Strejkvåg i Bangladesh: ”Övergångsregeringen” förbereder hårdare tag

Av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

Masskampen i Bangladesh befinner sig i ett avgörande skede. En månad efter att massrörelsen tvingade premiärminister Hasina att avgå och gå i exil, håller en konfrontation på att byggas upp mellan en stigande våg av arbetarstrejker och den nya regeringen, som representerar kapitalistklassen och de multinationella storföretagen.

”Interimsregeringen varnade för hårda åtgärder mot anarkin när omkring 200 fabriker stoppade produktionen igår på grund av arbetaroroligheter i Gazipur, Savar och Ashulia”, rapporterade Daily Star söndagen den 8 september. Ett krismöte med ministrar, polischefer och underrättelseofficerare hölls samma dag. ”Strikta åtgärder måste vidtas”, sade en regeringsrådgivare efter mötet.

Förra veckan skedde en kraftig uppgång i arbetarprotesterna i den dominerande textilindustrin, med övervägande kvinnliga arbetare, men även i läkemedels- och skofabriker. Det har handlat om strejker, spridning av dessa med marscher från en fabrik till en annan, blockering av vägar och massprotester vid företags- och myndighetskontor. Rörelsen och metoderna är tydligt inspirerade av sommarens massrörelse med revolutionära inslag.
Under helgen har ”polis, armé och gränsvakter satts in” för att säkerställa att produktionen kan starta igen. Polisen försöker också ”identifiera och gripa dem som orsakar oroligheter”. Regeringen och företagen skyller på ”utomstående”, men regeringsrådgivaren medger att ”det var svårt att skilja arbetarna från de utomstående”.
På många arbetsplatser har kravlistor presenterats. Krav ställs på 15-20 procent högre löner, tillägg för övertid och nattskift, lunch- och transportbidrag, sjukvård, betald mammaledighet, höjd lönegrad för fast anställda vartannat år, bonusar och lediga dagar under Eid. En huvudorsak till strejkerna är obetalda löner i många fabriker. För att skydda jobben i en tid av fabriksnedläggningar och nedskärningar har krav på nationaliseringar lyfts fram.

Den brutala superexploateringen av bangladeshiska arbetare har pågått i åratal och är grunden för den bangladeshiska kapitalismens ”ekonomiska mirakel”. Nu har effekterna av masskampen uppmuntrat arbetarna och de fattiga massorna  att vägra att svälja dessa orättvisor längre och ta kamp.
Den nya ”övergångsregeringen” tillsattes av militären när sommarens massrörelse, som startades av studenter, ökade trots den hårda repressionen, med hundratals döda. Regeringens uppgift nu är att ”skapa lugn”, det vill säga att produktionen i den dominerande textilindustrin kommer igång igen.

I dagens Bangladesh bör arbetarna lyfta fram kravet på en genuin folklig konstituerande församling för att ersätta dagens korrupta och elitdominerade parlament. En sådan församling bör ha befogenhet att ta över de största företagen i demokratisk offentlig ägo och genomföra långtgående sociala reformer: höjda löner och pensioner, anställningsskydd och sjukvård. Detta kan bara vinnas om arbetarklassen, med stöd av studenter och de fattiga massorna, organiserar sig för att tvinga fram en sådan ny makt underifrån, genom skapandet av arbetarkommittéer på fabrikerna, fackföreningar med massförankring och ett arbetarparti.■