brittiska järnvägsarbetarna ut i sin tredje strejk sedan juni månad. Strejkerna inom järnvägen är de största sedan 1980-talets år och stödet från andra fack och allmänhet är stort. Strejken riktas mot regeringens och järnvägsbolagens fortsatta nedskärningar och de skambud som järnvägsfacken har fått i förhandlingarna om ett nytt löneavtal.

Denna vecka inleder postanställda och journalister sina strejker och landets advokater röstar om en storstrejk utan slutdatum.

Storbritannien står inför en het höst av arbetarkamp som kan få landets högerregering på fall.

PER OLSSON

–Orsaken till denna konflikt är att högerregeringen har beslutat att genomföra ytterligare nedskärningar inom järnväg och kollektivtrafiken (London Transport). Regeringen går till attack mot löner, jobb och villkor för att hålla sina vinster uppe. Men om vi vinner kan detta utlösa en ännu större våg av kamp. Vi måste bevisa att fackföreningsrörelsen har kraften och beslutsamheten att krossa lönetaket och säkra alla arbetares reallöner, säger RMT:s (järnvägsfackets) ordförande Mick Lynch.

Inte bara det största järnvägsfacket RMT strejkade i förra veckan – även det mindre järnvägsfacket ASLEF genomförde strejkaktioner, men tyvärr inte på samma dag som RMT.

Inflationen i Storbritannien ligger nu över 10 procent, den högsta pris­ökningstakten på 40 år, och färska prognoser varnar för att inflationen kan ligga på 18 procent i början av nästa år.

Särskilt hårt slår inflationen och prisökningarna mot pensionärer, låg­avlönade och offentligt anställda. ”Anställda i offentlig sektor har halkat efter i löneutvecklingen de senaste åren och reallönen (köpkraften när inflationen räknas in) för dessa grupper är nu 4,1 procent lägre än den var för tio år sedan”, enligt Dagens Nyheter den 20 augusti.

Men järnvägens anställda har bara erbjudits lönehöjningar på 2 till 4 procent och till det ska läggas en rad nya försämringar inom ramen av nedskärningspaket på flera miljarder brittiska pund. Och bara för några dagar sedan aviserade regeringen exempelvis att man ämnar lägga ned nästan alla bemannade biljettkontor.

I början av denna vecka hotade regeringen, som i praktiken vägrar att förhandla, med att genomföra ytterligare försämringar av anställningstryggheten om inte järnvägsstrejkerna upphör.

Vidare har regeringen gett de privata järnvägsbolagen nya skattepengar under strejkerna. Enligt RMT:s beräkningar har bolagen hittills fått drygt 1,2 miljarder kronor i strejkkompensation från högerregeringen. ”Att använda skattebetalarnas pengar för att tillfredsställa Torypartiets (det regerande högerpartiet) antifackliga agenda och försöka bryta ner fackföreningarna är skamligt och innebär också att tvisten kommer att förlängas på obestämd tid eftersom tågbolagen inte förlorar ett öre till följd av stridsåtgärderna och därför inte har något incitament att lösa tvisterna”, skriver RMT i ett pressmeddelande.

Så järnvägsstrejken kan bli långvarig. Men järnvägsarbetarna är inte ensamma om att strejka och regeringens lönetak utmanas från flera håll, samtidigt som en rad lokala strejker äger rum.

”Under resten av året kommer vi att få se strejker från postanställda, lärare, vårdanställda, busschaufförer, akademiker och många fler. Det är absolut nödvändigt att det finns en plan för att samordna dessa konflikter på riks- och lokal nivå för att maximera effekten. Det kommer att krävas en djärv, kämpande och kampanjande strategi för att undvika att tappa fart mellan strejkdatumen.

Detta skulle kunna ske i form av välorganiserade gemensamma strejkvaktskedjor, som sedan skulle kunna vädja till bemanningsanställda att vägra bli strejkbrytare (i Storbritannien kan inhyrda med lagens hjälp tas in som strejkbrytare). Demonstrationer i stora städer och stadscentrum bör särskilt inriktas på att dra med bemanningsanställda, samtidigt som vi måste resa krav på återförstatligande av järnväg, post och energi – krav som skulle få stort stöd. Allt detta är inte bara möjligt trots den fackföreningsfientliga lagstiftningen, utan nödvändigt för att vinna!”, skriver Socialist Alternative (ISA i England, Wales och Skottland) om vägen framåt.

Den heta höst som inletts reser nödvändigheten av att förbereda för gemensamma aktionsdagar med sikte mot en endags generalstrejk, vilket konkretiseras i RMT:s vädjan om ”synkroniserade” strejkaktioner i höst. ■

Poststrejk denna vecka

Med början på fredag den 26 augusti inleder de postanställdas fackförbund CWU en serie strejker för reallönerna efter veckor av resultatlösa förhandlingar. 115 000 postanställda kommer att delta i strejkerna, som är de första landsomfattande inom Royal Mail (posten) sedan 2009.

Enligt brittisk lag måste inom fackförbunden frågan om strejk eller inte avgöras i en medlemsomröstning. I den medlemsomröstning som CWU genomförde deltog 72 procent av de aktiva medlemmarna och nästan 99 procent röstade ja till strejk

Royal Mails ledning påstår att facket har erbjudits en lönehöjning på dryga 5 procent, men egentligen ger budet bara ett lönepåslag på 2 procent, i övrigt innehåller budet att eventuella ytterligare lönehöjningar kommer att innebära nya försämringar i arbetsvillkoren samt en bonus.

Om budet accepteras skulle det innebära en kraftig sänkning av reallönerna.

– Vi vägar att leva i ett land där profiten rankas högst (Royal Mail gjorde en vinst på över 7 miljarder kronor förra året) medan vanliga arbetare ska tvingas till soppkön, säger CWU:s ordförande Dave Ward till Independent den 22 augusti. ■

8 dagars hamnstrejk

Isöndags inleddes en 8 dagar lång strejk i Storbritanniens största containerhamn Felixstowe för lönehöjningar som kompenserar för inflationen.

Det är omkring 2 000 hamnarbetare som deltar i den strejk som fackförbundet UNITE utlyst.

”Socialist Alternative besökte strejken för att visa sitt stöd och stämningen var både beslutsam och elektrisk.

De strejkande berättade att de helt enkelt fått nog efter att först ha tvingats jobba under de svåra förhållanden som rådde under pandemin och sedan prisökningar.

Hela fackföreningsrörelsen måste ge sitt stöd till strejken och säga nej till lönebud som ligger under inflationen. Med fler fackföreningar som vidtar åtgärder som märks i hela ekonomin kan vi visa att det är arbetarna som har den verkliga makten i samhället.

Solidaritet från Socialist Alternative!”, skriver Socialist Alternative i ett stöduttalande efter att ha besökt de strejkande hamnarbetarna. ■