Av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv
Det mullrar runt Storsjön i Jämtland. Orsaken är planerna att bryta alunskiffer i Oviken. Bolagen bakom planerna känner att regeringen står bakom dem, allt för den ”gröna” omställningens skull. Men bland de boende är motståndet kompakt.
Den alunskiffer som finns i Jämtland innehåller flera olika metaller, bland annat vanadin, zink, nickel och uran, allt i små halter. Nu vill flera utländska gruvbolag börja bryta skiffern i Ovikenområdet. Motståndet är stort. De fyra kommuner som gränsar till Storsjön; Östersund, Krokom, Åre och Berg, har alla samstämt tagit avstånd från planerna.
Motståndet är inte svårt att förstå om man tittar på var gruvområdet planeras. Det rör sig om ett cirka tre mil långt bälte mellan Oviksfjällen och Storsjön, som är vattentäkt för ungefär halva Jämtlands befolkning. Öster om Ovikenområdet ligger sjön Näkten samt byarna Fåker och Hackås med flera, där det i julas var en stor demonstration mot provborrningar.
Hösten 2023 hade Aura energy, ett av de intresserade bolagen, ett informationsmöte i Oviken. De visade pedagogiskt hur brytningen och efterbearbetningen går till. Det verkade väldigt enkelt. Först grävs skiffern upp och till slut fylls hålet igen och skog planteras.
Problemet är att det inte är så enkelt. Alunskiffer är väldigt kompakt. Den bildades nämligen under vatten för miljontals år sedan och utsattes för ett enormt tryck. När skiffern tas upp, krossas och mals den innan en urlakningsprocess med vatten startas för att få fram mineralerna. Det återstående materialet läggs i deponi. Lakvattnet samlas upp i dammar.
I Zambia brast nyligen en gruvdamm och 50 miljoner liter förorenat vatten rann ut i floden Kafue, som förser fem miljoner människor med dricksvatten.
Även i Oviken kan det inträffa olyckor. Brister en damm och hundratusentals liter vatten rinner ut hamnar det i Storsjön och förorenar dricksvattnet inte bara i Oviken utan för alla som tar sitt vatten därifrån, bland annat Östersund. Hela ekosystemet hotar att slås ut. Vattnet från Storsjön hamnar så småningom i Bottenhavet via Indalsälven. Det kommer att beröra alla kommuner längs älven ner till Timrå vid kusten.
Förutom risken för en olycka finns andra risker. Nu talas det mer och mer om att vi måste producera mer livsmedel i landet. Att då planera att gräva upp Jämtlands bästa jordbruksmark för en miljöfarlig verksamhet verkar inte vara det smartaste. Fyndigheterna i Oviken beräknas räcka i 30-100 år. Kan företagen återställa marken så att den är lika bördig nu och för tusen år sedan? Det här är en gammal kulturbygd. Grundvattennivån kommer att ändras. Kan den återställas? Ingen vet.
- Jämtarna ska inte vara försökskaniner!
- Gruvplanerna runt Storsjön måste stoppas!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.