Strejkvåg i Iran

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Den senaste månaden har en ny våg av strejker genomförts runt om i Iran. Sedan arbetarna på sockerbruket Haft Tapeh åter gick ut i strejk i juni har en rad arbetargrupper genomfört strejkaktioner för bättre arbetsvillkor och kortare arbetsdagar under den värsta hettan.

Strejken från olje- och gasarbetarna, som inleddes den 1 augusti, slår särskilt hårt mot landets kapitalism och den diktatoriska regimen som är helt beroende av inkomster från olja och petrokemiska produkter. 
Den 28 juli dog 35-årige Ebrahim Arabzadeh på sin arbetsplats på ett oljeraffinaderi till följd av värmeslag. Arbetspassen är 12 timmar och temperaturen uppgår till 50 grader. Arbetsplatsen hade redan tidigare anmälts då den saknade ordentliga säkerhetsåtgärder och tillgång till första hjälpen-utrustning. Detta ledde till att strejker bröt ut den 1 augusti på 19 olika oljeraffinaderier, petrokemiska fabriker och kraftverk med krav på bättre arbetsvillkor.

Situationen har varit svår för arbetare och fattiga i Iran under året med en ökande fattigdom och arbetslöshet. Den masskamp som inleddes i landet i slutet på förra året tvingades, som på andra håll världen runt, att ta en paus på grund av coronapandemin, men frustrationen bland arbetare och unga fanns kvar. 
Flera stora företag har använt den ekonomiska krisen som ursäkt för att inte betala ut löner till sina anställda, vilket har blivit en viktig fråga under strejkerna. Den 12 juni tog oljearbetaren Emran Roshani Moqaddam livet av sig i protest mot obetalda löner.
Strejken började bland olje- och energiarbetare, men arbetare från allt fler sektorer har sedan dess anslutit sig till strejken. Järnvägsarbetare i staden Varamin gick ut i strejk den 23 augusti mot obetalda löner och samlades på tågstationen för att hindra tåg från att åka. En stor del av Irans järnvägsarbetare har under en längre tid inte fått ut sin lön.

Den massiva landsomfattande strejken pågår fortfarande efter en månads kamp. Förslaget om marknadshyror i nybyggnation riskerar på sikt leda till konkreta försämringar för nästan alla i samhället, och deltagarna uppger att de inte tänker ge upp förrän deras krav blir verklighet. Några arbetsgivare har gått med på vissa krav som att betala ut försenade löner, höja lönerna och att börja betala ut löner veckovis. 
Strejken samordnas av en underjordisk strejkkommitté, som skickar ut information veckovis genom social media.
Gas- och oljearbetarnas historiska masstrejker har redan börjat få arbetsgivarna att ge med sig, vilket visar att kampen lönar sig. 
• Stöd arbetarkampen i Iran.